Tacksamhet

Det är svårt att inte vara tacksam när man kommer hem från jobbet, solen skiner och det är stilla i trädgården som badar i kvällssol. Det enda som hörs är fåglarnas kvitter och humlorna som brummar och jag vet att allt det här är mitt. Ett gulligt litet hus med en stor, härlig trädgård och det kändes nästan andaktsfullt när jag gick runt och vattnade mina växter som slokade efter en varm dag. Nu låter väl det här så skimrande så ni vill kräkas men jag tycker det är så viktigt att vara tacksam för det man faktiskt har. Och jag har jäkligt mycket. Det är lätt att glömma det i hetsen efter större och bättre, man vill hela tiden ha mer och längtar bort och är stressad över hur allt "borde" vara.

Att gnälla över skitsaker är inte min melodi och är man missnöjd med något så får man jobba för en förändring. Jag har inte 100% nöjd med vissa saker i livet men jag gör det för att det ger 200% på annat håll och då blir det ändå värt det, för oss som en familj. Och det är det som är viktigast, min familj. Jag är så lyckligt lottad som hittat en fantastisk kille att leva med, fått två friska barn, ett hus som jag älskar och en frihet som jag aldrig i livet vill byta bort. Det är faktiskt inte alla som har det så fast de väldigt gärna vill. Det är inte helt lätt att hitta någon som man vill leva med, som också vill leva med en själv. Och barn är inte självklart att man kan få, och kan man det finns det ingen garanti för att allt går bra och de är friska. Hus är dyrt, både att köpa och att ha och jag är enormt tacksam för att vi har den möjligheten.

Jag kan inte se mig själv leva på något annat sätt än just så här och därför är jag så oerhört tacksam att jag verkligen gör det.