onsdag, juli 09, 2014

Knuffen

Förra tisdagen hade jag ett missat samtal på min telefon. När jag såg vem som ringt så fick jag genast en olustig känsla inom mig och jag kände på mig vad som väntade. Och mycket riktigt, när jag ringde upp min chef så fick jag beskedet att jag kommer att bli uppsagd från mitt uppdrag när jag kommer tillbaka från semestern. 

Det är ett jobbigt samtal att få. Instinktivt kände jag PANIK men jag samlade mig ändå snabbt. Jobbet i sig är jag inte ett dugg ledsen över för jag trivdes faktiskt inte alls utan det var mest för att tiderna och schemat var väldigt bra för framförallt barnen. Det här var väl knuffen jag behövde för att ta mig i kragen och hitta något annat, och jag är faktiskt lättad över att inte behöva jobba där i mer än en månad efter semestern.

Men. Jag känner att det hela är väldigt orättvist. Företaget jag är anställd av vill ha mig kvar och de vet att jag inte gjort något fel och säger att jag inte ska ta det personligt. Och det gör jag inte heller men i våras uttryckte jag att det var en jobbig situation på jobbet och att när jag försökte sköta mitt jobb på rätt sätt så blev det väldigt... jag vet inte hur jag ska beskriva det. Tufft. Mycket bråk och sura miner. Jag kontaktade en person eftersom jag var rädd för att sätta den pressen jag gjorde just för att jag inte ville bli av med jobbet. Fick höra att jag gjorde ett bra jobb och var väldigt professionell och det är väl det som gjort att jag sitter i den här sitsen nu.  Jag ville göra ett JOBB men det passade sig inte. Och ingen diskussion om det, väck med mig bara.

Just nu känner jag en lättnad över att slippa gå dit och våndas över att jag borde göra något annat, men jag har ju mist en trygghet. Jag har barn, ett hus, två bilar och en massa räkningar som ska betalas och ja, ett jobb är ett jobb.

Nu är det som det är och jag slits mellan att strunta i allt och ta det som en knuff i rätt riktning eller att faktiskt ifrågasätta och säga vad jag tycker. Men jag ska nog vara tacksam, jag har inte mått bra där alla gånger och känt mig utnyttjad och till och med förnedrad. Nu ska jag göra något som JAG mår bra av. 

8 kommentarer:

Maja sa...

Fy fasen, att bli uppsagd /arbetslös oberoende epå anledning känns alltid förjävligt.
Men du är Grym och kommer hitta ett nytt och bättre jobb där du trivs och blir uppsattas för de du gör.
Massa floskler men de kan säkert också vara skönt att höra ;)

Anonym sa...

Jag hoppas att du har A-kassa va? Du kommr att hitta nåt som passa dig bättre och som du trivs med. Du är en otrolig kreativ människa med ett go hjärta, du ska jobba med människor och det är de som missar dig inte du som missar nåt.... du kommer att hitta ett annat jobb garanterad, men kommer DEM att hitta en person som just DU? Jääte kram och JA, ta detta som en knuff !
Mercedes,

Mirijam sa...

BRA! Jag tycker att du ska börja plugga på distans, så kan vi springa varje dag i höst! Yey!

Jenny Shima sa...

Det känns ju alltid jobbigt att bli uppsagd pga andra inte fattar att man gör sitt jobb. Skickar styrkekramar och jag vet att du fixar det här.
Kram

Ninni sa...

Jag skulle aldrig kunna jobba i din bransch!! Vad är det för nötter som ringer sina anställda under deras semester och lämnar sånt besked?!!
Se det som en knuff!! Blicka framåt, precis som när du springer!!

Syv sa...

Jag säger detsamma, bli uppringd på semestern!!!! Jag känner inte dig men läser dina inlägg lite då och då och med den energin som du har vill väl alla vettiga arbetsgivare anställa dig! Men själv jobbar jag med studier och vägledning - tänk efter vad du vill göra, nu när du har chansen, utbildning lönar sig kan jag säga, både lönemässigt men framförallt för att kunna behålla ett arbete, så gå till närmaste studievägledare!! :)) lycka till!

Linnéa sa...

Maja: tack, floskler är precis vad man behöver. :)

Mercan: ja jag har a-kassa så det löser ju sig på
Nåt vis. Tack snälla fina du!

Mirijam: plugga??? Njaaaaaaaaaaa...........

JennyShima: tusen tack. :)

Ninni: de sa till mig att de ville ringa direkt för att jag skulle ha chansen arr hitta något nytt, nu har jag ju längre tid på mig. Sen vet jag inte om jag hade föredragit att få beskedet när jag kom tillbaka. Nu har jag tid att smälta det hela istället för att få beskedet och direkt gå och jobba med någon som inte vill ha mig där.

Syv: jag vet vad jag vill göra och jag är utbildad så jag ska tillbaka dit nu. :) det här jobbet var som sagt bra just för tiderna nu när barnen är små, men det kommer säkert bli jättebra någon annanstans! :)

Evelina sa...

Å fy fasen, vilka skitstövlar!!!!
Hoppas verkligen det blir som du skriver - en vändning till något mer positivt och ett bättre mående. Du får bli löpcoatch.
Stoor kram!