Misströsta inte...

.. försöker jag säga till mig själv. Men det är fan inte helt lätt att gå över tiden. Det går inte att beskriva känslan och jag vet att det låter skitlöjligt, bebisen kommer ju att komma. Igår kände jag mig så hoppfull och glad men idag uppgiven och deppig. Jag inbillar mig att jag kommer gå två veckor över tiden för att sen bli igångsatt och att allt kommer ta sjukt lång tid. Eftersom jag inte känner något nu så är det så svårt att tänka sig att det faktiskt kan komma igång när som helst.

Det regnar ute och det är svårt att ta sig för något. Jag har sovit och städat Nemos rum och ska nog ge mig på badrummet också. Lika bra det. Imorgon ska jag åka och titta på en kanin om ingen bebis bestämt sig för att komma. Jo för kan ni tänka er, helt plötsligt behöver jag en kanin för jag har sålt alla ungarna och eftersom Herr Kanin behöver sällskap ska jag skaffa en hona till honom. Jag bestämde mig för en rexkanin igen, som Hilde var, och imorgon ska jag åka till Lomma och titta på en ettårig hona och två ungar och kanske köpa en av dem. Om inget annat händer då, men det lär det ju inte ska göra känns det som.

Annons