Möten

Senaste tiden har jag träffat mycket nya människor då jag jobbat på många olika ställen. Det är häftigt med alla dessa möten med olika personer och jag är rätt duktig på att "ta" personer och prata med dem på deras sätt om ni förstår vad jag menar. Och det är rätt häftigt eftersom jag som yngre var en jätteblyg misfit som satt i ett hörn och helst inte pratade med någon.
Igår var jag till en zonterapeut med jobbet och jag träffade kvinnan som utförde behandlingen i en halv, högst en minut och sen gick jag en promenad medan hon som jag jobbar med fick sin behandling.
Efteråt berättade hon som jag jobbar med att zonterapeuten sagt att jag utstrålade värme och en enorm vänlighet, och att jag hade en konstnärlig ådra.

Terapeuten sa att hon skulle vara väldigt glad för att jag börjat jobba där eftersom att jag var en sån fin person och senare sa även mamman till tjejen som jag jobbar med att jag fått väldigt goda vitsord av terapeuten som hon själv besökt senare samma dag.

Är det inte häftigt med sånna människor? Som bara genom ett hej och ett handslag kan känna av ens personlighet, som om min själ gick rakt in i hennes på något vis. Nej vilket svammel det blev, hoppas ni förstår vad jag menar.

För några somrar sen så var min vän Eve och hennes familj plus kompisar till dem och hälsade på oss i stugan vid havet. De hade en tjej med sig som var så där jäkla härlig, öppen och varm. Som naturligt pratade med alla och var skittrevlig och bara passade rakt in. Efteråt sa jag det till Eve och att jag önskade att jag var en sån person och då sa Eve till mig: - Men det är du ju.

Det kunde jag knappt tro på men jag kanske får omvärdera mig själv lite och inse att jag är en sån person, lite iallafall? Efter alla år av möten med människor och framförallt att ha jobbat med massor av olika personer har gett mig mycket och utvecklat mig, det är jag väldigt glad och tacksam för.


Jag färgade håret i förrgår och blev jättenöjd! Äntligen har jag hittat en färg jag trivs med och som inte ljusar upp håret.