Vackert vid Immeln
Så jävligt surt!! Jag hade ju förberett mig så, peppat och tränat och kände mig stark och ja, allt kändes bra.
Trots värmen gick första milen som en dans och det var väldigt vacker natur. Väldigt tekniskt på sina ställen och ibland var jag tvungen att gå. Men det var så himla roligt och jag kände mig stark.
Det skulle vara en vätskekontroll efter cirka två mil och när jag sprungit längre än så började jag ana oråd. Jag hade inte sett tävlingens rödvita snitslar på länge heller men eftersom vi skulle följa Skåneleden en del av loppet så trodde jag inte det var någon fara.
När jag kom till ett ställe med massor av fällda träd fattade jag att jag var fel och när en annan löpare kom ikapp som hade lagt in kartan i någon app så kollade vi och insåg att vi var så jävla fel! Åhhhh den känslan! Så uppgiven jag kände mig. En till löpare kom ikapp och tillsammans tog vi oss till en väg och han fixade skjuts till oss. Alltså, skammen att komma till mål i bil... Fan! Jag är så arg på mig själv! Jag hade klarat det och jag hade kommit in på under fyra timmar om jag inte vore så otroligt korkad!
Vi hade tydligen missat att svänga av Skåneleden någonstans efter någon mil och sen kommit in på Blekingeleden som idiotiskt nog är markerad med samma färg. Alltså, ja jag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner mig. Besviken, ledsen, arg, skamfylld, dum, korkad... Vad trodde jag liksom? Jag vet ju att jag inte kan hitta någonstans.
Jag vet att jag kommer kunna skratta åt det här längre fram och se det som en kul grej, och jag vet ju nu att jag fixar distansen. Jag bröt ju inte för att jag inte orkade, men ändå. Just nu ser jag inte så mycket kul i det även om jag fattar hur roligt det måste vara för andra. Men ni kan väl vänta lite ned att håna och skoja med mig, det skulle uppskattas.
Skönt att det var fler som sprang fel iallafall, om man får vara sån. Hade jag varit själv hade jag nog lagt mig ner och gråtit. Förutom jag och mina kompanjoner så hade två till sprungit väldigt fel och fick bli hämtade och ett par till pallade inte utan liftade tillbaka.
8 kommentarer:
Förstår verkligen frustrationen! Tycker absolut inte att du ska känna dig dum eller korkad. Det är lätt hänt! Särskilt om leden är märkt med samma färg!!
Men ändå... Lite hahaha! på det. Som du säger; du kommer kunna skratta åt det jag lovar. Inte alla som springer till ett annat landskap. ;-))
Kram M
Jag är så imponerad av dig!! Du grejade det!! 3 mil!! Fattar du hur långt det är?!! Vilken prestation.
Och det var juh flera som sprang fel så antingen var det väldigt många korkade som hade anmält sig eller så var det dålig organisering och utmärkning av banan. Jag tror på det sista och det borde du med!! Och vem fan bryr sig om du sprang på "rätt" väg?! Du sprang tre fucking mil!!! Så jävla cool!!
Jag tänker skratta lite redan nu, men jag tycker faktiskt att ni ska ta upp det där med märkningen med de ansvariga för loppet eftersom det inte alls är du som är dum och korkad som sprang fel, man kan inte ha lokalsinne i en skog man aldrig har varit i, och eftersom ni faktiskt var ganska många som sprang fel så kan det ju inte ha gjorts ordentligt.
Och – nästa gång följer jag med, det går ju uppenbarligen inte att lämna vissa delar ur team assmountain runners ensamma på sådana här äventyr.
(HAHAHAHA, BLEKINGE?!?!?! HAHAHAHAH!!!!)
Den som hånar dig mest är ju faktiskt du själv. Jag är lite besviken på dig faktiskt. Inte att du sprang fel. Utan att du klankar ner på dig själv så mycket? Om jag sprungit fel och skrivit om det i min blogg, hade du skrattat åt mig då och sagt "Aaaaa, shit vilken korkad brud, hon borde veta bättre än att tro att hon kan hitta rätt"? Uppenbarligen så var sär ju två löpare till i detta lopp som var lika korkade som dig då. Du har preppat och tränat och du inspirerar mig i min löpning, och jag tycker att det är skit rent ut sagt, att du ser ner på dig själv så mycket. Hur många gånger beskrev du dig själv som korkad i detta inlägg? Nej, du sprang vilse, helt förståeligt tycker jag, du lärde dig något på vägen. Ta det lite mer med ro. Man kan ändå vara besviken utan att se ner på sig själv. Så lägg av med sånt, och se det såhär, fan vad långt du sprang! ❤️
Och du anmälde dig till löpning och inte orientering!! Och löpningen grejade du!! Tycker fortfarande att du är cool!!
M: tack. :) ja men jag vet , det är så som du skriver och jag förstår ju hur komiskt det låter. :)
Ninni: tack vännen, alltså jag vet ju egentligen att det är så. En enkel miss bara men jag blev så besviken. Alla förväntningar som bara kraschade liksom. Och just att jag ju vet att jag skulle fixat det!
Mirijam: ja nästa gång ska du fan med och visa vägen.
Lelle: jag vet att jag är orättvis och dum mot mig själv, det är så jag reagerar, klankar ner på mig själv och det är dumt. Det är väl mina känslor jag försöker beskriva, hur jag känner det. Besvikelsen blev så stor liksom, men innerst inne vet jag ju att det inte har med min intelligens att göra, det bara känns så precis nu. Och det är väl enklare att trycka ner sig själv innan någon annan gör det (som säkert inte hade gjort det). Tack för din kommentar, verkligen en tankeställare!
Jag förstår också din frustration. Det hade lätt kunnat vara jag, jag har lyckats att gå vilde på vägen till förskolan, inne i stan och orientering i skolan ska inte bara prata om.
Det är verkligen dumt att det är samma märkning på Blekingeleden och Skåneleden. Det är ju inte konstigt att ni var några stycken som sprang fel. Du gjorde ändå en väldigt bra insats. Kram
Det händer varje år att folk springer fel på Ultradistansen Jättelångt här i Roslagen och det beror på att Roslagsleden är dåligt utmärkt. Kanske en klen tröst just nu men jag misstänker att det är vanligare än man tror :)
Nästa gång tar du Trans Scania utan problem ;) / Sus
Skicka en kommentar