För en minut sen kom jag på något som jag i mitt huvud letat länge efter. En beskrivning.
Ibland så kan man inte sätta ord på saker och det är skitjobbigt, att inte kunna få fram exakt vad det är man tycker eller känner.
Men nu gick det upp för mig, verkligen som om det tändes en lampa ovanför mitt huvud.
Det gäller en vän till mig, som jag tycker har förändrats och det är tyvärr inte på ett positivt sätt. Och det gör att jag får dåligt samvete eftersom jag är rätt mesig.
Nu när lampan tändes så vill jag berätta för den här personen hur jag känner, för jag har velat det länge nu. Men det är så jävla svårt och jag vet inte om det bara kommer leda till en massa negativ energi. Om jag kunde berätta det och det sen var bra vore det inget att fundera över, men jag orkar inte med saker som tar energi. Tyvärr. Jag har mycket att göra och fundera på i mitt eget liv, utbildar mig inom ett område som också tar väldigt mycket psykiskt och jag har inte så mycket fritid för jag tränar jämt.
Men det ger sig väl, kanske berättar jag det en dag, kanske håller jag käft och ler och nickar samtidigt som jag känner att det fan inte är rätt. Antagligen är det inget medvetet hos personen i fråga men jag tycker det eskalerar och det känns jobbigt.

Jaja, nu ska jag inte älta mer, ville bara skriva ner detta så att jag själv kan minnas det längre fram. Just den här känslan av att ett ljus tänds och man kommer till insikt. Jag har en tendens att glömma det då och då...