torsdag, mars 30, 2006

8 easy steps.

Jag är på något konstigt humör. Svänger mellan glad och skitförbannad på tre sekunder och känner mig orolig.
Men jag håller mig uppe med tanken på att allt komemr bli bra när solen kommer.

Drömde en hemsk dröm inatt..
Den började med att jag och Maggi åkte bil. Hon körde och det var en cab vi hade. Suffletten var nedfälld och när vi körde i en kurva så fick jag se N. Och inte bara en av honom, utan tre stycken som såg på mig. Det gick som i slow motion och alla tre upplagorna av honom följde mig med blicken. En av dem var rödhårig och två brunhåriga.

Sen minns jag inte riktigt vad som hände, men vi var plötsligt i ett stort hus av något slag. Flera våningar och jättemånga rum som var små och trånga och det var saker överallt. Det var massor med folk där, jag vet inte om det var någon slags fest eller utställning, men något sånt gissar jag.

Jag minns att N kom efter mig. I början var han bara tjatig och jag försökte gå ifrån honom, men precis som i verkligheten så gav han sig inte och han blev mer och mer arg.
Efter ett tag började han hota mig med kniv, och när han ville tvinga mig till någonting så skar han mig med den. I pannan, ryggen och på ena knäet hade jag tillslut blödande sår.
Han ville bl.a. att jag skulle kyssa honom, kanske göra mer än så, jag minns inte så väl.
Han jagade mig uppför en spiraltrappa som var jättesvår att ta sig uppför eftersom den var väldigt smal och brant. Jag kom ut utanför huset där det var massor med folk, han var fortfarande efter mig men en bra bit bakom. Jag hittade mina kompisar, men de gjorde inget. De bara påpekade bara att jag var knivskuren.


Varje gång jag drömmer om N är dessa saker alltid med och alltid mycket starka:
I början är han tjatig och efterhängsen och ju mer jag säger nej desto mer trappas hans aggressivitet upp.
*Han hotar mig med olika saker.
*Han antingen slår mig eller försöker knivskära mig.
*Han förföljer mig.
*Han håller fast mig.

Jag undrar varför dessa saker alltid finns med och bränner sig fast i mitt minne.
Han ser ut och beter sig exakt som i verkligheten, drömmarna är fruktansvärda och realistiska och jag vaknar ofta för att jag är rädd eller att det är något som är våldsamt, men somnar ganska snabbt igen för att direkt komma tillbaks in i samma dröm.

Lobotomy please...

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag hatar mardrömmar, de bara förstör hela dagar!!!! GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!