Första träningen

För några veckor sen fick vi hem en lapp om att knattefotbollen skulle dra igång och jag frågade Nemo om han ville prova och det ville han absolut. Jag har ju fasat för den dagen som mina barn skulle börja med någon sport eftersom jag är så ointresserad men till min stora förvåning har jag sett fram emot det minst lika mycket som Nemo.

Och idag var det dags! En massa ungar, strålande sol och tålmodiga tränare samlades på Romelevallen i förmiddags och det var fantastiskt roligt att på håll få betrakta Nemo, hur han betedde sig och tog till sig det tränaren sa. Han var lite nervös på morgonen, han är som mig när jag var liten (fast jag var hundra gånger värre), väldigt försiktig och rädd för att göra fel. Men han var faktiskt duktigare än jag trodde att han skulle vara, och modigare.


Tyvärr gjorde jag ett big mistake genom att glömma att ta med vatten så när det var vattenpaus och vi insåg det så bröt Nemo ihop och blev sjukt ledsen. Många spänningar som släppte gissar jag men det gick snabbt över och resten av träningen gick bra.


Vi ska testa några gånger och se om han tycker det är kul och vill han fortsätta blir det inköp av skor och ... grejer, vad han nu behöver. Det vore kul om han ville fortsätta, bra med en aktivitet, gemenskapen, lära sig laganda och att tränas av någon.


Leon har verkligen bra koll på bollen och är riktigt duktig och har varit mer intresserad av att sparka boll med Nemo. Han tyckte det var jättekul att vara med och titta på och jag gissar att han kommer vilja börja om två år när han har åldern inne.