Hur livet har förändrat dig när du fick barn skulle vara intressant att läsa. Jag förstår ju att festandet har minskat men hur har du som människa förändrats?
Ja, frågan är väl nästan mer hur man INTE har förändrats. Fast jag hoppas att jag innerst inne är samma person även om vissa prioriteringar och värderingar har förändrats och att mina vänner inte upplever att jag har blivit en "sån där" förälder som bara vill vara med sina barn eller inte pratar om något annat än bajs.
Men mina prioriteringar i livet har ju förändrats väldigt. Så länge barnen mår bra så känns annat så mycket mindre viktigt. Jag upplever en kärlek som inte liknar något jag tidigare känt och nu bär jag på en livslång oro som jag jag inte haft innan, att något skulle hända mina barn. Förut tänkte jag på vad jag ville och vad jag tyckte var roligt men nu utgår jag oftast från barnen. Fast samtidigt har jag alltid varit mån om att få ha min egen tid och njuter när jag får ta en springtur, träffa mina vänner eller gå på bio. Men behovet av att göra en massa saker är inte lika starkt, nu är min längtan efter en mysig fredagskväll med min familj större än en partykväll.
Här kan jag berätta en lite rolig händelse. Jörgen ringde mig en fredagskväll vid sextiden och frågade vad vi skulle göra. Mitt svar blev:
- Ja du, vi ska strax sticka på fest och sen ska vi dra ut på någon nattklubb och när den stänger kanske vi tar en taxi över till Köpenhamn och festar vidare, vet inte när vi kommer hem, på söndag kanske. Eller så gör vi det vi alltid för; ingenting.
Och det kan ju låta tragiskt men jag tycker bara det är så lugnt och skönt. Jag blir lite matt i kroppen bara av att läsa folks statusuppdateringar på Fejjan att de ska ut och festa.
En dålig sak är att jag har svårt för att vara spontan. Jag är väldigt noga med rutiner och tider när det gäller barnen, iallafall Leon, nu är Nemo så stor att det går att rucka på, men jag kan lätt avstå eftersom jag inte vill sabba rutinerna. Men det har mycket att göra med att jag vet hur det kan bli dagen efter det rubbats och risken för en extra missnöjd Leon tar man inte så gärna.
En av mina två guldklimpar. <3
1 kommentar:
Tack för inlägget. Jag känner igen mig ganska mycket i det du skriver. Egentiden är viktig men barnens välbefinnande kommer alltid först. Jag håller helt med dig när det gäller rutiner, de är viktiga. Nu har ju vi bara ett barn än så länge och allt har ju fungerat väldigt bra men det finns ju inget som säger att ett syskon skulle bli likadant. Jag är inte heller speciellt spontan men det är inget jag lider av. Jag saknar inte heller de många festerna eller bakfyllan, numera har jag roligare om jag dricker måttligt eller inte alls.
Skicka en kommentar