Prestationsångest

På måndag ska vi ha gradering på capoeiran. Det första bältet är gult och för att klara det måste man kunna göra de 10 jingas och de 10 sparkarna.

Idag gjorde vi en testomgång och det gick sådär. Jag har problem med några jingas och balansen. Och när man står i ringen och alla tittar så man blir nervös och glömmer lätt ordningen. Jag måste öva i helgen. Sparkarna kan jag, det är mest svårt att få till dem bra och inte tappa balansen.

Jag är jättenervös och kommer bli väldigt ledsen om jag inte klarar det.

Vi får inte reda på om vi klarat det eller inte förrän på onsdagens träning så då ska man gå och vara nervös och nojjig i två dagar.

Träningen kommer vara lite annorlunda, dels för att vi (förhoppningsvis) får våra bälten men också för att vi får bjuda in släkt och vänner. Renata ska berätta om capoeira och vi ska visa capoeira och macûlele i en hada, samt dansa lite samba.

Det blir nog ganska roligt och det vore jätteroligt om någon av mina kära vänner ville komma och vara med och klappa och sjunga och titta. Det är ju en väldigt stor del av mitt liv och även om jag inte är speciellt duktig så är jag stolt över de framsteg jag gjort och vill gärna dela det med någon som står mig nära. Kalle är ju borta och jobbar så han kan inte komma.

Och om jag nu inte klarar graderingen så behöver jag någon som tröstar mig för jag kommer bli väldigt ledsen.

Ledsen är jag för övrigt iallafall. Vet inte varför men jag tänker så mycket på gamla saker som hänt eftersom jag skrivit väldigt mycket senaste tiden. Även om jag får ur mig det genom att skriva så får jag ingen respons. Jag blir osäker och ledsen och tänker idiotiska tankar som att jag fick skylla mig själv, jag var dum som stannade osv osv.

Det är svårt att prata om att man stannat hos någon som misshandlat eftersom rädslan finns att man ska bli dömd och att andra tycker man får skylla sig själv. Nu när jag går igenom gamla minnen och dagböcker och ser svart på vitt hur jag reagerade och agerade så undrar jag själv om jag inte var riktigt frisk.

Vad ska jag göra av allt detta? Det är så länge sen nu så det känns inte som jag kan älta det och jag vet inte vem jag skulle kunna vända mig till heller. Men jag har så många bittra, arga och hatiska känslor inom mig som jag aldrig tycks bli av med.

Jag ska sitta uppe en stund till och filosofera, kanske skriva lite. Imorgon ska vi med gården och rida islandshästar utanför Hässleholm och det ska bli skitkul.

Efteråt ska jag försöka hinna till stan och handla lite pocketböcker eftersom jag snart läst ut den jag håller på med. Jag behöver massor av TIPS på riktigt bra böcker. Ni kan ju se på min boklista vad jag tycker om för slags böcker.

Sov gott...