Jag har många saker framför mig som måste göras här hemma. Både roliga och mindre roliga. Roliga saker är att göra kransar till dörren och en fin lampa och tråkiga saker är tex att städa under diskbänken och i ett rörigt skåp. När jag har sånna saker framför mig så stressar jag järnet för att få dem gjorda. Skriver ner allt på en lista och betar av den så snabbt jag bara kan. Jag har kommit på att det inte är speciellt rogivande eller roligt att göra saker på det här sättet, så nu håller jag på att öva med mig själv för att lära sig att ta var sak som den kommer.

När jag stressar genom allt så mister jag ju glädjen med att göra den där fina lampan, jag lägger inte ner någon tid och sen minns jag knappt hur den var att göra. Det som var ett projekt blir något blaha istället för något jag verkligen lagt ner tid på. Det ska bli ändring på sånt nu. Eftersom jag jobbar som jag gör har jag ju fler vardagar att lägga på sånt här, det är lätt att jag bara gör inget för att jag blir för slö så nu ska jag dra ut på sakerna jag ska göra istället.

Jag har problem med att leva i nuet överhuvudtaget. Jag längtar alltid framåt och bort. Har jag något framför mig så längtar jag jättemycket och tiden tills dess blir bara en transportsträcka och totalt bortslösade. Jag ska nu lära mig att ta vara på all min värdefulla tid istället för att bara rusa förbi den.

Har ni några tips?