Igår kväll ringde våran granne Nina och berättade att de hittat Lillan liggandes på sidan i buren och att hon andades på ett onormalt sätt. Hon var blöt och nerbajsad och kunde inte resa på sig. Fy fan vad det var hemskt att höra, min lilla gumma har slutat fungera och jag är 70 mil ifrån henne. Innan jag åkte sa jag åt henne att klara sig tills jag kom hem igen..

De tog in henne till sig, la henne i en låda med en handduk och när Nina ringde senare på kvällen så låg hon fortfarande ner men knaprade på en morot. Hennes bakben fungerar dock inte alls mer och det var det jag var så rädd för. Att benen skulle sluta funka men att hon i övrigt skulle "vara med". Hon är gammal, snart 8 år och har levt ett långt och jätebra liv. Jag önskar att hon kommer få ett värdigt slut.

Nina la ut Lillan i huset igen igår kväll när hon var torr och bäddade om henne med lite hö. I sitt hus känner hon igen lukterna och kan känna sig trygg med Dino och jag hoppas innerligt att hon fått somna in inatt utan att plågas. Det vore det bästa sättet för då har hon fått leva sitt liv fullt ut och sen somnat in i sitt hus tillsammans med sin kompis.

Det känns så jobbigt att inte kunna vara där, att inte få säga hej då till henne innan hon försvinner. Om hon inte somnat in idag så kommer grannarna åka med henne så hon får en spruta. De är verkligen snälla som tar hand om henne så här och ställer upp.

Stackars Lillan, jag hoppas hon fått somna, jag står inte ut med tanken att hon plågas och mår dåligt. Hon är en så go och fin liten kanin. Kom alltid kutandes till staketet direkt man kom för att se om man hade något gott med sig till henne. Jag har haft henne så länge och hon har varit med under en speciell tid i mitt liv och är en del av hela den eran eller vad man ska kalla det.

Snälla låt henne fått somna in inatt, låt henne slippa plågas. En kanin ska skutta och ha friska ben. Hon kommer få komma till sina bästa vänner, Puffen och Lilith, och de kommer vara så glada tillsammans.

Själv ska jag försöka tänka positivt. Jag har försökt förbereda mig på det här ett tag nu och det är en tröst att hon dör av ålder och ingen sjukdom och har fått levt sitt liv fullt ut. Men tanken på att aldrig mer få träffa henne och klappa henne är jobbigt. Det är tungt nu, jag har knappt förlikat mig med tanken på att Musse är borta och så händer det här. Jävla skitliv, ibland rä det så förbannat orättvist. Och jag hoppas att Lillan inte tror att jag övergivit henne..

Men mest just nu önskar jag att Lillan fått somna in och har det bra nu, hur ont det än gör..