Slappt

Herregud, klockan är 12.15 och vi har inte kommit ur pyjamasarna än. I morse gick  jag och Nemo upp 8.15 medan de andra sjusovarna låg kvar till 10! Rekord för Leon, han har aldrig sovit så länge. Jag och Nemo gjorde smoothies och bakade scones och Kalle och Leon vaknade lagom till det var klart. Så vi åt en lång, smaskig frukost i lugn och ro, jag och Kalle läste lite tidningar och nu tittar Kalle och barnen på Hitta Nemo och jag har suttit här och lagt in bilder från iPhonen i datorn. Varje gång jag gjort det säger jag att jag ska göra det oftare, typ vid 500 bilder, men jag gör det ändå aldrig förrän vid 2000 bilder...

Och så har jag läst ett par bloggar som jag följer där de som skriver dem sprang Stockholm Marathon igår. Häftigt att få följa deras lopp där de beskriver hur det kändes, mil efter mil. Det är Tove och Helena som jag följt ett tag nu och även om jag inte alls är på deras nivå så är deras inlägg väldigt peppande och inspirerande. Igår var mina ben så tunga under löprundan och jag kände lite panik över hur jag ska orka springa 2,1 mil om två månader. Men samtidigt vet jag att det kommer ordna sig och jag kommer inte pressa mig för att klara någon speciell tid utan det är min första halvmara så det får bli som det blir, huvudsaken är att jag klarar av att genomföra den.

Nej nu är det dags att rycka upp sig och ta tag i dagen. Vi ska fixa klart grunden till uteplatsen idag eftersom vi får hem ett lass grus nästa vecka!

Apropå ingenting. Bilden är tagen för två år sen när jag var gravid med Leon. Stört att det är TVÅ ÅR sen.