Men marathon. Jeeeeeez!! FYRAKOMMATVÅ MIL! Vet ni hur långt det är?? Och jag känner mig i dålig form. Senaste löpturerna har varit en kamp och jag har absolut inte haft något flow. Jag önskar att jag får samma mekaniska känsla i kroppen som förra året då jag körde halvmaran. Benen bara gick av sig själva och jag kände mig starkare än någonsin. Tänk om det blir svinjobbigt efter en mil?? Då är det över tre mil kvar! Ah shit...
Idag sprang jag sista passet, en lugn tur på 5,5 kilometer. I förrgår sprang jag i t-shirt och idag fick jag ha långärmat plus väst, kallaste dagen hittills.
6 kommentarer:
Shit va läskigt...du är en modig tjej du! ;-)
Ja 42 km ÄR långt!
Ta det försiktigt, lyssna på din kropp, ha inte ångest (lätt för mig och säga...)
och ta steg för steg!
You can do it!
Va rädd om dig, ja tror på dig <3
Kram
Bara det att du anmält dig tycker jag är en bedrift, det kommer ALDRIG falla mig in. Så jag tycker att du redan presterat tillräckligt innan du ställer dig på startlinjen!!
Stort lycka till. Det är en prestation utan dess like. Tänk positiva tankar. Du kommer nog vara bra laddad med adrenalin precis innan. :D
Du kommer klara det galant :)
Positiva tankar! Jag tvivlar inte en sekund på dig! Jag vet att du klarar det. Njut och ha roligt!
Tack allihop, snart är det dags!!!!! Imorgon vid den här tiden är jag förhoppningsvis i mål!
Skicka en kommentar