Pannbenet

Idag fick det berömda pannbenet börja jobba redan innan jag kom ut i löparspåret. Jag drog mig in i det längsta och var inte alls sugen på att springa men tog mig i kragen och stack ut ändå. Is på vägarna, 5 centimeter blötsnö i skogen, olidligt mycket uppför och regn, men jag bet ihop och sprang 5 kilometer och nu känns det så skönt i kroppen.

Och även om det stundtals var sjukt jobbigt så känner jag att terränglöpning verkligen är min grej. I skogen fick jag hoppa över små snöhögar, krypa under snötunga grenar och trippa över ishala broar och det var roligt och utmanande. Jag känner att jag MÅSTE se till att ta mig till Stockholm och springa Tjurruset i höst. Då skulle det inte handla om tid, att springa en mil si och så fort, utan om att ta sig fram och i mål. Hur många är med mig??


Utan broddar hade jag garanterat slagit ihjäl mig idag.