Jag funderar mycket på relationer just nu. Det känns tungt på ett sätt för det känns som att många relationer inte är helt okomplicerade och att jag har en press på mig i vissa som jag inte vill ha. Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag vill ha allt plain and simple. Inga konstigheter, jag vill vara och bli accepterad för den jag är och de val jag har gjort. Jag har en relation i mitt liv som är extra jobbig. Inget jag tänker på hela tiden men då och då blir det så tydligt att jag är underlägsen och jag undrar om jag ens är omtyckt och uppskattad. För ett par år sen funderade jag till och med att avsluta relationen och bryta helt men fick då så pass mycket förklarat och ett bemötande så positivt och oväntat att jag vände.
Nu känner jag mig lite tillbaka på samma ställe och det känns som en relation att stånga mig blodig i utan resultat.
Jag har börjat fundera på andra relationer också, passar jag in? Duger jag, på riktigt? När kommentarer slängs ut i luften och får mig att känna liten och mindre värd så känns det... tungt. Hur olika kan man vara i relationer? I min värld har det alltid varit självklart att alla får vara som de vill, göra vad de vill och man behöver inte göra samma val för att respektera varandra för de man verkligen är. Och det har alltid känts som om det varit så, jag vet inte varför jag börjat fundera på det här.
Sen har jag relationer som jag är väldigt mån om och där det kommer en extra på köpet som är svår. Det är svårt med gränser då, hur mycket ska man "ta"? Jag är rädd för att om jag säger ifrån så sårar det den jag egentligen bryr mig om. Det kan bli väldigt komplicerat och kanske förstöra relationen.
Men det löser sig, vissa saker kommer och snurrar runt i huvudet ett tag för att sen försvinna.
Hjärtat känns lite tungt samtidigt som jag är jätteglad för mycket, jag är lite kluven kan man säga. Men som sagt, det löser sig, det gör det alltid.
Och lite vin gör att det mesta känns lite bättre, eller hur?
