Årstiderna

Förutom att bli vältränad, få bra kondis, uppleva känslan av ett grymt lopp, bli av med ångest och utvecklas så finns det en till sak med löpningen som jag kommit att älska: Att få komma ut i naturen och andas in underbart härlig luft. Just det har blivit ett beroende och harjag  varit inne en hel dag blir det väldigt påtagligt. Idag körde jag ett långpass och tänkte på vad det bästa med att springa på de olika årstiderna är. 

Nu på hösten är det helt fantastiskt att springa på stigar i skogen som är täckta med blöta höstlöv i massor av olika färger, och att få andas in den otroligt friska och höga luften. Bara det kan få mig att längta ut. 

På vintern är det magiskt att springa på hårt packad snö, med en strålande sol och riktigt kall luft samtidigt som det knastrar under fötterna och gnistrar i snön.

När våren kommer och jag för första gången springer på torr asfalt och torra stigar och jag kan börja känna värmen i luften samtidigt som det är svalt och skönt ute blir jag helt lycklig.

Och så kommer sommaren och man kan ge sig ut tidiga morgnar eller sena kvällar och det är ändå ljust och lagom varmt fel shorts och linne. Och skogsstigarna är snustorra och luktar "torrt", torra barr och sand. 

Varje årstid har sin charm och jag älskar dem alla. 

Idag körde jag iallafall ett långpass på totalt 22 kilometer. Min kropp är verkligen inne i ett härligt flow nu och i en superform. Och knäna gjorde inte ont under löprundan och inte nu efteråt och det är jäkligt skönt eftersom att jag idag sprang mycket i skog och på grusvägar. Det innebär att det är underlaget och inte distansen jag får ont av!