Jag har tänkt på hur irriterad jag blir över folk som bagatelliserar att man vill gå ner i vikt bara för att man inte är smällfet. Att man faktiskt måste unna sig och njuta och bara man tränar och äter rätt så blablabla... Men det är inte så bara, inte för alla. Vissa personer går upp nåt kilo vid jul som sen försvinner när vardagen kommer åter, jag är inte sån. Om jag släpper garden och unnar mig så blir jag helt gränslös och stoppar i mig allt jag ser typ. Och så står jag där, några kilo tyngre och med choklad i hela ansiktet och undrar vad fan som hände. Eller det gör jag ju inte, jag vet exakt vad som hände..
Jag behöver ha lite kontroll, ramar att hålla mig inom och det hade jag faktiskt i höstas. Åt bra, unnade mig, tränade och höll vikten och viktigast av allt; trivdes väldigt bra med mig själv. Och det är viktigast. Kalle säger att han tycker att jag är superfin och så vidare och det är ju bra men det spelar faktiskt mindre roll om jag själv inte trivs, jag vill att min kropp ska kännas bra för mig och inte gå efter vad någon annan tycker. Och löpningen var ju verkligen på topp i höstas, fem kilo är rätt mycket mer att släpa runt på så det är inte konstigt att det känns tyngre att springa nu.
Nej nu ska jag göra om och göra rätt, tillbaka till min trivselkropp och sen ge fan i återfall.
1 kommentar:
Vissa har ju lättare att gå upp än andra och det blir inte bättre när det är långhelger. Men det är bara att ta nya tag, har löpningen funkat tidigare så kommer den att göra det igen. Kämpa på! Det fixar du <3
Det ska jag göra efter midsommarhelgen.
Kram
Skicka en kommentar