Ilsken unge

Vad gör man när ens unge blir arg som ett bi allt som oftast när han inte får som han vill? Senaste dagarna har ett vanligt scenario vid middagsbordet varit att Nemo vill ställa sig i stolen och om vi säger till honom så vägrar han sätta sig och om vi sätter honom blir han så arg och vägrar sitta kvar. Vi lyfter ner honom, han gråter och skriker, vi ignorerar och försöker konversera samtidigt som Nemo ligger på golvet, rullar runt, skriker och är helt galen. Man får inte ta i honom, knappt ens titta på honom utan att han blir ännu mer ilsk. Efter ett tag får man dock ta upp honom och då går det oftast att sätta tillbaks honom så han får i sig lite mat. Gör vi rätt? Finns det något rätt?

Igår kväll och imorse blev han sjukt arg för att han inte ville gå ner från sitt rum och blev på det där galna arga sättet. Igår kväll bar jag ner honom och satte honom i stora rummet bland hans saker och där satt han och skrek och hade sig. Imorse stängde jag grinden och lät honom vara kvar uppe så fick han skrika av sig där.

Jag vet inte vad jag ska göra. Det är så sjukt tråkigt och ledsamt att de få timmar vi träffar honom varje dag ska gå åt till en sån kamp. Är det normalt? Jag tror att det är en kombination av trots/trötthet/hunger som gör att han blir sån.

Imorse vaknade Nemo vid 4.15 och jag bar ner honom till oss. Han somnade inte om och när Kalle gick upp vid typ 5 blev han arg för att han inte fick följa med. Han lugnade sig och jag trodde han skulle somna, men icke. Efter en stund skulle han upp men jag vägrade och låste fast honom i ett grepp han inte tog sig ur och tvingade honom att ligga kvar. Tillslut somnade han som till 7 men vi var båda svettiga och arga. Jag tycker inte det är acceptabelt att gå upp strax efter 4 på morgonen och jag vet Nemo orkar ju inte med en dag på dagis om han inte sovit ordentligt. Ahhh dessa kamper! Men det är väl bara att kämpa vidare...