Alltså, barn och mat. Ibland blir jag tokig på det. Leon äter det mesta och mycket, om det är problem med hans ätande är det för att han är förbannad och då är han emot allt. Men Nemo, ååååå... Han kan driva mig till vansinne, som idag. Vi skulle in till Mora och handla och frågade Nemo vad han ville äta ikväll. Kycklingklubbor! svarade han och det vet jag att han tycker mycket om på förskolan. Så vi handlade, han var med när vi hämtade klubborna, när vi tog fram dem ich såg när vi lagade till dem. Hela tiden var han entusiastisk och peppad och längtade efter middagen. Och så satte vi oss till bords......
Nemo vägrade äta. Det gick absolut inte
och han höll typ på att börja gråta när han slickade lite på en bit. Antagligen såg det inte EXAKT ut som på förskolan och då blev det oätbart. Suck.
2 kommentarer:
Nemo är en frisk grabb och det hela med maten kommer att ordna sig tror jag. Hade han verkligen varit hungrig hade han nog ätit tror du inte det? Så länge de är friska och äter iaf en full portion om dagen. Jag jobbade med en flicka en gång som åt 3-4 portioner och sen i princip inget på 2 dagar, alltid. Erik äter nästan inget till frukost men enormt mycket till kvällsmat.... Klart är det jobbigt. Men en tanke är att ha i tänket att så länge han iaf sitter kvar när ni äter. Vad tror du själv?
Nej jag oroar mig inte, han äter bra vanligtvis utan det var mest störigt att han själv fått önska mat och sen vägrade äta den. :)
Skicka en kommentar