Det är huvudvärk, ryggvärk, mensvärk, ont i ben, händer, lilltår och ja.... Ni fattar. Jag har nästan aldrig ont någonstans. Jag vet inte om jag är väldigt förskonad från det eller om det är så att jag inte går runt och känner efter så mycket eller om jag helt enkelt inte piper för varenda liten krämpa man kan drabbas av.
Och vet ni vilka de värsta är? Det är de som klagar för det mesta och som sen blir gravida och så liksom "passar på" och riktigt grottar ner sig i "rätten" att ha ont. Hoppas ni fattar vad jag menar och att inga tår blivit ömma för att jag trampat på dem. Men det är bara så zzzzzzzzzzzzzzzzz att höra om folks värk hela tiden.
När jag träffar någon som ofta ondgör sig om diverse krämpor så har jag lust att säga:
- Men vi gör så här: jag fattar att du har ont någonstans precis hela tiden, ända tills du säger något annat. Oki?
Här har ni en som är ännu värre än mig. Han tror inte ens att någon kan vara sjuk. Sist jag var magsjuk och låg som en död fiskmås i soffan så undrade han vem av oss som skulle gå och lämna på förskolan. Ingen sympati där inte.
3 kommentarer:
Haha, åh Kalle!
Jag är likadan som du! GUD vad jag misstänker att vi två är som du skrev, som inte går och känner efter hela tiden.
Jag är megahypokondriker men har sällan ont någonstans;)
Skämt åsido jag håller med dig att bara lyssna på folk som tjatar om sin värk är tradigt.
Jag har inte tänkt på det just med att folk har ont, men det låter sjukt störigt. Däremot en sak jag HATAR är folk som ältar saker och liksom oroar sig fast att det inte finns nåt som gör att man får veta hur det blir. Typ som när en kompis skaffade valp och skulle hålla på och GISSA hur allt skulle bli. Det går ju inte att veta ändå, och hur mycket man än gissar så kanske det inte blir så, eller så blir det så. Och så gärna hålla på och älta det HUR LÄNGE SOM HELST! SKit samma liksom! GAH!
Skicka en kommentar