För ett år sen hade vi precis kommit till förlossningen för andra gången. Jag hade hemska värkar och slemproppen hade gått precis innan vi åkte till Ystad. Jag var livrädd för att behöva åka hem igen och när de sa att jag inte öppnat mig ett skit denna gången också blev jag förvånad och ledsen. Det visade sig att det var något fel som gjorde att jag inte var öppen alls och med lite hjälp och en hel del smärta öppnades jag snabbt 3 centimeter. Det tog ytterliggare många timmar innan Nemo kom till oss och det var sjukt jobbigt när värkarna blev tätare och starkare tills det knappt var någon paus mellan dem.

Men efter en lång kamp såg ha dagens ljus den 7 augusti klockan 13.07. 52 centimeter lång och 3840 gram tung. Världens bästa Nemo. Jag minns knappt någonting av resten av den dagen utan befann mig i något konstigt vakuum.

Nu har det gått ett år och det är det bästa året i mitt liv. Och jag säger det igen, tiden har gått så sjukt fort. Jag fattar inte vart den tagit vägen. Men imorgon ska vi fira att vår lilla bebis har blivit en stor pojke och det ska bli så underbart roligt!