Jag har jätteont i halsen och har haft hela dagen, jäkla skit. Leon vaknade iallafall feberfri och det är jätteskönt. Han var hemma med mig idag och vi har städat och vilat på soffan tillsammans, urmysigt. När vi hämtat Nemo åkte vi till biblioteket och hängde ganska länge så att Kalle skulle få lite lugn och ro, och det funkade visst för han vaknade inte förrän vi kom hem vid 15.30. Nu jobbar han igen och barnen sover, jag har sett Greys och funderar nu på om jag ska titta på True Detective eller fortsätta på mitt nya projekt som jag påbörjade idag.
En nätvirkad sjal. Jag är verkligen inne i ett flow nu, mer än någonsin tror jag.
De här två alltså. Det är helt sjukt hur mycket man älskar sina barn, jag kan knappt förstå det. Underbara, fantastiska ungar.
Jag och Nemo läste en bok om djur ikväll och jag undrade om han visste vad en kondor var. - En kondor är en fågel som bor i bergen, sa han. - Bra Nemo, vad du kan! Hur har du lärt dig det? - Det har mina förfäder lärt mig, svarade han.
<3
3 kommentarer:
Näääää vad gulligt! Och lite lite läskigt. Vilka himla förfäder? Håll koll på honom.
Haha, duktiga unge! Kärleken till sina barn är så mäktig. Jag förstår precis hur du menar. Även om man kan bli galen på dom ibland så är dom ändå alltid heeeel awsome <3
Mirijam: ha ha eller hur?!?
Lelle: man blir liksom överrumplad, svårt att förstå
Innan hur starkt det verkligen är. <3
Skicka en kommentar