Malmömilen 2013

Åh vad jag önskar att jag kunde skriva vilket bra lopp det blev och att jag bara flög fram och kom i mål på en sjukt bra tid. Så blev det inte.

Det blev mycket varmare än jag räknat med och jag drack mycket vatten innan loppet. Jag startade i 50-55 minutersgruppen och hängde på Suzan fram till typ tre kilometer. Sen blev det så trångt att jag inte kom fram och hon drog ifrån lite men jag hade henne ändå inom synhåll. Det kändes bra och jag sprang i 5.15-tempo och tänkte att nu jävlar ska det slås rekord. Men vid fyra kilometer fick jag plötsligt håll. HÅLL!! Jag får aldrig håll. Men jag sprang på ändå och hållet blev värre och värre. Vid 5,5 kilometer fick jag stanna och gå, för första gången gick jag på ett lopp och där var det liksom kört. Hållet blev bättre och jag började springa men det var som att kroppen trodde den var färdig och ville inte alls.

Och så kände jag att jag blev kissnödig. Fast inte på normalt vis utan när jag springer och blir riktigt trött är det som att mina arma barnafödarmuskler inte kan hålla emot det som finns och fastän jag egentligen inte behöver kissa så kommer det ändå. Åh helvete, jättekul att kissa på sig liksom. Tack och lov var vi i ett bygg- industriområde och jag vek snabbt av banan, in bakom ett skjul, kissade och sprang sen vidare. Tur jag gjorde det för strax därefter sprang vi in i stan och det hade ju varit lagom kul att typ kissa vid Åhléns med en massa åskådare.

Men hela min kropp protesterade vilt och ville verkligen inte springa mer. Fy fan fan fan alltså vad svårt det är att beskriva hur det känns. Jag fick gå lite igen, kände mig som en loser men vid åtta kilometer tänkte jag att nu måste jag skärpa mig så jag kommer in under timmen iallafall. Vid nio kilometer ville jag lägga mig ner och dö men jag visste att Kalle och barnen skulle stå och heja en bit fram så jag vet ihop. Och där stod dem, världens finaste familj med hemmagjorda flaggor och ropade Heja mamma!

Sen var jag nästan framme och de sista hundra meterna som var en spurtsträcka tog jag i allt jag hade kvar och kom i mål. Tiden blev 58.06 och då var jag superglad över att vara färdig och i mål men nu i efterhand känns det jävligt surt och störigt. Jag ville även sälja mina platser till Malmö Halvmarathon där och då för just nu känns det omöjligt att klara det.

Men men, jag hade en dålig dag helt enkelt och formen var dålig. Det var varmt, jag borde nog ätit bättre under dagen men stressade runt och packade och så känner jag av halsen då jag kanske inte borde sprungit alls. Men nu är det över iallafall, även om det inte gick som jag förväntade mig.


Jag och min hejarklack innan starten.


Jag sprang med Coach K Runners igen och vi fick finfina goodiebags.


Jag efter målgång, glad över att mardrömmen var över.