Juristen önskade ett inlägg om hur jag känner inför Skåne VS Dalarna. Det har varit sjukt svårt att få fram något och jag har fundera länge på det och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag älskar Dalarna, det är så vackert och där finns en mysig och unik kultur som jag väldigt gärna tar vara på. Jag vill verkligen visa mina rötter och inte glömma vart jag kommer ifrån även om jag flyttat 75 mil bort. Men jag vet inte om jag skulle vara så mån om det om jag bodde kvar i Dalarna? Jag har så svårt att ens föreställa mig att bo i Dalarna, jag flyttade till Malmö för 10 år sen och så mycket har hänt att det känns som en livstid. Och det är det på sätt och vis eftersom jag är en helt annan person nu.
Jag är kanske lite hård och krass men jag ser verkligen inte på min uppväxt i Malung på ett positivt sätt. Det känns som jag aldrig riktigt passat in och det som jag allra mest ogillar är just mentaliteten som finns där. Nu ska jag ju inte dra alla i hela Dalarna över samma kam men just i Malung är det på ett sätt som är svårt att beskriva tycker jag. Folk får bete sig hur de vill och det är ingen som reagerar eller vågar stå upp för någon, så har jag iallafall upplevt det. Som exempel kan jag ge att när jag bodde tillsammans med N och vi hade ett helt sjukt bråk en natt och jag sen var så blåslagen att jag knappt kunde gå så var det liksom ingen som reagerade. Jag visade hur jag såg ut för en granne till oss som också var vän med N och han tyckte det var förjävligt men gjorde inget. Ingen tog liksom avstånd från N fast de visste hur han var och vad han gjorde. Han var ju inte direkt diskret.
Nu skyller jag ju inte på någon annan eller tycker att någon annan skulle bära mitt ansvar men jag fattar inte att ingen reagerade. En gång gjorde en vän till honom en insats när N tryckt eupp mig mot en vägg utanför ett uteställe, då slet han bort honom och undrade vad fan han höll på med. Men that´s it.
Nu snöar jag in på allt annat känner jag men det är sånna upplevelser som färgat min syn på Malung och människorna där. Jag avskyr stället och det ger mig ångest. Mina föräldrar har tack och lov flyttat därifrån, till Kättbo där jag varit jättemycket under hela min uppväxt. Och jag älskar att vara där. det är så vackert, där finns allt jag älskar med Dalarna och det är dit jag kommer hem. Malung är inte hem för mig.
Mina föräldrar och några släktingar plus ett par enstaka vänner som bor kvar är de jag saknar när jag är här nere. Annars är det här mitt umgänge finns, mitt liv. I Malmö träffade jag så underbara människor, världens bästa. Jag skapade mig ett helt nytt liv, blev en helt annan människa och träffade den person som jag byggde upp en egen liten familj med. Jag har mitt hus här, en stor vänkrets och en del släkt.
Jag tycker både att Skånes och Dalarnas natur är fantastiska. De är så olika och jag tycker om det som är genuint skånskt och genuint Dalarna. Jag bor i en skånelänga men det finns många detaljer som visar vart jag kommer från, kurbits och dalahästar.
Jag tror inte jag kommer flytta permanent till Dalarna igen men jag kommer aldrig aldrig aldrig sälja huset i Kättbo. Mitt hjärta finns där och det är en del av mig, samtidigt som jag har min familj och mitt liv här.
1 kommentar:
Alltså allt detta som du skrev pratade jag och Malin om idag i telefonen. Just hurdant Malung är... Jag är sååå glad att jag kom därifrån och fick börja om på en helt ny pltas! Jag tycker mycket om dalarna, åker dock inte dit så ofta...
Men du prickde sååå rätt om hur du skrev, exakt hur jag känner med!!
Kram på dej♥
Skicka en kommentar