Idag känns tillvaron väldigt deppig. Kalle började jobba idag efter 4 veckors semester, mamma och pappa åkte hem imorse och Nemos kalas är över. Det är som om det gått uppåt hela tiden länge nu och sen hände en massa saker på toppen och idag gick det rätt ner igen. Det känns som att det blev höst idag och att det är grått och regnigt gör inte saken bättre. Vart tog sommaren vägen? Snart är det höst på riktigt, min mammaledighet lider mot sitt slut och bara det känns som världens ångest. Alla frågar när jag ska börja jobba igen och det är min största hat-fråga just nu. Jag vill stanna tiden och vara hemma med min 1-åring för resten av livet.