I år längtar jag inte efter våren. Jag längtar faktiskt inte framåt alls som jag brukar göra. Visst ser jag fram emot saker men jag längtar inte på det där sättet så att allt annat glöms bort. Jag vill leva i nuet och ta vara på varje sekund med Nemo eftersom han växer alldeles för fort. Bara under tiden vi varit i Kättbo har han blivit jätteduktig på att ta saker och hålla dem och så har han lärt sig rulla från rygg till mage. Idag var vi i Lima hos min vän Ulrika och hennes familj och Nemo har aldrig skrattat så mycket under en dag som han gjort idag. En riktig liten ängel är han.

En ängel med en fin frisyr