tisdag, januari 13, 2015

Samvetet

Jag går runt med dåligt samvete för massor av saker, hela tiden. Om jag springer får jag dåligt samvete för att Kalle får ta barnen vilket han gör väldigt mycket när jag jobbar. Han ger mig ju absolut inte dåligt samvete utan det är jag själv som gör det. Och det är ju inte så att jag tycker att han ska ha dåligt samvete när han ägnar sig åt sitt intresse, tvärtom. 

Nu har jag dåligt samvete för att jag ska åka bort imorgon. Sjukt egentligen för det är ju ingen nöjesresa direkt. Men jag får dåligt samvete för att Kalle får vara själv med barnen ytterligare en helg och för att jag åker ifrån dem. Och när Kalle blev inringd på jobb resten av veckan fick jag sjukt dåligt samvete för att barnen kommer ha väldigt långa dagar på förskolan. Varför?? Många barn går så alltid, så är det ju! Nemo och Leon har minst en dag ledigt i veckan, flera korta dagar och det är väldigt sällan de går riktigt långa dagar. Nu blev det så här och det handlar om tre dagar, ingen stor grej.

Kalle försöker få mig att inte ha dåligt samvete, att jag ska vila, läsa, springa och ta det riktigt lugnt. Och det ska jag absolut men jag önskar att jag kunde sluta gå runt med dåligt samvete hela jävla tiden. Tips på bra sätt att jobba bort det? Någon som är likadan?

Glada killar ute med sina julklappssparkcyklar. Åh jag kommer att sakna dem.. <3

5 kommentarer:

Charlotta Sofia springer och trimmar sa...

Känner igen mej i det dåliga samvetet. Vågar inte ens tänka på hur det blir om jag får barn?
Nu låter det här extremt självförhärligande men jag är väldigt mån om att andra ska ha det bra och glömmer lätt mej själv. Det är påfrestande som sjutton. Som tur är har jag, och du verkar också ha, människor omkring mej som verkligen försöker motverka det där samvetet. Jag tror en får tänka på att vara lite mer ego men det är ju så svååååårt.

Unknown sa...

Åh som jag känner igen mig. Kan emellertid vara enormt påfrestande. Vet inte varför det är så? Jag kan ju inte vara på två ställen samtidigt. Försöker verkligen att tänka på MIG ibland. Intala mig själv att jag räcker till/duger/gör mitt bästa. Jag lägger mycket tid på mig själv nuförtiden, men det är en kamp att göra det med bra samvete...

Du är i alla fall långt ifrån ensam!

/Maggan

Anonym sa...

Detta har -tror jag- med att vi är kvinnor att göra. Även i dessa moderna länder växer man upp med att VI ska ta hand om allt och alla....förutom oss själva! Så himla orättvist. Och när man försöker vara autentiskt och, som t ex du, gå ut och springa Kl. 6 på morgonen under regnet, så kan man inte bara vara stolt över sig själv, utan ska det komma alltid nån dropp av "dålig samvete" som gör att man inte kan njuta fullt upp. Du har en fantastisk Kalle, 2 underbara barn som verkar vara hur lyckliga som helst, du satsar på familjen och ska gå och gifta dig! Om det är nån som inte ska ha dålig samvete, så är det du. Du har rätt att ha egen tid och att vara med dina kära där uppe när det händer som nu detta tråkiga. Du har Kalle och han är pappa till barnen ! Dagis går också bra! Tänk så många barn som är små som bor en vecka hos mamman och en vecka hos pappan ! Ni hr en fantastisk familj och du ska INTE ha dålig samvete för NÅGONTING!!!!! Jätte kram. Mercedes.

Jöns Marie sa...

Jag har konstant dåligt samvete för olika saker mer eller mindre och speciellt sedan Aivie föddes och de sakerna som gäller henne. Sedan i maj förra året har jag haft galet mycket dåligt samvete gentemot både Aivie och Rickard eftersom jag har så begränsad ork och ont i ryggen.

Jag tror tyvärr, som någon redan nämnt, att det har att göra med att vi är kvinnor. Har aldrig hört en karl prata om dåligt samvete på sånt sätt som kvinnor gör (därmed inte sagt att det inte existerar).

Linnéa sa...

Tack för era kloka ord. Sjukt att vi skuldbelägger oss utan anledning!