Igår gjorde jag något som jag velat och tänkt göra nu i flera år men det har aldrig riktigt blivit av. Jag ringde till Skatteverket och bad om blanketter för att ansöka om att byta efternamn.

Namnet jag tänker byta till är ett gammalt släktnamn och den närmast mig som burit det var min mormor innan hon gifte sig. Jag tycker det är ett väldigt vackert namn och det känns helt sjukt att hon bytte det till Andersson när hon gifte sig! Men så var det väl på den tiden.

Det jag behövde förutom ansökningsblanketterna var papper som styrkte att någon jag är släkt med har burit namnet, så jag har fått personbevis för min mormor där hennes tre barn står med och så ett personbevis för mig där även mina färäldrar står med och på det sättet bevisar jag släktskapet. Jag får nog papperen på måndag och efter det tar det ungefär fyra veckor innan det är klart. Och först när det är klart tänker jag berätta vilket namn det är.

När jag var åtta så gifte sig mina föräldrar och jag fick byta efternamn från det unika Andersson till sällsynta Eriksson. Och om jag gifter mig med Kalle och tar hans efternamn så kan jag lägga det mycket härliga Jönsson på min lista. Men att gå från Andersson till Eriksson till Jönsson under en livstid går bara inte, big no no.

När vi väl gifter oss tänker jag ju inte byta mitt fina släktnamn till Jönsson utan Kalle får lägga till det som ett mellannamn om han vill att vår familj ska heta samma sak för våra barn ska ju definitivt INTE heta Jönsson när jag kommer ha ett så vackert efternamn. Jag kan ju tillägga att Kalle absolut inte vill byta bort Jönsson eftersom det enligt honom är det skånskaste som finns och han är verkligen stolt över sitt "land". Han är lite konstig på det viset. Jönsson... Jaja, det kan kvitta, bara jag får byta bort mitt Eriksson!