På hemmaplan

Första dagen på länge på hemmaplan. Regnet har öst ner större delen av dagen och så har Nemo varit på kalas hos en kompis på förskolan. Annars har jag mest packat upp, pysslat och slappat. Kalle hade köpt hem ostar, räkor, ölkorv och annat gott som vi njutit av ikväll så nu är jag så sjukt mätt. Och när jag nattade Nemo somnade jag själv så hårt att jag inte fattade vart jag var när Kalle väckte mig. Ett avsnitt The Walking Dead och en kopp te och nu ligger jag i sängen och ska sova. Imorgon börjar ytterligare en semestervecka och jag hoppas att vädret skärper till sig lite, nu vill vi ha tillbaka sommaren!!


Ingen sommar direkt... Ser ni killen i bakgrunden? Min favvokaraktär i The Walking Dead. Jag har en tendens att bli lite kär i vissa karaktärer och nu är jag det igen. Kalle undrar om jag inte växt ifrån det men det har jag visst inte.

Lång dag

Klockan sju imorse styrde jag bilen från Kättbo ner mot Göteborg. Efter en knapp timme kräktes Leon och vid två-tiden var vi framme men det tog lång tid att hitta parkering. Det hade ösregnat ända från Säffle men precis när vi parkerar utanför Liseberg så sprack det upp och blev till och med lite soligt.

Kalles mamma, Marika och Daniel mötte oss och vi begav oss direkt till Kaninlandet för att åka karusell. Det var första gången Leon skulle åka och han ÄLSKADE det. Tyckte det var så kul, skrattade hela tiden och sträckte upp armarna i luften. Och när han vart kliva ur karusellen blev han så arg och ledsen, varenda gång. Det var verkligen roligt att se honom så lycklig.

Nemo älskar också att åka karusell så jag ser fram emot att åka till fler nöjesfält med dem i framtiden.


Vid 21-tiden åkte vi vidare hemåt och efter att ha lämnat Kalles mamma på stationen i Lund kom jag och barnen hem vid tolv. Jag är så trött så trött men har suttit uppe och pratat med Kalle och nu väntar jag på att han ska komma upp och lägga sig. Jag har saknat honom och han har saknat barnen sjukt mycket så imorgon tänkte han gå upp innan de vaknat så han är vaken när de kommer upp. De kommer bli överlyckliga när de ser sin älskade pappa. <3

Liseberg

Imorgon ska jag och pojkarna åka hemåt igen. Hur kan två veckor gå så fort?? Men vi har haft det bra och härligt väder och gjort mycket roligt.

Men vi åker faktiskt inte direkt hem utan åker via Göteborg där vi ska möta upp barnens farmor och ta en tur på Liseberg! Det ska bli så roligt och jag tror Nemo och Leon kommer älska det. När vi var på Tosselilla förra sommaren hade Nemo inte längden inne för att åka så många karuseller men i år är han exakt 100 centimeter och kvalar in till många fler. Leon kan också åka lite karuseller och det ska bli kul att se vad han tycker om det.

 

 

 

Tosselilla 2012

 

Vi ska hyra en vagn på Liseberg till Leon och jag googlade lite och det verkar finnas skrindor också att hyra, någon som vet? Det hade varit perfekt med både vagn och skrinda så Nemo kan sitta om han behöver och så är det praktiskt att packa grejer i. Marika kanske kommer dit och möter oss och det ska bli jätteroligt att umgås lite med henne också. Om någon har fler bra Lisebergstips så shoot. Jag har inte varit där på 100 år och definitivt aldrig med barn.

Otroligt omotiverad

Igår hade jag planerat in ett långpass löpning men regnet öste ner hela dagen och det var 10 grader ute så jag struntade i det. Idag är det mulet, lite regnigt och 17-18 grader men jag kände verkligen verkligen inte för att springa en endaste liten meter. Velade fram och tillbaka hela förmiddagen men tillslut tog jag mig i kragen och gav mig iväg. Och det är jag såklart jätteglad för nu, man ångrar aldrig ett träningspass och därför försöker jag att inte låta dåliga ursäkter få komma i vägen. Jag har ont i ryggen/höften/lillfingret/huvudet, jag har sovit dåligt, jag är nog lite krasslig, det är för varmt/kallt/regnigt och så vidare och så vidare.

Ont i halsen, feber, 30 grader varmt, 20 grader kallt och om man brutit något är väl enda ursäkterna att komma undan med, typ. Allt annat blir i stort sett alltid bättre efter ett träningspass! Men såklart, ibland får man skita i det också, men oftast krävs det bara lite planering så funkar det. En sak som jag är dålig på är att ta en liten runda om jag känner att tiden inte räcker till. Hinner jag inte springa minst fem kilometer tycker jag inte det är lönt och det är ju bara fel. Bättre att ta en trekilometersrunda än ingenting alls, och det är ju jättebra med variation i både fart och distans.

Och nu måste jag sparka igång mig själv och öka distansen! Jag är lite rädd för att kliva utanför min comfort zone men nu måste jag göra det och kuta på!

Batman & Superman

Mina föräldrar och barnen har varit till Tomteland idag och jag har haft det riktigt lugnt och skönt. Efter lite disk, dammsugning och tvätt så la jag mig i soffan på verandan och lyssnade på poddar och slumrade lite. Tur det så jag orkar vara uppe ikväll och titta på The Walking Dead. Alltså jag kan verkligen bli helt besatt av serier, längtar redan tills jag kan se om den...

Häromkvällen lekte Nemo och Leon så sjukt bra och de hade så kul. Jagade varandra och knuffade varandra i ett dike. Nemo tycker det är så roligt när han och Leon har sina t-shirts med mantlar och då kallar han Leon för Superman hela tiden.

 

 

 

 

Och Leon har börjat gå på pottan! Helt chockerande. Häromdagen gick han och satte sig på pottan med blöjan på men reste sig direkt och började slita i blöjan så mamma tog av den och då satte han sig och kissade. Idag gick han utan blöja ett tag och så frågade jag om han ville gå och kissa på pottan och då gick han direkt och satte sig och kissade. Och sen när vi åt mat så såg jag att det var annat på gång så jag satte honom på pottan och då bajsade han i den, superstolt såg han ut.

Nattuggla

Jag är uppe alldeles för sent på kvällarna eftersom jag sitter och tittar på The Walking Dead. Håller på med tredje säsongen nu och det är så spännande så jag måste se mer och mer och mer, love it!

Idag tränade jag lite intervaller, det var länge sen. Värmde upp ungefär en kilometer och så kutade jag upp och nerför Källarbacken 10 gånger. Det är en lång och seg backe så på slutet blev det drygt men när jag var färdig sprang jag ner till sjön och badade, totalt blev det fyra kilometer.


Imorgon ska mina föräldrar ta barnen och åka till Tomteland. Jag stannar hemma med hundarna och får lite härlig tid för mig själv och så får mamma och pappa rå om Nemo och Leon på egen hand.

Midsommarbilder

 

 

 

 

02.00

Jag la mig inte förrän klockan två inatt. Ögonen känns helt mosiga och jag kommer väl vara helt jetlaggad hela dagen.

Igår var jag hos grannarna och drack vin och spelade spel och vi hade så sjukt roligt. Vi spelade Vänner-spelet som jag fyndade på loppis förra sommaren och frågorna i spelet ledde vidare till de roligaste historierna och herregud vad jag skrattade. En välbehövlig kväll som jag kommer att vårda i mitt hjärta, skratt med barndomsvänner är bland det finaste som finns.


Nu ska jag äta frukost och göra mig och barnen klara så vi kan åka till Malung och hälsa på Marika!

Drömmen efter 7 kilometer...

Idag var det dags att springa igen. Jag tog en tur över till södra sidan, bort till sågen, runt hälsospåret, till sågen igen och sen hem, totalt sju kilometer. Det var riktigt varmt emellanåt och något jag alltid drömmer om när jag springer och svettas är att få simma ut i en kall sjö. Så när jag kom hem slängde jag i handduk, badkläder och schampo och sprang barfota ner till sjön, bytte snabbt om och hoppade i. Så skönt det var!! Helt underbart och tvättade håret och tvålade in mig och simmade och dök. Nu känner jag mig ren och fräsch och sval eftersom det knappt var 17 grader i vattnet.

Nu laddar jag om för tipspromenaden i eftermiddag och ikväll hoppas jag på vin och spel i granngården. Dock så gick det vilt till där igår så vi får se om de är i form ikväll...

Midsommarafton 2013

Då var midsommar snart över för i år. Midsommarafton är en av mina favorithögtider och vi firar ordentligt och traditionsenligt varje år. Tyvärr fick vi ett hemskt tråkigt besked på förmiddagen som la en dimma över hela dagen. Min morfar gick bort inatt och hittades imorse. Han var 97 år och bodde hemma i sitt hus och hade lagt sig som vanligt igår kväll och somnat in, för gott. Det är ju det bästa sättet att få dö på, att behålla hälsan och få vara hemma och sen lämna in, tyst och stilla. Men det är ju ändå sorgligt och lite chockerande när beskedet kommer.

Men vi fortsatte dagen som planerat även om stämningen inte var på topp och det är jag glad för eftersom barnen fick en fin dag. Efter sillunchen åkte de lövad traktor ner till bystugan där det var majstångsresning, dans och femkamp med fiskedamm. På kvällen grillade vi och åt väldigt gott och väldigt mycket. Just nu känns det som att jag aldrig kommer bli hungrig igen.

Jag glömde lite bort att Leon behövde sova och när jag kom på det så var det för sent så han hade missat traktorturen om jag hade lagt honom. Jag tänkte att han fick vara uppe och ta en tupplur när han inte orkade mer men han kämpade på och var vaken till klockan åtta när han somnade i min famn vid matbordet.

Det var vår midsommarafton, vädret var vackert och jag hade en fin klänning och allt hade varit perfekt om vi inte haft en sorg på våra axlar. Vila i frid morfar, du hade ett långt och gott liv. Vi ses. <3

Korkade kommentarer

Korkade kommentarer har jag hört genom åren, men sen jag blev gravid och fick barn tycker jag de dumma grejerna man får höra ibland är lite väl.

Häromdagen var min pappa och Nemo ute och åkte fyrhjuling och så träffade på någon bekant de stannade och pratade med. Och så säger hen att Nemo var så söt att han kunde varit en flicka med det långa håret.

QUE?!Det är en sån sjuk grej att säga! Och en gång när han var bebis var det en kvinna som sa:
- Åh jag trodde det var en flicka för han hade så vackra ögon.

Ehhh va?? Kan pojkar inte ha fina ögon? Eller långt hår? Hur "ska" en pojke se ut för att vara pojke i andras ögon?

Det är faktiskt synd om folk som är så ofantligt korkade.


Min lilla pojke med långt hår och vackra ögon som själv fiskade upp tre abborrar idag och som han och Leon åt till middag och fullkomligt älskade.

På det igen!

Första rundan efter Malmömilen! Och det gick så bra, varför hade jag inte sånt flow i lördags??!

Fem kilometer i 5.35-tempo och det kändes verkligen fint. Men man kan inte vara på topp jämt. Jag har tänkt mycket på loppet och jag hade en förkylning i kroppen som satte stopp. Sen så var jag övertygad om att göra ett kanonlopp och det blev en liten chock när det gick så jävla tungt.

Men nu laddar vi om och ser framåt mot Malmö Halvmarathon den 10 augusti!

Location:Källarbacksvägen,Mora,Sverige

Den där maten...

Alltså, barn och mat. Ibland blir jag tokig på det. Leon äter det mesta och mycket, om det är problem med hans ätande är det för att han är förbannad och då är han emot allt. Men Nemo, ååååå... Han kan driva mig till vansinne, som idag. Vi skulle in till Mora och handla och frågade Nemo vad han ville äta ikväll. Kycklingklubbor! svarade han och det vet jag att han tycker mycket om på förskolan. Så vi handlade, han var med när vi hämtade klubborna, när vi tog fram dem ich såg när vi lagade till dem. Hela tiden var han entusiastisk och peppad och längtade efter middagen. Och så satte vi oss till bords......

Nemo vägrade äta. Det gick absolut inte

och han höll typ på att börja gråta när han slickade lite på en bit. Antagligen såg det inte EXAKT ut som på förskolan och då blev det oätbart. Suck.

Stora problem!

Åhhh nu har jag stora problem och jag vet inte riktigt vad jag ska göra! För ett tag sen såg jag klart säsong 6 av Dexter och det slutade ju sjukt spännande. Sen så kollade jag säsong 2 av The Walking Dead och tittade på de tre sista avsnitten igår och det är ju riktigt nagelbitande spännande!

Nu till mitt stora problem: Vilken serie ska jag kolla på nu? Säsong 7 av Dexter energi säsong 3 av The Walking Dead?

Ahhhhh dessa beslut, jag vet inte hur jag ska göra!!

I Dalarna

Nu ligger jag i en hård gammal 90-säng hemma hos mamma och pappa! Jag är dödstrött efter en lång resa och det är så härligt att vara här.

Vi kom iväg 7.20 imorse, första stoppet blev i Strömsnäsbruk eftersom att Leon kräktes. Stackaren är åksjuk, någon som vet om det finns åksjuketabletter till så små barn?

I Jönköping stannade vi för att äta och då fick jag även köpa Alvedon för jag kände mig så risig. Kan tänkas att jag har en förkylning i kroppen och det var därför den la av igår. (Tack för era kommentarer om loppet förresten, det värmer!! Jag är nöjd med att jag kom runt och att det gick under timmen med tanke på total strejk.)

Precis innan Skövde fick vi stanna igen då Leon kräktes en gång till men då for vi vidare direkt och strax innan vi kom in i Dalarna stannade vi i Värmlands skogar och sträckte lite på benen igen. Sista stoppet trodde jag tills Leon spydde en tredje gång och vi fick stanna i Gävunda, en knapp mil från Kättbo.

Efter 10,5 timmar körde vi in på gårdsplanen där mormor och morfar väntade och både Nemo och Leon kastade sig i deras armar. Vi bjöds på grillat och sen fick Nemo ta en testrunda på en överraskning som väntade på honom:


En cykel! En riktig cykel utan stödhjul och han är faktiskt riktigt duktig. Om han bara har tålamod att öva så kommer han lära sig cykla snart.


Leon får hålla till godo med min gamla trehjuling men han fick ett fotbollsmål istället. Han älskar att sparka boll så det var en perfekt grej till honom.

Nu ska jag sova riktigt gott och hoppas på en solig och fin dag imorgon. Det har faktiskt inte varit så jobbigt att köra idag och barnen är fantastisk duktiga. Inte ett pip säger de på hela resan. Det är ju tack vare dvd-spelarna förstås och de har avverkat åtskilliga filmer idag.

Malmömilen 2013

Åh vad jag önskar att jag kunde skriva vilket bra lopp det blev och att jag bara flög fram och kom i mål på en sjukt bra tid. Så blev det inte.

Det blev mycket varmare än jag räknat med och jag drack mycket vatten innan loppet. Jag startade i 50-55 minutersgruppen och hängde på Suzan fram till typ tre kilometer. Sen blev det så trångt att jag inte kom fram och hon drog ifrån lite men jag hade henne ändå inom synhåll. Det kändes bra och jag sprang i 5.15-tempo och tänkte att nu jävlar ska det slås rekord. Men vid fyra kilometer fick jag plötsligt håll. HÅLL!! Jag får aldrig håll. Men jag sprang på ändå och hållet blev värre och värre. Vid 5,5 kilometer fick jag stanna och gå, för första gången gick jag på ett lopp och där var det liksom kört. Hållet blev bättre och jag började springa men det var som att kroppen trodde den var färdig och ville inte alls.

Och så kände jag att jag blev kissnödig. Fast inte på normalt vis utan när jag springer och blir riktigt trött är det som att mina arma barnafödarmuskler inte kan hålla emot det som finns och fastän jag egentligen inte behöver kissa så kommer det ändå. Åh helvete, jättekul att kissa på sig liksom. Tack och lov var vi i ett bygg- industriområde och jag vek snabbt av banan, in bakom ett skjul, kissade och sprang sen vidare. Tur jag gjorde det för strax därefter sprang vi in i stan och det hade ju varit lagom kul att typ kissa vid Åhléns med en massa åskådare.

Men hela min kropp protesterade vilt och ville verkligen inte springa mer. Fy fan fan fan alltså vad svårt det är att beskriva hur det känns. Jag fick gå lite igen, kände mig som en loser men vid åtta kilometer tänkte jag att nu måste jag skärpa mig så jag kommer in under timmen iallafall. Vid nio kilometer ville jag lägga mig ner och dö men jag visste att Kalle och barnen skulle stå och heja en bit fram så jag vet ihop. Och där stod dem, världens finaste familj med hemmagjorda flaggor och ropade Heja mamma!

Sen var jag nästan framme och de sista hundra meterna som var en spurtsträcka tog jag i allt jag hade kvar och kom i mål. Tiden blev 58.06 och då var jag superglad över att vara färdig och i mål men nu i efterhand känns det jävligt surt och störigt. Jag ville även sälja mina platser till Malmö Halvmarathon där och då för just nu känns det omöjligt att klara det.

Men men, jag hade en dålig dag helt enkelt och formen var dålig. Det var varmt, jag borde nog ätit bättre under dagen men stressade runt och packade och så känner jag av halsen då jag kanske inte borde sprungit alls. Men nu är det över iallafall, även om det inte gick som jag förväntade mig.


Jag och min hejarklack innan starten.


Jag sprang med Coach K Runners igen och vi fick finfina goodiebags.


Jag efter målgång, glad över att mardrömmen var över.

Imorgon är det dags!

Malmömilen imorgon då. Andra gången jag springer loppet som var mitt första millopp någonsin. Jag kom i mål på 1.01.21 och var supernöjd med det eftersom jag fick slita som ett djur. Jag gick nog lite väl hårt ut i början plus att solen stekte som bara den och det var jag varken van eller förberedd på. Det var tredje gången jag någonsin sprang en mil också.

Ett år senare, flera mil i benen rikare så hoppas jag på ett något lättare lopp. Jag vill få den där härliga känslan av att kunna springa precis hur långt som helst och att det knappt är jobbigt. Den känslan hade jag på Iformloppet i september förra året då jag sprang på 55.14 som fortfarande är mitt personbästa. Det var nära att jag slog det på Lundaloppet nu i maj men där orkade jag inte riktigt fram. Jag var inte i bra form efter en sen kväll med lite för mycket vin, lägg till sjukt jobbiga backar på det så är jag mer än nöjd med min tid på 55.21.

Men imorgon satsar jag på nytt PB, tror ni jag klarar det?

DRÖMGRÄNS: Sub 55
SKAMGRÄNS: 1.01 (förra årets tid)

 Jag och Mirijam efter förra årets Malmömil, något piggare på första bilden.

Ååå här var jag trött. Hade sprungit genom stan och passerade här Gustav Adolfs Torg och visste att jag hade typ 2 kilometer kvar. Ville bara stanna men kämpade på ändå.

Något snurrig...

Igår var jag in på Willys en sväng efter jobbet. Jag brukar ju storhandla men igår skulle jag bara ha lite grejer till mat ikväll och imorgon och till söndagens resa. Jag gick och plockade lite saker och plötsligt så tyckte jag att det var mycket ändå i vagnen. Konstigt eftersom det inte var alls mycket jag skulle ha, men ja ja det blir väl mer än man tror tänkte jag. Plötsligt kom en kvinna efter mig och ropade: Ursäkta jag tror du har min vagn!

Ååå pinsamheten!! Skäms skäms skäms. Jag hade gått omkring i min egen värld och tagit hennes vagn och inte märkt det trots att jag tittat i vagnen och sett att det var väldigt mycket grejer i den, helt andra än de jag lagt i min vagn... Och jag hade gått runt med den länge för jag hade hunnit hämta flera saker jag skulle ha. Hur förvirrad kan man vara??


Kanske är jag snurrig för att jag sitter och glor på The Walking Dead alldeles för sent om kvällarna...

Sista dagen...

...innan semester!! Sista sista lilla dagen... Ikväll ska vi fira med att göra egen pizza och imorgon ska vi äta tårta! Men först, den sista dagen.


Självklart gör jag pelargonsnaps till midsommar.

Olägligt

Det har inte blivit någon löpning i veckan eftersom att jag har känt av en liten liten kråka i halsen och inte velat riskera något veckan innan Malmömilen. Men igår kväll växte sig kråkan lite större och jag känner av den mer idag. SKIT SKIT SKIT!! Malmömilen är i övermorgon och jag får inte vara förkyld. Så sjukt stötigt!! Mitt mål är att klara loppet på sub 55 och jag känner att jag borde kunna klara det då jag sprang Lundaloppet på 55.21 och det är en mycket jobbigare bansträckning. Nej nu måste jag kurera mig och bestämma mig för att absolut inte vara krasslig på lördag!


Sjukt rolig bild.

En dag på stranden

I fredags åkte vi till Kalles föräldrars sommarstuga vid havet. Åh så härligt det var! Snart är det dags för oss att åka dit och bara vara, så underbart! Stugan ligger jättenära havet och det är en fin strand men inte så mycket folk, helt perfekt. Barnen älskar att vara där och det är långgrunt och fint för dem att bada.

 

 

 

Toppenservice!

För ett par år sen köpte vi två dvd-skärmar till bilen från NetOnNet av deras eget märke. För typ ett år sen gick sladden sönder och Kalle åkte till NetOnNet för att köpa en ny. Till vår stora förvåning så fick han sladden gratis och det var ju väldigt generöst, han bad inte om kvitto eller nånting.

För ett tag sen gick sladden sönder igen, antagligen har den gått av när barnen klättrar ut och in i bilen och när det var kallt var den stel och gick rätt av. Idag åkte jag till NetOnNet för att skaffa en ny sladd då vi ska åka långt på söndag. Då har modellen som vi har på skärmarna utgått! Panik! Jag kan inte åka 75 mil med barnen utan film, det finns inte. Men den snälle killen som jobbade där hämtade en förpackning med en ny modell och tack och lov var sladden likadan. Och så gav han mig en ny sladd, bara så där. Bröt upp en ny förpackning och tog sladden och gav den till mig. Det kallar jag sjukt bra service, han anar inte hur tacksam jag är även om jag såklart tackade så mycket.


Jag och mina två knasbollar som nu klarar resan till Dalarna galant!

Det gick bra!

Så gulligt att olika människor hört av sig om hur det gått med Nemos ben! Både här, på Instagram och via sms.

Imorse var benet mindre svullet men Nemo hade konstiga prickar runt ögonen, det såg ut som spruckna blodkärl ungefär, så vi fick en tid på Nova Kliniken. Först fick vi träffa en sköterska men hon ville en läkare skulle titta på det. Han att det inte var någon fara, att det var en inflammation på grund av bettet och ingen infektion. Nemo är kanske känslig mot bett och reagerar lite mer. Prickarna runt ögonen trodde han inte hade något samband och vi fick gå hem med en sten mindre i bröstet.

På söndag åker vi till Dalarna och där finns betydligt mer mygg plus bromsar och om Nemo reagerar så pass mycket på myggbett så vet vi ju inte hur han reagerar på bromsbett, eller ett getingstick. Så jag ska köpa med lite olika grejer jag fått tips om som ska lindra; hydrokortison, Treo att blöta upp och lägga på bettet, Clarityn för klåda och lite bandage. Eftersom Nemo reagerar väldigt på plåster måste man ju göra värsta omslaget för att han inte ska röra bett och sår.

Idag när jag hämtade honom på förskolan var två myggbett blodiga och det ena såret efter cykelolyckan i fredags. Vet inte om han kliat på det eller om de gått sönder under lek men vi får hålla koll och hålla rent ordentligt.

Recept: Räkpasta

Här kommer äntligen receptet på den fantastiskt goda räkpastan jag gjorde för ett tag sen.

4 portioner

1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
12 st grön sparris
2 msk tomatpuré
2 msk hummerfond
2 dl vitt matlagningsvin + 2 dl vitt matlagningsvin
2 dl vatten
2 dl grädde
valfri pasta (hemmagjord rekommenderas!)
räkor
ruccola
parmesan
salt
vitpeppar

Finhacka morot, lök och vitlök. Skiva sparrisen. Stek i smör + olivolja tills de mjuknat (ej få färg). Tillsätt tomatpuré, hummerfond och 2 dl vin. Reducera så vätskan försvinner. Tillsätt pasta (som inte skall vara helt färdigkokt). Tillsätt 2 dl vin, vatten och grädde och låt puttra i minst 5 minuter. Smaka av med salt och vitpeppar. Strax innan servering vänder du i hackad ruccola och färska räkor. Servera och strö över några räkor och parmesan.

Sista jobbhelgen

Nu har jag jobbat min sista helg innan det är SEMESTER! Nu ska jag bara jobba tisdag, torsdag och fredag och sen är jag ledig i tre veckor, jobbar en vecka (tre pass bara så det är gött) och sen har jag ledigt i tre veckor till. Lovely!

Barnen går sista veckan på förskolan innan åtta veckor långt sommarlov och på fredag får vi fira litegrann, men jag vet inte riktigt hur. Och på lördagen är det Malmömilen och på söndag drar jag och vagnen till Kättbo, äntligen!

Förra året så hade Nemo ett sår på benet som han inte kunde låta bli att pilla på. Tillslut fick hann in skit i det och det blev infekterat och spred sig. Imorse hade han ett myggbett på benet som jag såg han börjat klia på så jag klippte av en strumpa och satte över för att han inte skulle komma åt det. Ikväll när han bytte om innan läggdags så stod han upp framför mig med ryggen mot mig och jag fick en chock när jag fick se hans ben.


Vänster ben är nästan dubbelt så stort som det högra!

Ett stort sår som är rött omkring. Vi ringde direkt Kalles mamma som sa att vi skulle lägga ett förband med asolsprit så det har vi gjort. Jag la upp bilderna på Instagram och fick massor med bra tips där också. Men jag ska ringa Nova Kliniken imorgon så de får titta på det. Så typiskt, alltid ska det vara något.

Periodare

Nu är Leon inne i en otroligt jobbig fas igen. Efter att vi var hos psykologen så blev det bättre och allt blev lättare men nu är det så att han framkallar en hjärnblödning på en. Han bara gråter och gråter och gråter, hela tiden. Han vill bara sitta i ens knä och det hade väl gått i en perfekt värld men tyvärr måste man ju laga mat, gå på toa, hänga tvätt och så vidare emellanåt. Och när man gör det gå han efter och gråter, gråter, gråter.

Han är extremt pappig nu också så det är extra jobbigt för Kalle för han vägrar gå med på att jag tar i honom om han bestämt sig för att det är till Kalle han vill, och tvärtom. Det är extremt mycket sånt nu, om det inte är prick så som Leon tänkt sig så raserat allt.

Lätt är det inte alltså, hoppas att det vänder snart...

1 mil på okänd mark

Idag är vi i sommarstugan och njuter av sommaren, värmen och havet. Och jag skulle njuta av sista långpasset innan Malmömilen tänkte jag. Jag gav mig av med tanken att springa rundan jag och Emma gick förra sommaren på 15 kilometer. Hur jag kunde tro att jag skulle minnas vägen förstår jag inte och jag var vilse efter typ tre kilometer. Och inte bara vilse utan dötrött i benen, redan! GAAAH!! Men jag kämpade på och tillslut hade jag ingen aning om vart jag var och efter att ha klättrat över några fårstängsel så fick jag stanna och ta fram kartor i iPhonen så jag kunde hitta hem.

10.75 kilometer stannade klockan på och det får jag väl vara nöjd med. Jag gick direkt ner till havet, drog av mig linnet och hoppade i, så skönt! Dock känner jag att min form är dålig just nu och med bara en vecka kvar till Malmömilen så känns det lite oroande. Förra året blev det loppet sjukt jobbigt och en lång kamp och jag hade hoppats det skulle gå lite lättare i år.