Ja hur gick det nu hos tandläkaren...

Jag missade såklart bussen så jag blev sen. Jag kände mig lite nervös men inte alls sådär nervös så det känns i magen liksom och därför kände jag mig ändå rätt lugn. Jag kom in, la mig i stolen och det kändes okej och sen fick jag sprutorna i munnen. De gjorde skitont och nålen kom åt någon nerv så det gjorde ont i läpparna tom. Och efter det så började mina ögon tåras. Jag försökte lugna ner mig och fattade inte riktigt vad som hände men jag började gråta och kände hur jag fick lite smått panik. Det var så konstigt för om man blir så rädd eller nervös brukar det liksom kännas i kroppen.

Sköterskan var snäll och pratade med mig och gav mig papper och sa att jag kunde fått lugnande om jag bett om det, men man måste få det en timme innan. Men så bra jag fick veta det, det kunde de ju sagt då de ringde mig och vi bokade tiden. Å andra sidan visste jag ju inte att jag skulle reagera så här. Jag har snittat isär tungan och hål i öronen med skalpell utan bedövning, och även fått hålen i öronen formade genom att skära av bitar och sy för att spänna hålet utan bedövning, plus en massa suspensions. Och det har jag gjort utan vidare. Tänk vilken skillnad det är ändå..

Som tur var gick tanden mycket lättare att ta bort än de trodde så det var över på några minuter, jag fick betala 1980 kronor och åka hem. Kalle var så gullig och gick tidigare från jobbet för att följa med och det var skönt. Hade inte velat köra bil eller åkt buss ensam hem. Började såklart grina efteråt också, antagligen för att allt släppte och det var över. Vilken liten mes jag är.

Bedövningen släppte för några timmar sen och jag har inte ett dugg ont. Inte det minsta, är inte det lite konstigt? Kanske är det för att jag botat med själv med fiskbullar och glass och en massa avsnitt av Vänner..