söndag, april 03, 2011

Separation

Just nu skulle jag vilja gå upp och hämta min älskade Nemo och krypa ner med honom i sängen. Jag känner faktiskt lite separationsångest för att han flyttat upp, det trodde jag inte att jag skulle. Helgen har varit så sjukt bra och jag har känt mig så tillfreds med allt men nu så kom någon jobbig känsla över mig. Vet inte varför. Vill bara stanna tiden en stund och njuta, inte stressa på och känna att tiden inte räcker och se hur Nemo växer upp i en rasande fart. Rädd för att jag kommer sakna honom som han är nu så jag dör, rädd för att något händer som krossar allt fint. Kan han inte vara 1,5 år för alltid och sova tätt intill mig med händerna om mina öron och med sin varma andedräkt mot min kind..



- bloggar från MIN iphone.

1 kommentar:

Katarina sa...

Har en 2-åring & känner precis på samma sätt. Så mycket glädje när de växer och lär sig nya saker, men också så mycket vemod över hur fort tiden går. Tack för en jättefin blogg & många varma kramar till dig & din fina familj!