Krattis & Grannen

Det sägs ju att man lär av sina misstag men en sak som jag inte lyckas lära mig är att direkt det är tyst och ingen tjatar på en så är det nåt fuffens på gång. Eller jo, jag har ju lärt mig det men är naiv och ignorerar det gång på gång. Som igår.

Nemo var ute i tvättstugan och lekte och jag märkte hur fantasin flödade och att han hade kul. Efter ett tag kom han till mig och visade upp en leksakshammare och sa:
- Mamma, det här är Krattis, han krattar grus.
- Jaha, vad kul!
- Och du kan kalla mig Grannen.
- Okej, hej Grannen!

Nemo återgick till sin lek och efter en stund kom han igen.
- Krattis och Grannen krattar grus, vill du se?
- Ja absolut!

Vi gick ut i tvättstugan och ja, nu förstod jag leken. Nemo hade hällt ut MASSOR av kaninmat på golvet som han krattade i och lekte att han krattade grus. Och då kan man ju inte skälla på honom, när han lekt och haft så roligt.

Idag sa Nemo så här till mig:
- Det är nog bäst att leka med Krattis och Grannen när du inte är här.
- Mmmm.....


Fina, goa busunge!