FÖDELSEDAGSMASKERAD 2010
Tema: Karaktärer
Kapten Haddock och Marge Simpson vann pris för Bästa kostym!
För bilder från festen, klicka HÄR.
måndag, augusti 30, 2010
Det är så befriande men samtidigt stressande att inte ha tid att sitta framför datorn. Festerna har avlöst varandra och nu är det måndag igen.
Min födelsedagsmaskerad blev jättelyckad. Alla, utom Jörgen såklart, var fint utklädda och jag fick världens bästa presenter. En dalahästmatta, en bok med inredning och pyssel, en kaninskål, små flaskor, vin, ljuslyktor från Ittala och ett silverarmband som det står Dalkulla på och en liten berlock med en dalahäst.
Jag bjöd på mat med lite hösttema, älgstek, potatisgratäng, kräftor, västerbottenostpaj och baguetter. När gästerna kom fick de snittar med gurka/köttbullar och gurka/räkost och en väldigt god lingonbål.
Det fotades mycket så det kommer bilder senare idag!
Min födelsedagsmaskerad blev jättelyckad. Alla, utom Jörgen såklart, var fint utklädda och jag fick världens bästa presenter. En dalahästmatta, en bok med inredning och pyssel, en kaninskål, små flaskor, vin, ljuslyktor från Ittala och ett silverarmband som det står Dalkulla på och en liten berlock med en dalahäst.
Jag bjöd på mat med lite hösttema, älgstek, potatisgratäng, kräftor, västerbottenostpaj och baguetter. När gästerna kom fick de snittar med gurka/köttbullar och gurka/räkost och en väldigt god lingonbål.
Det fotades mycket så det kommer bilder senare idag!
lördag, augusti 28, 2010
fredag, augusti 27, 2010
No time for blogging! Jag har haft fullt upp hela dagen med matlagning och passning av en sjuk Nemo samtidigt som min näsa rinner och halsen värker. Jag och Marika har precis gjort morgondagens spellista, 9 timmars bra, blandad musik. Hinner inte blogga imorgon men titta in vid 16-tiden så lägger jag upp en bild på mig i min fina outfit!
torsdag, augusti 26, 2010
Jag och Nemo tog bussen in till Malmö idag och festivalade lite med Mirijam. Dock tyckte jag det var rätt kasst utbud, få stånd och de som fanns sålde typ samma saker. Jag köpte en fin, stickad mössa till Nemo för 50 kronor som matchar hans tröja från Chile som han fick i julklapp.
När Kalle slutat jobba mötte han upp oss och vi käkade langos och minimunkar tills vi storknade och sen fick vi köra hem för Nemo var så sjukt trött.
Jag ska gå och lägga mig nu för min näsa börjar täppas igen och halsen kliar. Jävla helvete, jag får INTE bli sjuk nu. Det vore katastrofalt!
När Kalle slutat jobba mötte han upp oss och vi käkade langos och minimunkar tills vi storknade och sen fick vi köra hem för Nemo var så sjukt trött.
Jag ska gå och lägga mig nu för min näsa börjar täppas igen och halsen kliar. Jävla helvete, jag får INTE bli sjuk nu. Det vore katastrofalt!
Jag hann inte blogga igår för Nemo vaknade och var snorig och jätteledsen så jag hade fullt upp med honom. Snoret rinner idag också men han är ändå pigg. En dag på Kyrkis och sen blev han förkyld. Det jobbigaste med barn är alla jävla baciller då går omkring med.
Marika var iallafall här igår och passade Nemo när jag var och klippte mig. Sen passade hon honom när jag klippte gräset och underhöll honom när vi var och handlade. En riktig klippa, ibland är det bra med ett par extra händer. Jag handlade till min fest igår och jag tror maten kommer bli uppskattad, jag hoppas det iallafall. Nu längtar jag sjukt mycket till att se hur alla klätt ut sig och till att få festa loss lite.
Igår blev äntligen kaninhagarna klara! Lite finputs kvar bara men vi kunde släppa ut alla kaniner igår iallafall. Istället för tre hagar är det två, en stor och en lite mindre. I den stora bor Leo, Charlie, Herr Kanin och Lucia och så bor Hilde och Dino i den mindre. Det är så fint och Kalle är verkligen världens duktigaste, som han har slitit med detta!
Idag blir det lite Malmöfestivalshäng på eftermiddagen. Jag har inte bestämt mig för om vi ska åka in med bussen eller om vi väntar tills Kalle kommer hem så vi åker alla tillsammans. Vi tar med Marika ut hit igen och imorgon ska jag dammsuga och börja fixa maten och göra en spellista tills på lördag. Fullt upp!
Marika var iallafall här igår och passade Nemo när jag var och klippte mig. Sen passade hon honom när jag klippte gräset och underhöll honom när vi var och handlade. En riktig klippa, ibland är det bra med ett par extra händer. Jag handlade till min fest igår och jag tror maten kommer bli uppskattad, jag hoppas det iallafall. Nu längtar jag sjukt mycket till att se hur alla klätt ut sig och till att få festa loss lite.
Igår blev äntligen kaninhagarna klara! Lite finputs kvar bara men vi kunde släppa ut alla kaniner igår iallafall. Istället för tre hagar är det två, en stor och en lite mindre. I den stora bor Leo, Charlie, Herr Kanin och Lucia och så bor Hilde och Dino i den mindre. Det är så fint och Kalle är verkligen världens duktigaste, som han har slitit med detta!
Idag blir det lite Malmöfestivalshäng på eftermiddagen. Jag har inte bestämt mig för om vi ska åka in med bussen eller om vi väntar tills Kalle kommer hem så vi åker alla tillsammans. Vi tar med Marika ut hit igen och imorgon ska jag dammsuga och börja fixa maten och göra en spellista tills på lördag. Fullt upp!
tisdag, augusti 24, 2010
Jag och Juristen pratade idag om det här med utseendefixering och viktnojjor och en sak som jag berättade för henne som jag nog inte berättat om för så många är en av anledningarna till varför jag tvivlar så mycket på hur jag själv ser ut.
Som de flesta av er vet var jag tillsammans med en kille under drygt 2,5 år som inte var vidare schysst mot mig under den tiden. Jag har skrivit en del inlägg om honom innan, N kallar jag honom. Han var otrogen mot mig flera gånger och det får en ju klart att undra vad det är för fel på en själv när ens kille går till någon annan, iallafall om man är en osäker 18-åring som inte klarar av att lämna ett destruktivt förhållande.
N kunde sitta bredvid mig och snacka om hur snygga vissa av mina kompisar var med sina vänner.
- Fattar du hur snygg jag tycker hon är? sa han till sin kompis om en av mina käraste vänner när hon reste sig och gick förbi oss. Gud vad ledsen jag blev och så dåligt jag mådde. Och inte blev det bättre av att han samma kväll hånade mitt skolfoto för att han tyckte jag såg dum ut på det.
Min första riktiga pojkvän hånglade med en av mina vänner när vi var tillsammans, och att hon är en sån tjej som alla alltid tyckt varit så sjukt snygg gjorde ju inte att jag kände mig så speciell just då.
Hur jag har kunnat låta mig bli behandlad på det viset och tagit en massa skit är en helt annan historia, det jag vill komma fram till är att jag ofta fått känna mig mindre värd och sämre, fulare, mindre eftertraktad än mina vänner och fortsatt känna på det sättet. Om det pratas om en tjej som ett gäng killar tycker är skitsnygg så tar jag det automatiskt som jag är ful, är inte det jävligt sjukt?
Jag skriver absolut inte de här inläggen för att jag fiskar efter kommentarer om att jag visst inte är ful, utan för att jag tycker det är så intressant att höra era åsikter och era erfarenheter. Det ni skrivit till mig angående det här i mina förra inlägg är så fantastiskt och jag är så glad för det. Jag har lagt era ord i mitt minne och tänker på dem flera gånger om dagen!
Om ni har liknande historier eller annat ni har lust att dela med er av så gör gärna det. Genom att prata om det kanske vi kan fatta att vi är unika och världens bästa, allihop!
Som de flesta av er vet var jag tillsammans med en kille under drygt 2,5 år som inte var vidare schysst mot mig under den tiden. Jag har skrivit en del inlägg om honom innan, N kallar jag honom. Han var otrogen mot mig flera gånger och det får en ju klart att undra vad det är för fel på en själv när ens kille går till någon annan, iallafall om man är en osäker 18-åring som inte klarar av att lämna ett destruktivt förhållande.
N kunde sitta bredvid mig och snacka om hur snygga vissa av mina kompisar var med sina vänner.
- Fattar du hur snygg jag tycker hon är? sa han till sin kompis om en av mina käraste vänner när hon reste sig och gick förbi oss. Gud vad ledsen jag blev och så dåligt jag mådde. Och inte blev det bättre av att han samma kväll hånade mitt skolfoto för att han tyckte jag såg dum ut på det.
Min första riktiga pojkvän hånglade med en av mina vänner när vi var tillsammans, och att hon är en sån tjej som alla alltid tyckt varit så sjukt snygg gjorde ju inte att jag kände mig så speciell just då.
Hur jag har kunnat låta mig bli behandlad på det viset och tagit en massa skit är en helt annan historia, det jag vill komma fram till är att jag ofta fått känna mig mindre värd och sämre, fulare, mindre eftertraktad än mina vänner och fortsatt känna på det sättet. Om det pratas om en tjej som ett gäng killar tycker är skitsnygg så tar jag det automatiskt som jag är ful, är inte det jävligt sjukt?
Jag skriver absolut inte de här inläggen för att jag fiskar efter kommentarer om att jag visst inte är ful, utan för att jag tycker det är så intressant att höra era åsikter och era erfarenheter. Det ni skrivit till mig angående det här i mina förra inlägg är så fantastiskt och jag är så glad för det. Jag har lagt era ord i mitt minne och tänker på dem flera gånger om dagen!
Om ni har liknande historier eller annat ni har lust att dela med er av så gör gärna det. Genom att prata om det kanske vi kan fatta att vi är unika och världens bästa, allihop!
MIN DAG I BILDER
På förmiddagen tog vi bussen till Ystad. Såklart började det regna när vi stod på busshållplatsen.
"Ät inte en massa frukost för vi ska äta på stan" messade Juristen. När vi väl skulle äta hade hon lägligt nog "glömt" sin plånbok. Och Emilia behövde ju absolut nya strumpor och en body och även dem fick jag betala...
Vi promenerade runt lite i vackra Ystad. Där hittar jag som i min egen ficka.
Nemo fick leka av sig lite på en lekplats tills det började regna..
.. då bokstavligen slängde jag ner honom i vagnen och vi sprang för att hitta skydd.
Sen tog kidsen en fika. Gissa vem som fick betala..?
Glada trollet Emilia.
Nemo och Emilia kramas hejdå innan vi tog bussen hem igen.
måndag, augusti 23, 2010
Kalle tycker att jag ska blogga om den hunden han vill ha. Hannoveransk viltspårhund. Kalle ändrar sig i tid och otid vilken hundras han vill ha, denna är på modet den här veckan iallafall.
När jag ber honom berätta lite om den säger han:
- Nä men det får du Googla.
Kul inlägg va? Kalle har nog missuppfattat grejen med bloggning. Eller så har han kommit på det nya, man skriver pyttelite om en sak och sen får läsarna googla resten.
När jag ber honom berätta lite om den säger han:
- Nä men det får du Googla.
Kul inlägg va? Kalle har nog missuppfattat grejen med bloggning. Eller så har han kommit på det nya, man skriver pyttelite om en sak och sen får läsarna googla resten.
Jag fick den här länken av en kompis på Facebook och så hade hon skrivit:
Tänkte på dig Linnéa när jag såg detta. Det är inte bara du som är rädd för rödhåriga!
Jag älskar hur min humor sätter spår hos andra, speciellt eftersom hon jag fick länken av själv är rödhårig.
Tänkte på dig Linnéa när jag såg detta. Det är inte bara du som är rädd för rödhåriga!
Jag älskar hur min humor sätter spår hos andra, speciellt eftersom hon jag fick länken av själv är rödhårig.
söndag, augusti 22, 2010
När jag skrivit ett personligt inlägg har jag alltid lite småångest över det och är lite nervös över hur det ska mottas, vilka kommentarer det ska få, OM det ens får några kommentarer, Men så loggar jag in och läser varenda ett av era fina, snälla, underbara, fantastiska ord och blir så rörd och glad. Och så såg jag att Karro och Ninni kommenterat även i Saras blogg och det var så fint gjort av er tycker jag. Och sen blir jag ledsen över att ni ofta känner precis likadant för det är så onödigt! Friska, snygga och härliga är vad ni är allihop och jag själv ska banne mig in på den listan i mina egna ögon också.
Jag vill sluta jämföra mig, sluta nojja, sluta vara så fixerad hela tiden. Jag är JAG och vill inte vara någon annan egentligen. Jag har kvalitéer som andra kanske avundas, samtidigt som jag avundas deras. Och det är väl så det ska vara, ingen kan vara perfekt utan vi ska komplettera varandra!
Jag älskar att blogga och läsa bloggar av just den här anledningen. jag kan få ur mig mina konstiga tankar och sen bli peppad till tusen av er. Sen kan jag själv peppa med några väl valda ord när det behövs i någon annans blogg.
Jag ska bli bättre på att ge andra komplimanger för jag tänker ofta saker om de jag träffar, saker jag hade velat höra om någon tänkte det om mig. Som att Ninni var jättesnygg i sina nya byxor och fått en mycket mer fit kropp när vi sågs sist. Men det blev aldrig av tyvärr.
Tack vare era kommentarer och pepp ska jag nu ge mig själv ett löfte: Att sluta klanka ner på mig själv och jämföra mig med andra, Jag ska inte gå och känna mig ful och fundera över hur alla andra ser på mig. Jag ska inte begränsa mig som jag gör nu, och är jag missnöjd med något så får jag göra något åt saken!
Jag vill sluta jämföra mig, sluta nojja, sluta vara så fixerad hela tiden. Jag är JAG och vill inte vara någon annan egentligen. Jag har kvalitéer som andra kanske avundas, samtidigt som jag avundas deras. Och det är väl så det ska vara, ingen kan vara perfekt utan vi ska komplettera varandra!
Jag älskar att blogga och läsa bloggar av just den här anledningen. jag kan få ur mig mina konstiga tankar och sen bli peppad till tusen av er. Sen kan jag själv peppa med några väl valda ord när det behövs i någon annans blogg.
Jag ska bli bättre på att ge andra komplimanger för jag tänker ofta saker om de jag träffar, saker jag hade velat höra om någon tänkte det om mig. Som att Ninni var jättesnygg i sina nya byxor och fått en mycket mer fit kropp när vi sågs sist. Men det blev aldrig av tyvärr.
Tack vare era kommentarer och pepp ska jag nu ge mig själv ett löfte: Att sluta klanka ner på mig själv och jämföra mig med andra, Jag ska inte gå och känna mig ful och fundera över hur alla andra ser på mig. Jag ska inte begränsa mig som jag gör nu, och är jag missnöjd med något så får jag göra något åt saken!
lördag, augusti 21, 2010
Sara skrev ett inlägg häromdagen som berörde mig jättemycket. Läs inlägget här.
Jag träffade Sara på Kolmården efter att hon bjudit dit mig, Kalle och Nemo utan att vi haft kontakt någon gång via bloggen eller mail innan och jag tycker att hon är en fantastiskt fin och snäll människa. Både hennes bilder på bloggen och den person jag träffade i verkligheten vittnar om en otroligt söt, snygg och charmig tjej.
Det är hemskt när hon beskriver att hon är rädd för att andra ska tycka att hon är ful och därför är hon snabb med att påpeka det själv för då vet andra att hon själv vet om det. Hon försvarar sig mot något som inte finns men som hon tror att folk tänker. Jag blir ledsen när jag läser det för hon är så fin och det finns ingen i hela världen som skulle vilja säga att hon är ful.
Och det sjuka är att hennes ord träffade precis rätt i mitt hjärta för jag tänker exakt som hon gör. Jag kan känna mig snygg när jag gjort mig iordning men direkt jag tärffar andra människor känner jag mig jätteful. Jag har alltid sett mig som den fulaste av mina kompisar och så tänker jag att alla bara tänker på hur tjock jag fortfarande är efter graviditeten. Jag tänker att de som säger att jag inte är tjock ljuger och att de inte vill att jag ska gå ner i vikt för det är bra att ha en tjock kompis. När Kalle säger att han tycker jag är fin tror jag att han ljuger och att han måste tycka det, blir lite jobbigt att tycka att ens flickvän är ful liksom.
När jag och Marika skulle bada i somras var jag noga med att flera gånger påpeka att jag vet om att jag ser hemsk ut i bikini och bredvid henne blir det ju extra tydligt eftersom hon är otroligt smal och petit. Det är helt sjukt hur mycket energi jag kan lägga på att fundera på hur jag ser ut och hur andra uppfattar mig. Och helt jävla löjligt är det också eftersom det finns viktigare saker att fundera på. Och det är inte bara vikten utan hela allt som gör mig osäker, speciellt när jag träffar mina vänner. Det är en nackdel för mig att bara ha snygga kompisar för då är det ju extra lätt att alltid känna sig fulast.
Nej jag vet inte. Jag tycker det är hemskt att Sara tycker som hon gör om sig själv och jag kan bara hoppas att andra ser på mig så som jag ser på henne.
Jag träffade Sara på Kolmården efter att hon bjudit dit mig, Kalle och Nemo utan att vi haft kontakt någon gång via bloggen eller mail innan och jag tycker att hon är en fantastiskt fin och snäll människa. Både hennes bilder på bloggen och den person jag träffade i verkligheten vittnar om en otroligt söt, snygg och charmig tjej.
Det är hemskt när hon beskriver att hon är rädd för att andra ska tycka att hon är ful och därför är hon snabb med att påpeka det själv för då vet andra att hon själv vet om det. Hon försvarar sig mot något som inte finns men som hon tror att folk tänker. Jag blir ledsen när jag läser det för hon är så fin och det finns ingen i hela världen som skulle vilja säga att hon är ful.
Och det sjuka är att hennes ord träffade precis rätt i mitt hjärta för jag tänker exakt som hon gör. Jag kan känna mig snygg när jag gjort mig iordning men direkt jag tärffar andra människor känner jag mig jätteful. Jag har alltid sett mig som den fulaste av mina kompisar och så tänker jag att alla bara tänker på hur tjock jag fortfarande är efter graviditeten. Jag tänker att de som säger att jag inte är tjock ljuger och att de inte vill att jag ska gå ner i vikt för det är bra att ha en tjock kompis. När Kalle säger att han tycker jag är fin tror jag att han ljuger och att han måste tycka det, blir lite jobbigt att tycka att ens flickvän är ful liksom.
När jag och Marika skulle bada i somras var jag noga med att flera gånger påpeka att jag vet om att jag ser hemsk ut i bikini och bredvid henne blir det ju extra tydligt eftersom hon är otroligt smal och petit. Det är helt sjukt hur mycket energi jag kan lägga på att fundera på hur jag ser ut och hur andra uppfattar mig. Och helt jävla löjligt är det också eftersom det finns viktigare saker att fundera på. Och det är inte bara vikten utan hela allt som gör mig osäker, speciellt när jag träffar mina vänner. Det är en nackdel för mig att bara ha snygga kompisar för då är det ju extra lätt att alltid känna sig fulast.
Nej jag vet inte. Jag tycker det är hemskt att Sara tycker som hon gör om sig själv och jag kan bara hoppas att andra ser på mig så som jag ser på henne.
fredag, augusti 20, 2010
Det är en jättefin dag idag! Nemo sov till 7.30 imorse och jag tror det beror på att han bara sov en gång mitt på dagen igår så idag har jag påbörjat projekt Ändra rutiner. Mattiderna är de samma men istället för en nap på förmiddagen och en på eftermiddagen ska han sova vid 12 istället och förhoppningsvis lite längre på morgnarna. Vi får väl se hur det går.
Vi har varit ute och promenerat på förmiddagen och jag köpte mönster, stickor och garn till en Pippimössa som jag tänkte sticka. Jag hoppas på att min duktiga mamma kan lära mig sticka när hon kommer ner om två veckor. Sen skulle jag in på barnklädesbutiken och köpa strumpor till Nemo och råkade köpa en velouroverall också. Skitfin och perfekt sen när det blir kallare att leka på golvet i.
Jag ser faktiskt fram emot hösten nu. Ångesten har lagt sig och jag hoppas på en fin höst som sakta blir kallare och kallare. Jag har köpt nya leggings eftersom alla mina är trasiga men jag hoppas att om inte alltför länge kunna ha mina gamla jeans igen. Nästan alla sommarkläder är bortplockade och höstkläderna är tillbaks i garderoben.
Ikväll ska jag och min vän Ida gå på musikal! Vi ska se genrepet av Singing in the rain på malmö Stadsteater och det ser jag fram emot. Jag fick två biljetter av min farbror och tyckte Ida behövde en kulturell upplevelse eftersom har haft en lite jobbig sommar.
Min lilla isbjörn efter en dusch igår, en välbehövlig sådan efter att ha kravlat runt i leran mitt i hagbygget. Nemo står själv ofta nu och som mest har han tagit fyra steg. Men han är en liten fegis och sätter sig direkt, jag tror det kommer lossna snart och han kommer kuta runt som om han aldrig gjort annat.
Vi har varit ute och promenerat på förmiddagen och jag köpte mönster, stickor och garn till en Pippimössa som jag tänkte sticka. Jag hoppas på att min duktiga mamma kan lära mig sticka när hon kommer ner om två veckor. Sen skulle jag in på barnklädesbutiken och köpa strumpor till Nemo och råkade köpa en velouroverall också. Skitfin och perfekt sen när det blir kallare att leka på golvet i.
Jag ser faktiskt fram emot hösten nu. Ångesten har lagt sig och jag hoppas på en fin höst som sakta blir kallare och kallare. Jag har köpt nya leggings eftersom alla mina är trasiga men jag hoppas att om inte alltför länge kunna ha mina gamla jeans igen. Nästan alla sommarkläder är bortplockade och höstkläderna är tillbaks i garderoben.
Ikväll ska jag och min vän Ida gå på musikal! Vi ska se genrepet av Singing in the rain på malmö Stadsteater och det ser jag fram emot. Jag fick två biljetter av min farbror och tyckte Ida behövde en kulturell upplevelse eftersom har haft en lite jobbig sommar.
Min lilla isbjörn efter en dusch igår, en välbehövlig sådan efter att ha kravlat runt i leran mitt i hagbygget. Nemo står själv ofta nu och som mest har han tagit fyra steg. Men han är en liten fegis och sätter sig direkt, jag tror det kommer lossna snart och han kommer kuta runt som om han aldrig gjort annat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)