Ni är så söta!

Oj oj oj vad man inte hinner sitta vid datorn när man är en hårt arbetande yrkeskvinna! Tack för alla era kommentarer, ni är världens roligaste och jag blir så glad för varenda ord ni skriver! Jag börjar med att svara på ett par frågor:

• Hej linnea. ska du inte jobba med behandling längre alls eller är detta bara tillfälligt?
  /nina (som också egentligen ska vara i behandlingssvängen men....)
  - Eftersom jag är gravid igen så har jag inte satsat på att hitta "drömjobbet" utan sökte lite allt möjligt att ha fram till sommaren. Detta är ju inte helt olikt vad jag jobbat med innna även om jag aldrig jobbat med handikappade. I framtiden vill jag ju helst jobba med det jag är utbildad till men trivs jag bra på det här jobbet går jag gärna tillbaks till det efter nästa mammaledighet medans jag jagar drömjobbet.
• GRATTISSS!!!! och: Que?! (ang bilden)
  - Mikael (på bilden) är min nya chef och vår gamla granne från Malmö så vi har känt varandra i några år. Bra att ha vissa bilder och historier när man ska till exempel löneförhandla eller vill vara ledig.

Jag har jobbat mina två första dagar nu och jag måste säga att det känns väldigt bra. Mikael och Sofie får mig att känna mig mer än välkommen och har kastat in mig i arbetet. Jag lär mig ganska snabbt och frågar tusen saker så det kommer nog gå bra, så känns det nu iallafall. Mikael känner jag ju sen innan och det är lite märkligt samitdigt som det är roligt att umgås i arbetet och vara seriösa och vuxna liksom. Sofie är hur go som helst, vi babblar hela tiden som om vi känt varandra ett tag.

Så det känns bara bra med nya jobbet måste jag säga. En sak som inte är lika kul är att Nemo verkar vara lite arg på mig. När jag kommer hem börjar han gråta och kastar sig i min famn men efter en stund blir han nästan arg och gråter och skriker och jag får knappt ta i honom. Kan det vara så att han känner sig övergiven av mig? Kalle är ju hemma fortfarande så nu är det ju de som träffas mest men sen när jag börjar gå på schema kommer jag jobba skift och då kommer jag kunna hämta och lämna på dagis ibland och det längtar jag efter. Hoppas Nemo kommer över det här snart. Någon som varit med om något liknande? (OBS! Inte någon där barnet fortfarande hatar dem vid 15 års ålder behöver svara!)

Men imorgon är jag ledig och då ska vi mysa och umgås, jag och Nemo!