tisdag, augusti 26, 2008

Förra veckan så ringde världshistoriens mest korkade telefonförsäljare till oss och jag svarade. Det var mig hon ville prata med och hon ringde från Amnesty. Då kunde jag pusta ut och berättade att min sambo redan var medlem i Amnesty och kände att hon skulle bli nöjd och glad och vi kunde få ett trevligt avslut på samtalet.

Men nej. Hon började, på otroligt dryg och släpig stockholmska, snacka om att det var viktigt att fler personer ställde sig bakom och visade vad man tyckte och yada yada yada. Och jag sa att jag givetvis stödjer dem genom att Kalle är med, jag själv är med i Green peace och pengarna dras från vårt gemensamma konto.

Men hon fattade visst inte alls det utan tyckte att jag också borde vara med. Så jag sa att det var väl lite onödigt när medlemsbreven kommer till vår gemensamma adress och pengarna vi skänker dras från vårt gemensamma konto. Och då frågade spånet mig om jag nöjde mig med att läsa hans medlemstidningar och brev.

- Eeehhhh ja?

Men hur dum får man bli??? Stödjer jag dem mer genom att de får skicka ett likadant brev till mig, till samma adress? Då kan de väl be mig höja summan vi skänker i månaden istället? Och om de vill ha fler namn så får de väl ordna så man kan stå två stycken på ett medlemsskap om man bor tillsammans och har gemensam ekonomi. Åh hon var så korkad att det gjorde ont, och inte speciellt miljövänlig men Amnesty kanske inte är engagerade i sådana frågor. Fast det hade jag kanske vetat om vi fick hem TVÅ medlemsbrev som jag kunde läsa och sen kanske fatta lite mer.

Jag jobbade med telemarketing länge och jag var väldigt duktig på det så jag kan alla tricks och knep de kör med och det är så skrattretande när de försöker lura mig. Men det här var verkligen det mest idiotiska försöket, så jävla dum. Och så lät hon helt tappad också pga sin dialekt och sättet hon pratade på.

En annan gång blev jag stoppad på stan och det var någon tjej som ville jag skulle bli medlem i någon organisation. Men jag sa att jag inte hade råd att gå med i någon mer eftersom jag var student och redan medlem i Green Peace och Amnesty. Och då svarade hon:
- Ja men det hjälper ju inte oss.

Men idiot! Då kan hon ju bli medlem i en annan organisation där hon samlar in pengar till mig eftersom jag skänker bort alla mina. Nej då, jag ger gärna ett bidrag här och där men när de som vill att jag ska skänka en slant är sånna råkorkade idioter vill man ju bara döda dem.

2 kommentarer:

M sa...

Organistioner får bidrag och respekt efter hur många medlemmar de har.
Vill du spara på miljön så kan ni be om att bara få en tidning till er adress.
Men hon låter cp som inte gav sig.

Anonym sa...

När sådana där ringer till mig, eller stoppar mig på stan säger jag bara "nej, tack!".. Om jag ska vara medlem och stödja en organisation så väljer jag den aktivt själv. Kanske låter lite väl otrevligt eller tufft, men jag stoppas av sådana där varje dag när jag är på väg till eller från jobbet. De hopas på torget framför byggnaden där jag jobbar.. suck!