En sak som är störig med att vabba är att mina springplaner måste ändras. Jag springer helst dagtid för ska jag vänta tills Kalle kommer hem så blir kvällen så stressig och jag vet aldrig vilken tid han kommer så det går inte att planera heller. Idag kom han halv sex och skulle jag sprungit då hade det blivit sjukt stressigt med mat och läggning av barnen och skulle jag vänta tills efter de sov skulle det bli så himla sent.
Jag vill ju inte snabba på tiden och att barnen ska bli större "snabbt" men en sak har jag sett fram emot och det är att barnen ska bli så stora att de kan vara själva en stund när jag springer. Men hur vet man när man kan lämna barnen ensamma en stund? Finns det en "magisk ålder"? Jag har ingen aning men idag på eftermiddagen frågade jag Nemo om de kunde tänka sig vara själva en stund när jag sprang. Först sa han nej eftersom han och Leon kanske skulle bråka men när jag erbjöd dem varsin iPad jublade dom. Så jag bytte om, förklarade vart jag skulle springa och vad de inte fick göra och sen gav jag mig av. Jag värmde upp ett par kilometer i skogen och sen sprang jag intervaller på vägen utanför huset. Barnen visste att de vara kunde öppna dörren och så skulle jag komma förbi med jämna mellanrum då jag sprang en intervall åt varje håll, fram och tillbaka. Med uppvärmning och nerjogg blev det sju kilometer och barnen var superstolta när jag kom hem igen. Vi har inte bråkat en enda gång! var det första Nemo sa.
Skönt att det gick bra! Nu vet jag att jag kan komma ut en sväng även om jag är själv med barnen om jag håller mig i närheten. Härligt väder att springa i idag, blötsnö som piskade i ansiktet.
5 kommentarer:
Haha, åh snyggo!
Åh, blir så störd på att jag alltid skriver: " jag har ju inte barn men"
Men iaf: Jag har inte barn men jag tror att de kan bli enormt stärkta och mer trygga i sin självständighet när de får vara själva en stund (du finns ju i närheten liksom).
Jag var ensambarn i 7 år och tror (utan att skuldbelägga mina föräldrar) att jag också blev väldigt skyddad och därmed rätt ängslig. När min lillebror kom väbde det lite och jag fick mer ansvar, vi var själva mer tillsammans och jag tror det stärkte mej.
Det längtar jag också efter! Har lämnat de korta stunder tex spring i tvättstugan, köpa mjölk på torget och liknande! Man får börja smått! Härligt att du kom ut på din runda!
/Charlotte (Vera och Linneas mamma) 😊
Härligt med så duktiga barn!
Wow, vilken milstolpe ändå! I somras var jag sugen på att springa när Sigge låg och sov inomhus, och då sprang jag jättemånga varv runt huset. Det är ju ingen skillnad på det och på att sitta ute och dricka kaffe, men det var ändå gött att få den där känslan av att inte behöva vara låst hela tiden som han är med.
Tack för era kommentarer! Blev lite rädd för att folk skulle tycka jag är en hemsk förälder som bara tänker på mig själv och så får jag detta stöd, tack!! Ni är bäst!
Skicka en kommentar