Nemo är verkligen sjukt lik Kalle och när jag fick se de här bilderna inser jag att det är kört för mig. Jag fick inte vara med alls...
Och här är jag..
Och då kommer Nemo se ut nåt sånt här i tonåren alltså:
Jag tycker den bilden på Kalle är så fin. han försöker se svår ut med svart hår i hela ansiktet men det gulliga leendet avslöjar honom.
Lite andra bilder från dagen..
Bärsjalen är ett sjukt bra inköp. Jag städade och dammsög medan Nemo hängde på mig och sov.
Snyggaste och oformligaste kläderna och osminkat. Jag bjussar verkligen på mig själv.
Men alla kan ju inte vara så här söt!
4 kommentarer:
Haha oj, men då kan vi störa oss tillsammans. Va fin han är eran Nemo!
Han är bedårande!!!
Puss
/Magdalena
Bilden på Kalle som barn, den när han ler, är sjukt lik lilla Nemo!!
Ge inte upp hoppet, jag läste i illustrerad vetenskap att det är en biologisk överlevnadsinstinkt att barn är lika sina fäder de första åren, för att pappan (som aldrig vet om det verkligen är hans barn) ska acceptera barnet som sitt eget.
Efter några år blir barnen lite mer lika mamman i alla fall (:
Skicka en kommentar