2 dagar kvar...

Den här veckan har varit lite halvjobbig.
Har känt mig håglös, rastlös, nere, ensam, orkeslös...
Haft svårt att somna på kvällarna och varit dödstrött i skolan, och därför sovit en stund på eftermiddagen och har kommit in i en ond cirkel..

Jag tror mycket av rastlösheten beror på att jag har en del saker framför mig som är uppstressande. Saker med lägenheten jag vill fixa. Jag kan inte bara ta det lugnt och ta det som det kommer utan vill ha allt gjort NU!
Jag blir så när något förändras. Om nu en förändring ska ske så ska den ske på en gång. Jag kan inte slappna av annars, bara tänker på hur och när jag ska utföra vissa saker.
Känner mig inte lugn och avslappnad här hemma heller nu när det är så det är. Allt är så spänt...

Längtar tills på lördag. Då ska jag åka till Svedala direkt jag vaknat för att färga håret på min kusin och umgås lite med farmor och faster. Stannar där så länge som möjligt och när jag kommer hem framåt kvällen så har förhoppningsvis Ida flyttat allt. Sen åker jag och hämtar Kalle på Svågertorp och då är allt plötsligt över!
Stressen, pressen och besvikelsen över att allt är som det är här hemma, och väntan på Kalle.
På bara några timmar så kommer allt det försvinna och förhoppningsvis tyngden på mina axlar oxå. Jag kan ta det lugnt, fixa och dona här hemma, mysa med min älskling och bara vara...
Och nu är det bara två dagar kvar..

Imorgon ska jag på föreläsning om bla Amaltheadådet och sen har jag Kultur- och idéhistoria till kl 14.30.
Sen ska jag cykla till Glassfabriken och fika med Evelina och Vilde..:) Ska bli mysigt som fan. Tycker mycket om Evelina, hon är alltid glad, rolig och lätt att prata med.

När jag kommer hem ska jag sätta igång och pyssla lite med mitt rum. Ska sätta upp tyget på väggen och måla lite ramar..
Började faktiskt att placera om saker i köksskåpen redan nu. Vilken röra där var. Ska bli skönt att bo själv, då får man ha allt exakt som man själv vill ha det. Jag kan vara lite pedantisk med hur koppar och glas ska stå bl.a...:)

Tränade idag oxå, superskönt och förhoppningsvis kan jag somna lättare ikväll.

Gah, Billy är helt vild och springer över tangentbordet och klättrar på mig hela tiden! Han är sjövild, och ska alltid vara där jag är..:)


00.25

Jag är inte ens trött men jag måste verkligen sova!
Har skrivit på De dåliga minnena och tiden bara flög iväg. Har redan skrivit sex sidor och orden bara bubblar ur mig när jag fått en situation i huvudet.
Det är märkligt hur väl jag kan minnas hur allt kändes, inom mig. Förnedringen, paniken, desperationen. Helt otroligt.
Fast mycket är nog tack vare dagboken jag skrev då. När jag läser den blir jag nästan chockad. Det är en helt annan sak än att tänka på det i efterhand.
När jag skrev orden i den boken var jag mitt uppe i allt. Tack och lov förstod jag väl inte då hur stört allt egentligen var. Vet inte vad jag hade tagit mig till då. På något sätt höll jag mig uppe och kämpade på. Helt fantastiskt att jag orkade men ack så jävla dumt.