När jag kom hem från jobbet imorse fick jag ett mindre spel. Förra veckan blev jag väldigt trött på att Kalle är så slarvig med mycket. Han gör liksom saker till hälften ofta och så får jag röja upp efter honom.

Exempel:

- Om han diskar så lämnar han alltid tékulorna så tillslut finns inga rena kvar för han samlar dem på något ställe jag inte ser.

- Han bäddar sängen = slänger på överkastet skitfult och knöligt men lägger inte upp resten av sakerna som ska vara där så allt ligger i en röra på golvet.

- Han fixar någonting och sen ligger det verktyg överallt.

- Kalle målade i helgen. Idag stod fortfarande rollern och allt kvar i vattnet ute i tvättstugan så jag fick ta reda på det.

Nu när jag skriver det låter det skitfånigt och det är det kanske men jag är så trött på att min fritid består av ett evigt plockande och städande.

Iallafall, imorse när jag kom hem såg jag att Kalle satt upp hyllan ovanför köksfönstret. Det var verkligen superfint, men ganska snabbt försvann de glada känslorna när jag tittar lite ner. På diskebänken, micron, radion, blommorna och den rena disken är det en massa brunt skit som kommit ur väggarna när Kalle borrat. Och sen får det ligga.

När jag tittade lite mer hemma såg jag att han inte dammsugit som jag bad honom om och det behövdes verkligen. Droppen var när jag kom in i sovrummet och såg en massa skit på golvet plus allt jag av irritation knölat ner i en påse för att slippa se det på golvet var kvar i den jävla påsen, samt att garderoben inte gick att stänga för allt bara vällde ut ur den. Kalle bara knölar in allt, vad det än är och jag mår illa av sånt. Och det känns ju lagom kul att tvätta hans kläder och fixa när han bara knölar in allt i en enda röra. Till saken hör att jag tjatat om att jag vill att han ska hålla efter sen vi flyttade hit. När mina föräldrar kom plockade han iordning jättefint men det höll en dag typ. Det måste ju hållas efter men det har herr Jönsson missat.

Vid det laget var jag skitförbannad och ville sätta ner foten ordentligt eftersom tjat inte hjälper. Så jag tog hans dator och gömde under soffan uppe i mysrummet och sen skrev jag en lapp där det stod att jag konfiskerat hans dator och han inte får tillbaks den förrän följande saker är skärpta, och sen raddade jag upp typ det jag skrev ovan.

Jag åkte till Malmö innan Kalle kom hem från jobbet och efter ett tag fick jag lite dåligt samvete så jag köpte en jättehäftig present till honom, en necessär med James Dean. När jag kom hem efter träningen ikväll rensade Kalle sina garderober och jag kände mig lite taskig och bad om ursäkt.

Kalle är världens finaste men jag får spel på att han glömmer ALLT. Jag får ha koll på vad som finns i frysen, vad som ska handlas, när det ska handlas, vart alla saker ligger (inklusive hans egna), när det är sophämtning, påminna om sophämtning (men han glömmer det ändå fast jag påminnt två gånger, det står i kalendern i köket och jag skrivit en lapp. Visst kan jag göra det själv, men jag tvättar, städar och lagar all mat så något får han också ta ansvar för. Så nu är soptunnan överfull. Igen). Och jag tycker det är skitjobbigt att tjata och fråga och hålla på. Men det är antingen det eller göra det själv och jag anser att vill man ha nån som plockar upp efter en får man flytta hem till lilla mamma igen.

Det blir lite jobbigt att jag ska organisera allt och skriva listor, planera och påminna. Inget går av sig själv liksom. Men egentligen ska jag inte klaga, det är bara petitesser egentligen. Kalle är underbar och snäll och utan honom hade jag inte mått så bra som jag gör och bo i vårt underbara hus. Det är tur för honom att jag älskar honom så mycket annars hade jag flyttat för länge sen.

Han driver mig till vansinne ibland men han är ändå världens bästa!

Ps. Jag har berättat vart datorn är. Ds.