Ett sista adjö

Nu är begravningen över. Det var en väldigt fin liten ceremoni med de närmaste i kyrkan i Malung. Väldigt fint men också jobbigt. Att gå fram och ta sitt eget farväl och lägga en blomma på kistan är verkligen sjukt sorgligt, det blir så definitivt. Och när prästen pratade om mormor och hennes liv och det hon tyckte om, ja det var också väldigt rörande. Och nu är det över. Efteråt var det trevligt att träffa kusiner och annan släkt som jag inte sett på flera år och jag hoppas vi kan ses under lite roligare omständigheter snart. Vi åt smörgåstårta och under tiden började det snöa och blåsa och det gick knappt att se ut genom fönstren.

När vi kom hem var det som att allt släppte. Jag blev supertrött och fick världens huvudvärk så kvällen har varit lugn med tv och spel.

Imorgon är inget planerat alls. Mamma ska jobba och jag ska ha en lugn jag-dag. Sova tills jag vaknar av mig själv, springa ett långpass (om det är plogat) och sen lägga mig och läsa på eftermiddagen. Allt i min egen takt, utan stress och dåligt samvete.