Separationsångest

Idag har jag och barnen varit lediga och haft en riktig mysdag. Lugn förmiddag inne med sen pannkaksfrukost och sen gav vi oss ut i skogen. Finns ett jättefint ställe väldigt nära oss där man klättrar upp för en brant backe och kommer upp på em höjd och nedanför ringlar sig en bäck. Vi brukar gå en bit på höjden och sen klättra ner och följa bäcken tillbaka. Barnen älskar att vara där men vi har inte vart där sen i våras av någon dum anledning. Nemo hade nog glömt hur kul han tycker det är där och var helt lyrisk. - Åh det här världens bästa ställe, vår hemliga lekplats!

Så vi har klättrat, plaskat i bäcken, fångat grodor och tittat på maskar, svampar och insekter. 

På lördag åker Kalle och barnen till Dalarna för älgjakt och blir borta till nästa söndag och det är med blandade känslor för mig. Å ena sidan ska det bli skönt att få rå om mig själv och inte planera en massa och ta allt i min takt. Få en lite längre period av egentid. Å andra sidan är jag rädd för att jag kommer sakna barnen jobbigt mycket. Men jag ska ha tjejmiddag här på lördag och sen jobba alla dagar utom en när de är borta så tiden kommer nog gå fort och vips så är de hemma igen.