Marika fick en lillasyster när hon var 13 år och när vi var 15-16 brukade vi passa henne. Vi var dock inte så ansvarsfulla barnvakter och jag undrade vad Marikas mamma tänkte när hon hittade en tom vinflaska i Rebeckas barnvagn efter att vi haft henne en dag. Observera en DAG, inte en kväll eller natt. Men det var ju skolavslutning så vad skulle vi göra?

På den tiden brukade vi säga att:
- Tänk när Rebecka är lika gammal som vi är nu, hur gamla är inte vi då???

Nu är Rebecka 15 år. När vi var 15 och tänkte på henne som 15-åring så var det så sjukt avlägset, en tid som aldrig någonsin skulle komma för det var för långt bort. I den åldern lever man ju bara i nuet och framtiden finns inte riktigt. Jag skulle verkligen aldrig vilja vara i tonåren igen, fy så hemskt.

Idag när jag var ute och gick och det blåste riktigt kallt tänkte jag på när jag för några år sen bodde i Malmö och åkte till Kättbo över jul, och de enda skorna jag hade på mig var mina 20-hålskängor. Fy i helvete så kalla och hala de var. Stålhättan blev ju iskall i 15-20 minusgrader och jag höll på att förfrysa tårna. Och så hade jag töjda hål i öronen och fy fan vad kalla örsnibbarna blev då. Speciellt någon gång när jag var så dum och hade stålsmycken i. Tur man har kommit över den tiden i livet när man stenhårt höll på sin hårda image.