En lördag i september 2007 hade Ida tjejmiddag så vi var ett gäng hemma hos henne och käkade och drack vin.
Det var tatueringsmässa samma helg så vi mötte upp en massa andra roliga människor på KB efter middagen. På något vänster så blev jag så satans pissfull och minns inte mycket. Kalle var också på KB och var lika full han och när Evelina tyckte det var dags för mig att gå hem var han försvunnen så hon kände sig ansvarsfull och skulle hjälpa mig hem.
Men Evelina var ju inte heller riktigt nykter plus att hennes kära man Bena var i samma tillstånd som jag så det slutade med att hon fick ta oss på varsin arm och släpa oss från KB hem till mig. Väl hemma hittade vi Kalle däckad på golvet i sovrummet. Evelina lappade till honom så han vaknade till och kom upp i sängen. Han var helt borta och Bena började klä av honom utan att han reagerade. Men när Bena försökte få av honom kallingarna blev han plötsligt väldigt medveten.
Dagen efter mindes varken Kalle eller jag något. Kalle hade ont i kinden och jag hade ångest för min kamera var borta. Jag hade tappat den på golvet på KB men jag hade sån jävla tur att en bekant tagit hand om den och sagt det till Evelina så den kom tillrätta igen.
Den söndagen mådde jag så jävla helvetes dåligt. Jag kom aldrig iväg på någon tatueringsmässa heller. Och Bena slutade dricka helt efter den helgen, klok som han är.
PS. Berätta aldrig det här för Nemo. DS.
3 kommentarer:
Hahahaha, "berätta aldrig det här för Nemo", det var ju det roligaste i hela historien typ!
Shit! Jag framstår ju som en hjälte ;D
att bli nykteristisk var nog det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv.
Skicka en kommentar