Marathonvecka

Och det innebär inte att jag ska springa 42,2 kilometer den här vecka utan att jag FAKTISKT SKA SPRINGA ETT MARATHONLOPP! Helt sjukt, helt galet. Min plan var ju att få till ett långpass på 30 kilometer och träna som fan och formtoppa innan loppet men det gick ju inte alls. En dunderförkylning satte stopp för det och de senaste passen har kroppen känns väldigt seg och orkeslös. Men jag får hoppas på det bästa och att kroppen håller hela vägen. Sen så snurrar massor med tankar kring logistik, hur jag ska få ihop allt, hur härligt det kommer vara att jobba 8.30-19.30 dagen efter, om jag ska ta ultravästen eller lita på att kontrollerna loppet erbjuder kommer räcka. Mina Österlen Lyser-kompisar Bea och Erika har erbjudit sig att hämta min nummerlapp och frågat om jag behöver hjälp med annat, så fantastiskt snälla!! Allt löser sig, det gör det alltid. Jag hoppas mest på att min kropp håller och tar mig ända in i mål.