Imorgon är det dags!

Malmömilen imorgon då. Andra gången jag springer loppet som var mitt första millopp någonsin. Jag kom i mål på 1.01.21 och var supernöjd med det eftersom jag fick slita som ett djur. Jag gick nog lite väl hårt ut i början plus att solen stekte som bara den och det var jag varken van eller förberedd på. Det var tredje gången jag någonsin sprang en mil också.

Ett år senare, flera mil i benen rikare så hoppas jag på ett något lättare lopp. Jag vill få den där härliga känslan av att kunna springa precis hur långt som helst och att det knappt är jobbigt. Den känslan hade jag på Iformloppet i september förra året då jag sprang på 55.14 som fortfarande är mitt personbästa. Det var nära att jag slog det på Lundaloppet nu i maj men där orkade jag inte riktigt fram. Jag var inte i bra form efter en sen kväll med lite för mycket vin, lägg till sjukt jobbiga backar på det så är jag mer än nöjd med min tid på 55.21.

Men imorgon satsar jag på nytt PB, tror ni jag klarar det?

DRÖMGRÄNS: Sub 55
SKAMGRÄNS: 1.01 (förra årets tid)

 Jag och Mirijam efter förra årets Malmömil, något piggare på första bilden.

Ååå här var jag trött. Hade sprungit genom stan och passerade här Gustav Adolfs Torg och visste att jag hade typ 2 kilometer kvar. Ville bara stanna men kämpade på ändå.