Iallafall, jag vaknade med ångest och hade ångest när jag gav mig ut. Första kilometrarna ville det inte släppa utan satt i bröstet och i låren och gjorde det jobbigt. Men jag fortsatte och tillslut försvann ångesten från benen och nu när jag är hemma igen så märker jag att ångesten är borta i bröstet också. Motion borde verkligen vara standard att ordinera när folk säker hjälp för det hjälper verkligen.
Och mina ben är 10 kilometer rikare, min kropp är glad och längtar redan till nästa pass som nog blir intervaller redan imorgon. Jag är också väldigt glad för att mina knän inte gjorde ont på dagens tur, lite orolig har jag faktisk varit eftersom jag är livrädd för att dra på mig någon skada.
5 kommentarer:
Blä, ångest är så vidrigt! Hade också en dag när jag vaknade upp med den där äckliga, äckliga känslan. Är så glad att jag hittade löpningen för det hjälper, som du säjer, sjukt mycket! Tror också på att ordinera motion. Enda problemet är väl att det kan vara svårt för någon som är superdeprimerad att mäkta med att komma igång. Det kanske behövs lite hjälp med det också.
När du säger att känner nåt hemsk i bröstet, vad menar du? ont eller mer en känsla? jag tror inte att jag haft ångest innan. Nu går jag o familjen igenom en väldigt sorglig och tuff tid och jag har haft mycket ont i bröstet.... Du vet att jag kan inte ens springa till bussen...men idag hade jag ett stort behov att gå ut o promenera.... jag gick 1 timme på morgonen och en timme på eftermiddag ! helt galet ! Jag visste inte att du hade haft ångest kära Linnéa och jag hoppas att du slipper det. Du är så himla duktig o motiverad med din springande och med allt. Jag beundrar dig, att du har tid o ork till ALLT är helt fantastiskt: 2 små barn, en Kalle, huset + inredning projketer x 1000, jobbet OCH springeriet !! och vilket fantastisk stark och fin kropp du har fått. Massa med kärlek till dig. Mercedes.
CharlottaSofia: nej men det är väl det som är problemet, att det är svårt att börja träna när man är deprimerad och har ångest, även fast man vet att det hjälper. Det borde kanske vara som ett besök hos psykolog, fast en pt. Typ. :)
Mercedes: jag har skickat ett pm på Facebook. Tack för dina fina ord. Kram!!
Fy ångest är inget roligt :-(
Jag har den senaste tiden vaknat med panikångest attacker...fy farao...
Känns som man ska dö. Men det beror på att jag hade för mkt eller har ibland för mkt i tankarna fick jag som besked...huuuaaa.
Hoppas du mår bättre, jag vet hur det är..fick det natten innan Lidingö med..panik!
KRAM KRA;
Så är det verkligen! När jag är förbannad, ledsen, frustrerad, ångest eller vad de nu må vara. Så hjälper det verkligen att träna!
Du är grym och nu håller jag alla tummarna att du slipper din dumma ångest!
Kram K
Skicka en kommentar