Jag och Kalle var och såg Sommaren med Göran ikväll och den var sjukt rolig, gå och se den! Det roligaste var när de drev med Kungliga Tekniska Högskolan och både jag och Kalle skrattade högt, men resten av salongen var knäpptyst. Så är det när man ser film i en studentstad, de fattar inte sånna skämt. Va? Drev de med KTH? Näää... Det tror jag inte.

Kalle är så snäll. Han säger att jag är jättefin fast jag ser ut som en fet Frankensteins monster med de här stygnen i pannan...

Kaninerna är så söta, och roliga att titta på. Igår hade alla ungarna värsta fnatt-attacken och kutade runt runt och gjorde hopp hit och dit i hagen. Och Hilde och Dino är för roliga. De älskar att gräva hål. Den ena gräver och så står den andra bakom och för undan jorden och så turas de om. Men igår så grävde Hilde och så ville Dino gräva så han bet henne i röven och då blev hon sur så när han fortsatte gräva så vända hon sig om och puttade tillbaks jorden i hålet igen.

Lucia och Charlie * Hilde

Hilde är oftast en rätt skitig kanin, kanske inte så konstigt

Herr Kanin och Lilla Leo * Charlie undrar vem fettot i hans hage är

Herr Kanins favvoplats * Lilla Leo är en kopia av sin pappa, både till sättet och utseendet

Vi har varit hos barnmorskan idag och Nemo mår finfint. Hoppas bara inte han trivs så mycket att han kommer stanna kvar i magen i ett par veckor till. Han har fixerat sig iallafall och mina förvärkar är ett tecken på att livmodern arbetar och att tappen mjuknar och det är ett stort plus. Mitt blodvärde hade gått upp också och det är kanon. Och själv hade jag inte ens gått upp ett kilo, wohoo!

Ikväll ska vi ju gå på bio och innan så tänkte vi äta tapas på den restaurang vi åt på kvällen då Nemo blev till. Kan ju vara kul att avsluta det hela där det började. Typ iallafall, det var ju inte på själva restaurangen och jag hoppas jag slipper föda där också.

Nu håller vi alla tummar vi har för att han vill komma i helgen!

Jag känner mig verkligen trist, tråkig och sunkig. Städade huset idag och Kalle har satt upp tv'n på väggen, äntligen! Det har ju bara varit på g sen i typ februari. Jag hoppas detta var sista storstädningen innan Nemo kommer..

Imorgon ska jag och Kalle gå på bio och se Sommaren med Göran. Lika bra att försöka aktivera sig lite så tiden går snabbare. Tycker synd om Kalle som måste "underhålla" mig hela tiden. Jag behöver hjälp med en massa om jag vill göra nåt och övriga tiden är jag så uttråkad och vill spela spel och titta på film eller serier medans han kanske vill göra annat. Han säger att han inte är alls trött på mig men jag vet inte om jag tror på honom..

Om en stund ska vi iallafall se True Blood. Andra säsongen började sändas i juni i USA så varje vecka kommer det ett nytt avsnitt. Så sjukt bra serie, den bästa på mycket länge. Mycket blod och naket. Ni som inte sett den MÅSTE ge den en chans, den kommer gå på Svt i höst. Alla är så snygga även fast de är white trash, och Alexander Skarsgård är riktigt grym och snygg han med.

Aj jävlar vilken förvärk som kom där.. Härligt med smakprov...

2 dagar kvar tills Nemo är beräknad att komma. Jag är så otålig nu! Dagarna känns som en enda lång väntan bara och jag har inte lust att göra nånting, knappt ork heller. Om jag går över tiden typ två veckor så DÖR jag.

När det kommer till datorer är det ju aldrig så enkelt som man vill, tror eller hoppas. Min hårddisk hade kraschat men jag har köpt en ny, mycket större, och Peter har installerat den så nu är datorn som ny.

Nu är ju alla mina bloggadresser i Favoriter borta, så ni som vet att jag läser eran blogg får jättegärna lämna en kommentar med en länk så jag kan hitta er igen!

En Windows-fil i min dator är skadad så den vill inte funka alls. Det är min farbror som byggt ihop min dator så imorgon ska jag åka till honom så han kan ominstallera Windows och förhoppningsvis funkar den som vanligt igen sen. Och jag känner mig redan handikappad.

Och så är min dermal borta. Den satt som berget så det är verkligen trist att behöva ta bort nåt som sitter så bra. Lite snitt med skalpellen, en massa pillande och meckande och ett par stygn senare så är jag nu helt tom på piercingar. Detta ska Nemo få höra.

Nu har jag pratat med förlossningen och anledningen till att man inte ska ha piercingar under förlossning är att om det blir ett akut kejsarsnitt, alltså en operation, så är det väldigt farligt att ha metall i kroppen när de bränner ihop blodkärl. Har man metall så blir det brännskador runt smycket. Om man har en piercing och måste snittas så tar de en tång och klipper piercingen och det går ju tyvärr inte med en dermal, men barnmorskan jag pratade med sa att de antagligen kommer försöka få ur min piercing iallafall och då vet man ju aldrig hur det kommer bli eller se ut efteråt om det är bråttom.

Så det är väl bara att bita i det sura äpplet, ta det säkra före det osäkra och ta ur min fina, fina dermal. Men jag kommer definitivt sätta i den igen sen.

När jag var hos en läkare för några månader sen så sa hon till mig att jag var tvungen att ta ur min dermal innan förlossningen ifall det skulle bli akut kejsarsnitt och yada yada yada. Eftersom jag vet hur folk kan vara gentemot piercingar så ville jag inte ta henne på orden direkt utan jag kollade med min barnmorska som kollade med någon som sa att jag borde ta ur den. Nu vet jag ju inte vem min barnmorska frågade, hon kan ju ha frågat samma läkare?

Jag VILL INTE ta ur min dermal men har insett att det är väl lika bra att göra det och nu har jag dragit på det så länge så ska det göras så måste jag göra det denna veckan. Fatta så jävla surt det känns! Då kommer jag inte ha en enda piercing kvar! Jag har inte varit piercinglös sen jag var 15-16 år så det här suger verkligen. Man kanske ska ringa förlossningen och fråga, för säkerhets skull innan den tas bort?

Och just min dermal också, som jag älskar så mycket och som jag tycker är så vacker och verkligen gör sig bra i ansiktet. Om jag tar ur den kommer jag definitivt sätta i den igen sen.

Vecka 40. Nu har vi kommit till den tidpunkten i graviditeten som varit den jag först fasat för och sen längtat efter. I början var jag livrädd för denna magiska vecka. Livrädd för att det skulle komma en bebis och jag sa att jag gärna skulle vara gravid 50 veckor.

Idag känner jag INTE så. Jag dör lite av tanken på att det ju faktiskt kan dröja upp till tre veckor innan Nemo är hos oss. Jag vill han ska komma i veckan som kommer nu för jag är faktiskt så pass redo som jag tror jag kan bli. Jag längtar efter att få se hur han ser ut, hålla honom och se vem han egentligen är.

Han är ju så sjukt nära men ändå så långt borta. Jag kan se honom röra sig i magen, känna honom och klappa på honom. Min hand är bara några centimeter från hans kropp men ändå kan jag inte röra vid honom, det är en ganska konstig känsla.

Jag vill han ska komma och ligga i sin söta vagga, jag vill bada honom och klä honom i alla fina kläder. Jag vill ha honom tätt intill mig i den fina bärsjalen och jag vill gå på promenader med honom i hans fina vagn.

Dagarna som kommer nu kommer mest vara en enda lång väntan. En transportsträcka. Jag orkar inte göra så mycket för jag får ont i rygg och fötter och jag är ofta väldigt trött. Jag önskar att Nemo kommer senast nästa helg, för då får Kalle två till lediga veckor då vi ska vara hemma och mysa och lära känna vår nya familjemedlem och sen när Kalle börjat jobba kommer mina föräldrar och får träffa sitt första barnbarn för första gången.

Vilken underbar tid vi har framför oss!

Jag har fått en hel del frågor om mina kläder så jag tänkte svara på det.

Alla kläder du visat på bild medan Nemo har varit/är i magen, är det "vanliga" kläder du haft sedan innan eller mammakläder du köpt? Eller har du köpt "vanliga" kläder, fast större storlek än du brukar ha? Nyfiken, eftersom du ofta har så fina klänningar!

Det enda jag köpt i mammakläder är jeans och leggings. Alla tröjor och linnen är vanliga kläder som jag köpt i en eller två storlekar större. De flesta klänningarna är faktiskt i storlek M/L eller 38/40 så jag kommer kunna använda dem sen också vilket känns bra. Sen har jag ju en hel del klänningar från då jag vägde lite mer och de är ju lite rymligare. Klänningen i förra inlägget köpte jag till exempel 2005 på HM och det är en 38. Jag hade kunnat ha ännu fler av mina vanliga klänningar om det inte vore så att brösten är alldeles för stora.

De flesta mammakläder är så fantastiskt tråkiga, fula färger och bara helt.. ja sjukt trista bara. Bättre att köpa lite större vanliga kläder som man kan ha efteråt och kanske bara sy in litegrann. Det är ofta mycket billigare också eftersom ett mammalinne kanske kostar 129 kronor och ett vanligt likadant linne bara kostar 79.

T-shirt Lindex stl M, kjol Lindex stl S * Klänning HM stl 38, mammabyxor HM stl M

Klänning Gina Tricot stl M * Klänning HM stl M

Tunika Gina Tricot stl L, mammaleggings HM stl M * Linne Gina Tricot stl L, kjol Lindex stl S

Vecka 40

I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är 35 cm. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart.

Nemo får jättegärna komma snart, typ nästa vecka. Jag är otroligt tung, benen, fötterna och händerna är konstant svullna. Jag känner mig fet, tjock och stor som ett hus. Det mesta är jobbigt, jobbigt att röra sig, jobbigt att resa sig, jobbigt att böja sig. Att ta på trosorna är förenat med livsfara. Nej, nu är jag rätt så nöjd.

Nu har vi bakat en massa gott tills ikväll! Kanelbullar, vit chokladkaka och fransk chokladtårta. Smarrigt!

När man är supergravid är det lätt att man ser fruktansvärt glupsk ut eftersom allt man spiller hamnar på magen och ja, det ser ut som man bara vräker i sig allt och dräller. Mycket fint.

Idag fyller Kalle hela 27 år och jag gick upp 7.30 imorse och lagade amerikanska bananpannkakor som han fick tillsammans med kaffe på sängen. Han fick även sina presenter som bestod av en jaktjacka han själv valt ut, boken White line fever om Lemmy i Motörhead, klistermärken, en kylskåpsmagnet, en tidningsprenumeration från mina föräldrar och så har jag laddat ner lite grejer som han vill se.

Så idag gratulerar vi Kalle tycker jag, antingen här eller så kan man skicka ett mail till kalleagusa@hotmail.com!

Nemos filtar:

Nemo fick en fin bok av sina gudföräldrar som vi börjat fylla i.

Nu tycker jag att Nemo får ta och komma så han får se sina fina saker!

Jag har inte fått en enda present idag!!!

Idag har jag namnsdag! En mycket stor och speciell dag.

EMMA

Allt med Eslöv känns så sjukt jävla onödigt. Jag var dit idag för att träffa en läkare vilket var totalt onödigt eftersom det jag blev ordinerad var tre järntabletter om dagen och en liter jordgubbar varje dag. Den informationen hade jag nog kunna ta till mig via telefon tror jag.

Jaja, när vi ändå var i Eslöv och magarna kurrade så tänkte vi att vi käkar thaimat på ett ställe där vi brukade äta när jag gick i skolan i Eslöv. De hade bytt ägare så den mat jag ville ha fanns såklart inte. Tog en nachotallrik med kyckling eftersom jag ätit den innan men när de kom ut med maten så var där bara vanlig ost och sen sa de att guacamolen var slut så vi fick lite annat till istället. Det där andra var en äcklig brödbit. Kycklingsörjan låg på alla nachos så de var helt sladdriga och jag åt inte alls mycket.

Jävla Eslöv.

Jag har inte kunnat sova på ett par timmar och har det där knipet i magen som kommer i intervaller och som väl är förvärkar antar jag. Spännande. Kanske nåt är på g, eller så är det en long, hard road in to hell..

Tänkte jag skulle skriva om graviditeten som ni önskat. Om hur det varit, mina tankar och känslor osv.

Jag hade ganska bra koll på min ägglossning och hade beräknad mens den 21 november 2008. Jag hade sen innan bestämt att om jag inte fått min mens den 21, som var en fredag, så skulle jag ta ett graviditetstest på morgonen den 22 november. Den 21 kom och gick med en suspensionshow på Inkonst och jag vaknade tidigt på lördag morgon och smög upp för att ta ett test. Kalle visste inte att jag skulle göra det och när det till min stora glädje blev ett plus på stickan så slog jag in den i ett litet paket, väckte Kalle och gav honom det.

Han blev givetvis lika lycklig som jag eftersom vi planerat för en bebis och även om det gick snabbt, Nemo kom till på andra "försöket", så längtade vi väldigt mycket.

Den första känslan var ju att man vill berätta för allt och alla för att man blir så glad, men samtidigt vill man hålla det hemligt eftersom första veckorna kan vara lite osäkra. Jag ville dock berätta det för de som står mig närmast så Maggi och Marika fick veta det samma dag och Evelina ett par dagar senare. Jag ville såklart berätta för mina föräldrar direkt men eftersom jag så gärna ville överraska dem på julafton så fick jag hålla mig även om det var sjukt svårt.

Jag började må illa i vecka 6 ungefär och blev mycket trött. Jag mådde illa hela dagarna i ungefär två veckors tid och var så sjukt trött att jag inte orkade någonting. I vecka 8 försvann helt plötsligt illamåendet och den värsta tröttheten över en natt och jag blev så sjukt orolig att något hänt. Två vänner till mig hade fått så kallade missed abortions under hösten, något jag aldrig hört talas om innan och jag var livrädd att det var det som hänt mig. Jag bokade en tid privat för vaginalt ultraljud och efter en jobbig helg fick jag se ett litet, litet hjärta slå och kunde andas ut. Litegrann iallafall, oron för att något skulle hända fanns alltid där ändå.

Jag åkte hem till Kättbo för att fira jul och kom dit två dagar innan julafton. Eftersom jag inte ville avslöja mig så hade jag köpt med mig alkoholfritt vin som jag smygbytte ut det vanliga vinet jag fick av mamma mot så alla skulle tro att allt var som vanligt. På kvällen när vi delade ut julklappar hade jag gjort ett jättefint kort som mina föräldrar fick där det stod att en liten bebis var planerad att komma den 1 augusti 2009 och att de skulle bli mormor och morfar. Både mamma och pappa blev nog rätt så chockade och först sa de knappt nånting så jag trodde inte de blev glada, men när det släppt så var de självklart jätteglada och tyckte det var väldigt roligt. Min mammas första kommentar var:

- Men! Du som inte ens tycker om barn!

När vecka 13 kom kunde vi pusta ut lite mer, den första, kritiska tiden var över och man kunde slappna av lite till och berätta för fler och fler om graviditeten. Jag blev avstängd från Lunden där jag då jobbade eftersom man inte får jobba där när man är gravid och fick havandeskapspenning i en månad innan jag började jobba på Agnezkollektivet. I vecka 16 gick jag ut med min graviditet "offentligt" och det var väldigt skönt att kunna vara helt öppen med det.

I vecka 17 kände jag bebisens rörelser första gången. Jag satt vid datorn och helt plötsligt pickade någon till långt nere i magen och sen dess har jag känt av honom varje dag.

Fram till vecka 18-19 ungefär tyckte jag att allt gick sjukt långsamt. Jag bara ville att det skulle synas en bebismage och att man skulle kännas sig gravid och vacker. Tyvärr kände jag mig bara ful och tjock, fick massor av finnar och magen såg bara tjock ut.

I vecka 19 var vi på första ultraljudet och fick veta att det var en pojke vi väntade. Det var redan bestämt att om det blev en pojke skulle han få Kalles favoritnamn, Nemo, och hade det blivit en flicka skulle jag få gen henne mitt favoritnamn. En bra kompromiss och nu blev det en liten Nemo.

I vecka 21 hände det som inte får hända. Jag störtade nerför trappen här hemma, från översta trappsteget och hela vägen ner. Jag slog mir rätt ordentligt men skyddade magen och när jag dagen efter fick höra Nemos hjärtljud kunde jag känna mig lugn igen.

Sen har veckorna bara rullat på, jag har mått väldigt bra förutom halsbränna och ont vid revbenen som jag fick rätt tidigt, innan vecka 20 någon gång. Jag hade en föreställning om att jag skulle kunna jobba typ fram till den dagen jag skulle föda men insåg i juni att det blev jättejobbigt då jag blev tung, fick mer ont, kände mig stressad och kroppen inte orkade så mycket.

Det har varit otroligt skönt att vara hemma och kunna ta det lugnt, även om jag kände mig rätt så kass och värdelös i början. Detta är något jag kommer få uppleva kanske bara ett par gånger i mitt liv och tiden ska tas vara på och njutas av. Inte stressas igenom.

Extra roligt har varit att många av mina vänner har blivit gravida och/eller fått barn detta året. Det är underbart att få dela den fantastiska upplevelsen med flera vänner och bekanta och det blir roligt sen när våra barn är jämnåriga och kan leka med varandra.

Överlag har jag älskat varje minut av att vara gravid. Visst har jag gnällt lite och varit labil och haft det jobbigt då och då men upplevelsen har varit underbar och nu känner jag mig faktiskt ganska så redo för Nemos ankomst som är beräknad om 10 dagar. Han kan dock komma när som helst nu och det känns fantastiskt roligt även om jag inte kan fatta det. Hur kan jag bli betrodd med att ta hand om en liten bebis? Bara det är ju helt sjukt.

Nu får jag ta och runda av lite tror jag, ni har nog tröttnat på att läsa vid det här laget. Om jag glömt ta med något eller om det är något ni undrar över är det bara att fråga. Ni är fantastiska läsare som har uppmuntrat mig med snälla och fina ord under de här månaderna, det är guld värt!

Jag har haft förvärkar som känts som mensvärk, men nu har jag som magknip typ nere i magen. Är det också några slags förvärkar? Någon som vet?

Juristen har varit här idag och hon var så fin i sin lilla mage! Vi åt frukost/lunch och sen åkte vi till Stoff och Stil och Ikea. Jag handlade nya gardiner, tyg, spjälskydd och lite annat. Tyvärr är nästan alla mattor slut på Ikea eftersom deras leverantör inte kunde hålla måttet så nu ska de få ny och det tar lång tid. Någon som vet vart man kan köpa fina trasmattor i olika storlekar till bra priser?

När vi kom hem så var Kalle och Jörgen ute och plockade svamp så ikväll har vi ätit en supergod middag, stuvande trattkantareller och pasta. Juristen tvingade mig att börja packa bb-väskan så nu är det som kan packas nerpackat. Jag har även steriliserat napparna och känner mig så duktig.

Nu ska jag ta en varm dusch för att mjuka upp min ömma kropp..

Dom här vill Nemo jättejättejättegärna ha!

Jag hade planer på Stoff och Stil och Ikea idag men jag mådde inte alls bra, tog mig inte ur soffan ens så vi stannade hemma och jag sov till klockan var sju. Känner mig seg men mår bättre och hoppas jag kommer kunna sova inatt. På onsdag ska jag till en läkare som ska avgöra om jag måste få järn direkt i blodet eller inte. Slarva inte med järnet kids, det är mitt råd idag!

Jag längtar tills Nemo kommer, det ska bli så fint. Sitter och funderar på gravidberättelsen ni önskat jag ska skriva och den kommer, jag lovar. Men jag vill få det bra och rätt.

Nu ska jag gå och duscha för jag luktar svett. Imorgon kommer Juristen och jag ska äntligen få se hennes tjocka mage!

Jag är så sjukt trött idag. Men jag får skylla mig själv. Jag har ju haft järnbrist hela graviditeten men slarvat med mina tabletter och barnmorskan har sagt till mig gång på gång att ta dem. Eftersom jag är rh-negativ kollar de mitt blod lite oftare och i torsdags var mina värden så dåliga så barnmorskan tog ett extra prov och i fredags ringde hon och sa att mina värden är så låga att jag kanske måste åka till Lund och få järn intravenöst. Hon hade mailat en läkare som skulle ta det beslutet och sen ringa mig denna veckan.

I helgen har jag ätit blodpudding och tagit mina tabletter varje dag och jag ska verkligen skärpa mig. Jag hoppas jag slipper åka in och få järn men det visar väl sig, vore ju bra så man fick lite ork ändå.

Min mamma hade lika dåliga värden när hon väntade mig och läkarna undrade hur hon ens orkade vara uppe så det verkar ju vara ärftligt.

Det blir väl blodpudding till middag idag, igen!

Vecka 39

Slitz nästa kanske? Observera att jag är helt osminkad. Världspremiär för mitt ansikte att visas utan smink på bild.

Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den. Magen är ungefär lika stor som vid förra veckans kontroll men den kan ha sjunkit lite till.

I vecka 39 är medelkroppslängden 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3450 gr. Huvudets omkrets är 35 cm. Det är ont om plats i livmodern och då kan det hända att navelsträngen ligger ett eller flera varv kring halsen eller kroppen på barnet, och det kan ibland påverka barnets hjärtljud i slutet av förlossningen. Cirka 20 procent föds med navelsträngen runt halsen och det är oftast inget problem. I de flesta fall behövs ingen annan åtgärd än att barnmorskan för navelsträngen över huvudet på barnet i samband med födseln. Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Hemma igen efter en jättemysig kväll i Rigeleje. Tyvärr var inte vädret på vår sida men det blev härligt ändå. Vi badade och grillade och Kalle och Ola tog en tur till Stenshuvud. Lite spel och film blev det också men i det stora hela slappade vi mest och åt god mat och pratade.

Om drygt en timme åker jag och Kalle till Lund och handlar för att sen hämta upp Maggi och Ola på stationen. Sen beger vi oss till Rigeleje och myser i Kalles föräldrars sommarstuga vid havet tills på söndag. Spela spel, grilla, bada och bara ha det bra! Ha en trevlig helg!

SVAREN:

På en skala, hur nervösa är ni inför att bli föräldrar?
Kalle: Lite lagom nervös, en fyra av tio.
Linnéa: Jag är nog mer nervös än Kalle. Han har en mer naturlig inställning till barn och tycker nog om barn i allmänhet mer än jag som mest tycker de är jobbiga.

Tror ni att ni kommer småtjafsa mycket när Nemo har kommit?
Kalle: Nej, bara när Linnéa vill.
Linnéa: Inte om Nemo och hur han ska uppfostras utan kanske om saker som behövs göras i hemmet. Jag kommer antagligen tycka Kalle ska dra ett större hushållsarbetslass än han gör nu.

Kommer ni döpa Nemo?
Kalle: Ja jag vill att han ska döpas i trädgården av en präst med gudföräldrarna.
Linnéa: Ja Kalle har blivit kristen helt plötsligt och har tjatat till sig ett dop. Jag ville bara ha en ceremoni. Men vi kompromissade så att det blev utomhus med en präst, jag vägrade kyrkdop.

Vad gör ni om Nemo är rödhårig?
Kalle: Eeehhh... *Lång tystnad* Jag vet inte... Jag tror inte att det är möjligt att två mörkhåriga med blå och gröna ögon får rödhåriga barn.
Linnéa: Kalle kommer säkert begära ett faderskapstest men det känns ju rätt onödigt då chansen att jag skulle vara otrogen med en rödhårig kille inte är så stor, haha! Jag begär nog ett moderskapstest i så fall. Nej men självklart kommer han vara finast i världen, ett friskt barn är ju det man vill ha. Inget annat spelar roll. OBS! Detta är något som växt fram under graviditeten!

Vad är det för delar av graviditeten ni kommer ihåg som bäst/knäppast/jobbigast...?
Kalle: Bäst var när jag fick reda på det. Knäppast var att gå på föräldragrupperna för det var så mycket konstiga människor där. Jobbigast är alla gånger jag har behövt mata kaninerna.
Linnéa: Bäst var första gången jag kände Nemo röra sig i magen, det var rätt tidigt. I vecka 17 tror jag. Och självklart när vi fick reda på det. Knäppast har varit alla "goda råd" man fått och jobbigast har varit att vara så labil och inte riktigt ha kontroll på sina känslor. Och Kalle har INTE behövt matat kaninerna så sjukt mycjket, bara de kvällar då jag haft riktigt ont eller varit väldigt trött!

Vad tycker du har varit roligast under graviditeten?
Kalle: Att känna Nemo när man lägger handen på magen.
Linnéa: Att varje vecka läsa om vad som hänt, hur bebisen utvecklats och se hur magen växt. Att köpa kläder, saker och pyssla iordning har varit supermysigt!

Vad känner du inför själva förlossnigen? Har du tex killkompisar som varit med och har du pratat med dom om det?
Kalle: Jag tycker att det känns som ett nödvändigt ont, själva arbetet. Jag längtar och väntar jättemycket, när allting är färdigt och man kan hålla i honom. Jag har inte haft så många killkompisar att prata med då knappt någon har barn.
Linnéa: Jag ser fram emot förlossningen! Jag tycker det ska bli superspännande och en häftig process även om det kommer vara sjukt jobbigt. Jag har pratat med några tjejkompisar om deras förlossningar och trots allt jag hört ser jag fram emot det mer och mer.

Vi var hos barnmorskan idag. Magen har sjunkit lite och jag har sjukt lågt järnvärde så nu MÅSTE jag ta mina tabletter som jag fuskar med. Sen hade jag gått upp pinsamt mycket i vikt, en del är ju vätska men ändå. Tänker inte ens skriva vad jag väger.. Jag är så svullen i ansiktet att jag inte vill träffa nån egentligen. Fy fan, jag ser helt förskräcklig ut. Konstant nyvaken och febrig typ. Kul att vi ska få besök ikväll. Nej nu är jag deprimerad.

Oj vad fint det har blivit idag! Vi har tapetserat och sen har jag satt upp nya gardiner och ny lampa och sytt nytt överdrag till soffan där uppe. En stor trasmatta ska inhandlas och sen skulle jag vilja ha ett brickbord i silver, men vi får se. Jag ska avvakta lite och känna efter vad som kan bli fint.

Så fina djurtapeter. Pingvinen är min favvo, han ser så söt ut.

Ny klädsel till soffan. Jag älskar mönstret och färgerna på kuddarna men är inte säker på det blå tyget. Det var Kalle som insisterade på det men jag tycker det blir för mörkt. Ett ljusare grönt eller rosa hade jag nog föredragit.


Lite tomt än men mysigt!

Förresten, titta vilken fin lampa jag har köpt.

Nu ska vi tapetsera rummet på ovanvåningen, äntligen! Sen ska jag sy nytt överdrag till soffan och sätta upp en ny lampa och lite sånt pyssel. Lovely.

Tyvärr blir det ingen koll på BB ikväll för de har såklart inga rundvandringar mellan 1 juni och 26 augusti. Så jävla störigt!

I ungefär två veckors tid så har det ringt från ett utländskt nummer hem till oss och till min mobil. En man som talar engelska med brytning frågar efter Kurt Eriksson på Vitemöllegatan och fast jag sagt att det är fel nummer så fortsätter han ringa med jämna mellanrum och nu klickar jag bara bort det. Det är så jävla skumt! Jag och Kalle bodde ju på Vitemöllegatan innan, då hette jag Eriksson, men Kurt tror jag inte jag har hetat nån gång. Och vi har ju samma nummer som när vi bodde där, till och med samma riktnummer fast vi numer bor i Lunds kommun. Jag tyckte han sa Vitemöllegatan 4 en gång men är inte hundra.

Nu är jag nojjig att det är sånt där lurendrejeri att när man svarar så kostar det asmycket pengar eller nåt. Kollade upp Kurt på Eniro det finns ingen sån på Vitemöllegatan i Malmö.

Någon annan som har en mystisk stalker?

Höggravid på Kiviks marknad i stekande sol med en miljon andra fetton var ju lovely. Fy fan så jobbigt det var, men jag älskar marknader så det var bara att kämpa på. Vi gjorde lite fynd. Jag fick ett par byxor och örhängen, Kalle fick badshorts och en plansch med tomtar och Nemo fick ett par thailändska fiskarbyxor och en älg. Självklart åt vi langos och friterad banan med glass också. Langos är så jävla gott.

Nu ska jag sätta/lägga mig och vila någonstans. Hängmattan eller någon solstol.

Idag hade jag gjort mig fin eftersom jag skulle in till stan. Bruna leggings, vit tunika, dingliga guldörhängen, guldarmband och glittrigt, guldigt diadem i mitt nytvättade hår.

Kalle: Vad fin du är..

Jag: Tack!

Kalle: Du ser ut som en sån i.. vad heter dom.. ååå...

Jag tänker: Åh nu kommer han säga Shakira eller nån annan snygging..

Kalle: Som en sån där discotjej från Antique!

Jag: ???

Kalle: Fast gravid.

19 dagar kvar.. Är inte det helt sjukt? Den där väskan borde ju packas snart och jag har faktiskt köpt blöjor och grejer. Och små juiceboxar till mig. Fast Juristen trodde jag köpt dom till Nemo när jag berättade det för henne. Ja men han kanske blir sugen? Nej Juristen har nog inget som helst förtroende för mig som förälder. Jag har haft förvärkar litegrann i tre kvällar, senast i lördags. Men de får gärna vänta lite med att komma nästa gång.

Denna veckan händer det lite grejer. Idag ska jag till Malmö och till mitt jobb och bjussa på muffins som jag bakade igår. Imorgon ska vi till banken och sen till Kiviks marknad. På onsdag ska vi till Ystad och kolla in BB, och ta en sväng förbi Juristen. På torsdag kommer Kalles föräldrar med ett par bekanta hit och på fredag åker jag, Kalle och Nemos underbara gudföräldrar till Rigeleje och stannar där tills på söndag. Hoppas verkligen det blir fint väder så vi kan hänga vid havet hela lördagen.

Nu ska jag fixa iordning mig. Glöm inte att ställa frågor till Kalle, han kommer bli så ledsen annars.

Vecka 38

Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Har inte hänt än. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Ett par-tre kvällar har jag känt sånna förvärkar. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare. Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort. Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst - se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov.

I vecka 38 är medelkroppslängden 50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm. Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Både min mamma och Kalles mamma gick över tiden ca en vecka. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft.

Idag är jag verkligen trött. Sitter i soffan och har förvärkar och nu känns det så definitivt och att det inte alls är lång tid kvar. Så sjukt. Kan ändå inte fatta det.

Nu kan ni ställa alla frågor ni har till Kalle om graviditeten, förlossningen och Nemo. Shoot!

Vilken lovely kväll det var igår. Kalle hade bjudit hem tre kompisar på öl och grillning för att fira sin semester. Jag älskar verkligen att vara nykter när folk festar. Det finns inget bättre. Jag la mig i sovrummet och tittade på Desperate Housewifes med tända ljus och det var supermysigt tills en full Jörgen kom och tvingade mig vara social.

Kalle var uppe tidigt och städade iordning och diskade och det är jävligt skönt. Hade fått spel om det hade sett ut som fan då jag tillbringade flera timmar igår med att städa.

Idag händer det nog inte så mycket. Vet inte när gästerna har tänkt bege sig hemåt, de är väl för bakfulla för att kunna köra än på ett tag. Nu får inte Kalle dricka mer innan Nemo kommer. Jag går in i vecka 38 idag och mellan v 38 och 42 kan bebisen komma när som helst och är det nåt jag inte vill så är det att köra mig själv till förlossningen. Är jag hård mot Kalle nu?

Ahhh nu ska de säkert sitta och glo på sjukt tråkiga Youtube-klipp med töntiga maskiner och bilar hela dagen. Sånt slöseri med en lördag.

Jag kom hem sent igår kväll från Vejbystrand. Det har varit jättehärligt och nu rullar jag fram mer än förut. Farmor proppar i en mat, godis och annat gott hela tiden! Det är verkligen helt sjukt. Och sen oroar hon sig för att man ska svälta ihjäl. Igår grillade vi korv, och hon la upp ett helt pkaet sojakorvar till mig på grillen. Det är 9 korvar! Och de tyckte hon jag skulle äta med bröd OCH pommes. Jag tvingade i mig tre och sen kändes det som Nemo inte fick plats, han har nog legat helt ihopknycklad i magen.

Emma tog lite fina bilder på mig vid havet. Det kommer vara så roligt att titta tillbaks på magbilderna sen när Nemo kommit. För hur jobbig och otymplig magen än är så kommer jag sakna den jättemycket!