Först vill jag tacka alla jättemycket för era snälla ord!
De har värmt jättemycket och fått mig att bli gladare och inte känna mig så dålig.
Att även folk som inte känner mig, aldrig träffat mig tycker jag verkar vara en bra människa känns fantastiskt!
TACK!!!
Jag var nervös för att gå till anstalten idag. Men dagen blev underbar!!!
Vi blev så bra bemötta av personalen. De brydde sig om oss, var väl förberedda på att vi skulle komma och hade en helt annan syn på arbetet.
Vi gick runt och fick se lite olika grejer, men på kvällen när alla var tillbaks från arbeten och skola så ropade de på oss och tyckte vi skulle komma och prata med dem. Så jag satt i en cell med två intagna och pratade med dem ett bra tag. Det är så intressant att höra vad de tycker och har varit med om.
Sen gick jag ut och satt med ett gäng som spelade kort. Vi hade så kul, de skojade och skrattade och jag tror de tycker det är kul att vi är där eftersom vi varken är intagna eller plitar.
När jag satt där vid bordet, med 5-6 intagna killar som alla hade ganska långa fängelsestraff så slog det mig vilken upplevelse det är.
Man får inte 6-7-8-9-10 år för ingenting, det kan vara rånare, mördare och narkotikasmugglare man sitter med, som de på utsidan föraktar och inte tycker är mer värda än vatten och bröd i en liten kall cell.
Men när jag satt där med dom och hade jättetrevligt så var de precis som vilka killar som helst. Jag har ingen aning om vad de gjort och jag bryr mig inte heller. De är dömda för det så det är inte min grej att bry mig om. Iofs hävdar ju alla att de är oskyldiga men..;)
Jag kanske låter löjlig nu men jag blir så lyrisk över att få se den här sidan av ett fängelse och kunna umgås med de intagna. Det är inte många som får den chansen.
När jag kom hem ikväll så hade Charlie från TattooWorld ringt och det innebär antagligen att någon lämnat återbud och att det finns en tid till mig snart! Jag ska ringa honom imorgon och hoppas den finns kvar och att det är en tid jag kan ta. Vore så gött att få börja på min finfina tatuering..:)
Nu ska jag läsa lite bloggar och sen sova för att orka med lite julklappsshopping imorgon!
onsdag, november 29, 2006
tisdag, november 28, 2006
Om hon vore en hund...
Under hela min karriär som freak så har jag aldrig blivit så illa bemött som jag blev idag!
Jag och Sabina satt och väntade på Anna vars buss var sen då det kommer fram en kvinna som är chef på en av avdelningarna på anstalten.
Hon började prata om att det var bra att jag hade satt upp håret eftersom många hade reagerat på det igår. (Jag hade det uppsatt i två tofsar)
Sen började hon hacka på mig för mina kindpiercingar och fattade inte hur jag kunde få ha dom i.
Jag sa att jag pratat med vår handledare som sagt att de är okej bara jag tar ut den i näsan.
Sen säger kärringen till mig:
- Det är vidrigt med piercingar.
Hon använde ordet VIDRIGT, OM mig, TILL mig.
Helt jävla ofattbart. Jag blev helt chockad och försökte fråga hur hon kunde säga så, använda det ordet.
- Ja det är ett starkt ord, säger hon då.
Sabina märkte hur chockad jag blev så hon började försvara mig och då säger tanten:
- Du jag pratar inte med dig.
Jag blev mer och mer tårögd och visste inte vad jag skulle göra och kärringen stod och stirrade på mig, ungefär för att pressa mig till att börja gråta.
Och när jag gjorde det så sa hon att jag inte verkade kunna stå för mitt utseende när jag blev ledsen över det hon sa.
Sen sa hon att jag var tvungen att skilja på utseende och person! Hallå!
Jag kan mycket väl göra det, det är ju hon som dömer mig!!!
Hon sa även att det var synd att jag ser ut som jag gör för jag har ju så fina, snälla ögon.
Vavavvavaava??? Det har korna i hagen med liksom. Vilken jävla diss...
Hon undrade varför jag blev ledsen och då sa jag att det var för att folk snackade skit och inte kunde komma direkt till mig. Men det var ju inte så konstigt att de inte ville komma till mig när jag blev så ledsen och inte kunde ta kritiken sa hon då. Hon la fram det som om typ halva anstalten tyckte jag var äcklig och tittade snett på mig.
Jag blev så ledsen så jag visste inte vart jag skulle vända mig. Min enda tanke var att: nu går jag ut härifrån och kommer aldrig tillbaks. Jag går hem och tar ur piercingarna och klipper av mig håret.
Aldrig någonsin har jag känt mig så värdelös som människa som i den stunden.
Sabina och Anna var underbara. De följde med och pratade med handledaren och med chefen. De skulle i sin tur prata med haggan. Jag blir lite nervös för vi ska vara på hennes avdelning sen och det kommer ju bli lagom kul.
Kvinnan i gårdsposten som vi var med idag var supergullig och hon kramade mig och sa jag skulle skita i hon som hoppade på mig.
Under dagen kom det fram folk och sa att jag skulle skita i henne, att hon var helt dum i huvudet.
Så det verkar som om den enda som tycker så om mig är kärringen själv men framställer det som det är hon som är duktig och framför de andras synpunkter.
Det sista en kille i CV'n sa till mig idag var:
Hon är helt dum i huvudet. Om hon vore en hund hade vi tagit ut henne i skogen och skjutit henne.
Det säger en hel del om henne som person.
Tyvärr tog jag åt mig fruktansvärt och känner mig ledsen och dålig. Det kommer vara tungt att gå dit imorgon. Men jag vet att jag iaf har mina underbara klasskamrater som stöder mig och säger ifrån om inte jag klarar det.
Jag och Sabina satt och väntade på Anna vars buss var sen då det kommer fram en kvinna som är chef på en av avdelningarna på anstalten.
Hon började prata om att det var bra att jag hade satt upp håret eftersom många hade reagerat på det igår. (Jag hade det uppsatt i två tofsar)
Sen började hon hacka på mig för mina kindpiercingar och fattade inte hur jag kunde få ha dom i.
Jag sa att jag pratat med vår handledare som sagt att de är okej bara jag tar ut den i näsan.
Sen säger kärringen till mig:
- Det är vidrigt med piercingar.
Hon använde ordet VIDRIGT, OM mig, TILL mig.
Helt jävla ofattbart. Jag blev helt chockad och försökte fråga hur hon kunde säga så, använda det ordet.
- Ja det är ett starkt ord, säger hon då.
Sabina märkte hur chockad jag blev så hon började försvara mig och då säger tanten:
- Du jag pratar inte med dig.
Jag blev mer och mer tårögd och visste inte vad jag skulle göra och kärringen stod och stirrade på mig, ungefär för att pressa mig till att börja gråta.
Och när jag gjorde det så sa hon att jag inte verkade kunna stå för mitt utseende när jag blev ledsen över det hon sa.
Sen sa hon att jag var tvungen att skilja på utseende och person! Hallå!
Jag kan mycket väl göra det, det är ju hon som dömer mig!!!
Hon sa även att det var synd att jag ser ut som jag gör för jag har ju så fina, snälla ögon.
Vavavvavaava??? Det har korna i hagen med liksom. Vilken jävla diss...
Hon undrade varför jag blev ledsen och då sa jag att det var för att folk snackade skit och inte kunde komma direkt till mig. Men det var ju inte så konstigt att de inte ville komma till mig när jag blev så ledsen och inte kunde ta kritiken sa hon då. Hon la fram det som om typ halva anstalten tyckte jag var äcklig och tittade snett på mig.
Jag blev så ledsen så jag visste inte vart jag skulle vända mig. Min enda tanke var att: nu går jag ut härifrån och kommer aldrig tillbaks. Jag går hem och tar ur piercingarna och klipper av mig håret.
Aldrig någonsin har jag känt mig så värdelös som människa som i den stunden.
Sabina och Anna var underbara. De följde med och pratade med handledaren och med chefen. De skulle i sin tur prata med haggan. Jag blir lite nervös för vi ska vara på hennes avdelning sen och det kommer ju bli lagom kul.
Kvinnan i gårdsposten som vi var med idag var supergullig och hon kramade mig och sa jag skulle skita i hon som hoppade på mig.
Under dagen kom det fram folk och sa att jag skulle skita i henne, att hon var helt dum i huvudet.
Så det verkar som om den enda som tycker så om mig är kärringen själv men framställer det som det är hon som är duktig och framför de andras synpunkter.
Det sista en kille i CV'n sa till mig idag var:
Hon är helt dum i huvudet. Om hon vore en hund hade vi tagit ut henne i skogen och skjutit henne.
Det säger en hel del om henne som person.
Tyvärr tog jag åt mig fruktansvärt och känner mig ledsen och dålig. Det kommer vara tungt att gå dit imorgon. Men jag vet att jag iaf har mina underbara klasskamrater som stöder mig och säger ifrån om inte jag klarar det.
måndag, november 27, 2006
Varför är det alltid måndag???
Första dagen på anstalten blev en besvikelse. Mottagandet var inte alls bra och ingen engagerade sig för att hjälpa oss.
Vi var på A2 och A3-avdelningarna där personalen satt och i princip bara glodde på de intagna.
Det kändes ju lagom kul så vi gick iväg och spelade biljard och pingis för att få lite kontakt med killarna, men då kommer en kärring och säger till oss:
- En del av dom där har inte sett tjejer på flera år, så passa er. Ni ska inte beblanda er med dom.
Vi var på A2 och A3-avdelningarna där personalen satt och i princip bara glodde på de intagna.
Det kändes ju lagom kul så vi gick iväg och spelade biljard och pingis för att få lite kontakt med killarna, men då kommer en kärring och säger till oss:
- En del av dom där har inte sett tjejer på flera år, så passa er. Ni ska inte beblanda er med dom.
Ehhhh va????? Vad fan ska vi göra då? Sitta och glo på dom som några apor i en bur?
I don't think so..
Hur fan kan man säga så? De är väl också människor även om de begått hemska brott.
Vi är ju där för att lära oss, men det kändes som om direkt det hände något så blev vi undanstoppade i något hörn och fick komma fram igen när allt var över. Lönt.
Vi ska iallafall ta tag i saken imorgon när vår handledare är tillbaks och hoppas resten av veckan blir bättre.
Känner mig lonely som vanligt. Anna skulle ha sovit här och Maggi skulle kommit på middag så igår handlade jag hem massa lax, färsk pasta, fetaost och bladspenat jag tänkte bjuda dem på.
Tyvärr kunde ingen av dem komma så jag fick äta den goda middagen ensam och det räcker gott och väl till en matlåda oxå fast jag bara gjorde hälften av vad jag tänkte gjort från början.
Imorgon är jag bortbjuden på middag till Ida (!), så jag ska dit direkt efter praktiken. Hon bor nära anstalten så det är perfekt. Hon fyllde år i lördags så jag ska ge en liten present.
Jag var duktig och tränade idag fast jag var skittrött och helt seg i kroppen. Känns bra nu iallafall.
Jag borde börja plugga till omprovet i psykologi, men jag pallar inte!
Har helt lagt skolan bakom mig och får ångest av att tänka på att öppna den där boken igen.
På torsdag ska jag vara med på nattrutinerna på Kirseberg och då är jag ledig på dagen. Hur gött som helst.
Tänkte gå på stan och köpa julklappar, någon som vill följa?
Nu ska jag slappa vidare, måste vara utvilad inför min date med Michael senare!
söndag, november 26, 2006
Söndag igen..
Jag sitter här och känner mig som världens sämsta flickvän.
Kalles kusin Axel fyller år idag och har kalas. Men jag stannade hemma. Jag känner inte alls för att träffa folk och vara trevlig och umgås. De är jättetrevliga på alla sätt och vis, men jag hade inte velat träffa någon alls idag. Bara vara hemma och mysa med Kalle men han var tvungen att åka dit.
Känner mig taskig som inte följde med men.. Nej jag kände verkligen inte för det.
Jag har nyss tvättat håret och känner mig oerhört sugen på en cola light.
Är inte alls bakis idag, bara lite trött.
Det var mysigt igår på tjejmiddagen. Alla var så fina och glittriga och vi åt tacos, drack vin och hade roligt.
Det allra bästa på kvällen var när vi kom på att vi skulle skoja med grannarna.
Vi tejpade fast ett Pringles-rör på Ninni och Micke från Mullsjös dörrhandtag, la ett chips ovanpå, knackade på dörren och rusade in till oss.
Tyvärr var där ingen hemma men efter ett tag kom jag på en annan lysande idé.
Vi tog tråd som vi tejpade fast på röret och drog ner till andra våningen för att fästa på Johan och Evelinas dörrhandtag eftersom vi tänkte att Ninni och Micke var där.
Men vi blev avslöjade när vi lindade tråden runt handtaget så vi kastade oss upp till fyran igen.
Efter en stund beslutade vi oss för att prova igen men då stod Micke och lurpassade på oss och avslöjade oss igen!
Det var jätteroligt, men stackars Evelina fick en avhyvling av Fru Larsson om att man inte får leka och väsnas i trappen.
Fru Larsson är våran dansbandsgranne uppe på fyran som ALLTID klagar. Vi har inte fest alls ofta och bor man i lägenhet får man ta att det är ljud omkring en. Men inte Fru Larsson, nej nej. Han ska alltid klaga. Han borde flytta ut i skogen där han inte kan bli störd.
Tyvärr var ingen sugen på att gå ut. Jag var jättepeppad på att gå ut och dansa på Wonk eftersom det var sista chansen till utgång det här året.
Nu ska jag planera veckans mat och förhoppnngsvis åka och handla den. Och sen måste jag köpa kall cola light i 33 cl burk. Ljuvligt gott en dag som denna då man är lite extra uttorkad.
Bilder kommer senare. Blogger vill inte.
lördag, november 25, 2006
Tavlan
Nu är tavlan färdig.
Jag blev jättenöjd med det högra trädet men resten känns lite tvivelaktigt, speciellt ansiktet. Fina fäger iallafall och den var rolig att göra.
Det kanske är huvudsaken?
Jag blev jättenöjd med det högra trädet men resten känns lite tvivelaktigt, speciellt ansiktet. Fina fäger iallafall och den var rolig att göra.
Det kanske är huvudsaken?
Den är nog finare i verkligheten.
fredag, november 24, 2006
Dagens röstning: THE BALD AND BEAUTIFUL
Vem av dessa vackra kvinnor passar bäst utan sitt Hollywood-svall?
1. Scarlett Johansson
2. Reese Witherspoon
3. Nicole Kidman
4. Jessica Alba
5. Angelina Jolie
6. Gwen Stefani
7. Christina Aguilera
torsdag, november 23, 2006
En sån där bra dag!
Inte blivit så mycket datorugglande idag eftersom Anna följde med hem efter praktiken och sover här.. Hon ligger just nu nerbäddad i den sköna, fina soffan och ser på Insider.
Idag var bästa dagen hittils på praktiken.
Jag börjar känna mig mer hemma och kan ta mer plats och göra mer saker utan att känna mig som ett miffo.
Intervjuade "min" intagne med och det gick över all förväntan. Det var lite nervöst först, man vet ju inte vilka ömma tår man kan trampa på men tjejen jag pratade med var bra. Hon fick förtroende för mig och öppnade upp sig och berättade jättemycket.
Vi fick otroligt bra kontakt och jag tror hon mådde bra av att prata. Hon är väldigt ung och känner sig nog otroligt ensam.
Vi pratade om hennes uppväxt, bakgrund, familj, umgängde, missbruk, skola osv men efter ett tag gled vi in på tv-serier och hon uppdaterade mig i senaste tidens Days of our lives.
Vi hade samma film- och musiksmak och hon gillar oxå piercingar och var väldigt fascinerad av mig. Det kändes bra, som om hon kunde identifiera sig lite med mig. Glad över att jag tog mig tid att prata med henne, om annat än intervjun.
Vi satt i nästan 3 timmar, tiden bara flög iväg och det var jätteintressant och lärorikt.
Jag måste passa mig för att engagera mig för mycket i de jag jobbar med i framtiden. Jag känner redan nu att jag vill ta den här fågelungen under mina vingar...
Jag hade en lång dag idag, 8-18, men den gick fort då jag gjort många roliga saker.
Imorgon är det äntligen fredag!
Kalle kommer hem och på kvällen ska vi se Pirates of the Carribean - Dead mans chest som jag fick igår.
I looooove Jack Sparrow.
Nu ska jag krypa ner i sängen och lyssna på Anna som blir rädd när ormarna klättrar och ramlar ner på golvet. De väger en hel del så man hoppar lätt till om man är ovan. Hon har redan fått tre hjärtattacker..:)
Idag var bästa dagen hittils på praktiken.
Jag börjar känna mig mer hemma och kan ta mer plats och göra mer saker utan att känna mig som ett miffo.
Intervjuade "min" intagne med och det gick över all förväntan. Det var lite nervöst först, man vet ju inte vilka ömma tår man kan trampa på men tjejen jag pratade med var bra. Hon fick förtroende för mig och öppnade upp sig och berättade jättemycket.
Vi fick otroligt bra kontakt och jag tror hon mådde bra av att prata. Hon är väldigt ung och känner sig nog otroligt ensam.
Vi pratade om hennes uppväxt, bakgrund, familj, umgängde, missbruk, skola osv men efter ett tag gled vi in på tv-serier och hon uppdaterade mig i senaste tidens Days of our lives.
Vi hade samma film- och musiksmak och hon gillar oxå piercingar och var väldigt fascinerad av mig. Det kändes bra, som om hon kunde identifiera sig lite med mig. Glad över att jag tog mig tid att prata med henne, om annat än intervjun.
Vi satt i nästan 3 timmar, tiden bara flög iväg och det var jätteintressant och lärorikt.
Jag måste passa mig för att engagera mig för mycket i de jag jobbar med i framtiden. Jag känner redan nu att jag vill ta den här fågelungen under mina vingar...
Jag hade en lång dag idag, 8-18, men den gick fort då jag gjort många roliga saker.
Imorgon är det äntligen fredag!
Kalle kommer hem och på kvällen ska vi se Pirates of the Carribean - Dead mans chest som jag fick igår.
I looooove Jack Sparrow.
Nu ska jag krypa ner i sängen och lyssna på Anna som blir rädd när ormarna klättrar och ramlar ner på golvet. De väger en hel del så man hoppar lätt till om man är ovan. Hon har redan fått tre hjärtattacker..:)
onsdag, november 22, 2006
Katastrof!!!
Seth och Summer FÅR INTE GÖRA SLUT!!!Jag känner mig helt ledsen, de är ju så sjukt söta tillsammans...
Det blir att gråta sig till sömns inatt. Kanske stannar jag hemma för att sörja imorgon.
Det är tur killarna ska ha lite Seth-and-Ryan-time så de kommer på en plan så allt fixar sig.
Okej jag erkänner.
Jag har liiite problem med att leva i verkligheten.
Men bara lite.
Snyft...
tisdag, november 21, 2006
Nu ni!!!
Ojojojojojojojoj!!!
Jag var inne på Ginzas hemsida för att beställa Solstollarna till mamma och pappa i julklapp och kollade då givetvis upp lite annat.
Jag sökte på Wentworth Miller för att se om de hade något med honom förutom Prison Break, och shôtte på fan!!!
De hade en film med honom från 2002 som heter Dinotopia. Den verkar ju sådär bra men jag var tvungen att beställa den! Inte tackar man nej till Mr.Scofields tidigare verk för endast 59 riksdaler. Och även om filmen suger så är ju han lika snygg att se på.
JULKLAPPSTIPS: På Ginza kan man "provsmaka" en TV-serie för bara 10 kr! De har bl a Prison Break och My name is Earl, och det är ju perfekt att ge bort ett prov på sin favvoserie till dem som inte fattat själv att den är bäst!
Jag var inne på Ginzas hemsida för att beställa Solstollarna till mamma och pappa i julklapp och kollade då givetvis upp lite annat.
Jag sökte på Wentworth Miller för att se om de hade något med honom förutom Prison Break, och shôtte på fan!!!
De hade en film med honom från 2002 som heter Dinotopia. Den verkar ju sådär bra men jag var tvungen att beställa den! Inte tackar man nej till Mr.Scofields tidigare verk för endast 59 riksdaler. Och även om filmen suger så är ju han lika snygg att se på.
JULKLAPPSTIPS: På Ginza kan man "provsmaka" en TV-serie för bara 10 kr! De har bl a Prison Break och My name is Earl, och det är ju perfekt att ge bort ett prov på sin favvoserie till dem som inte fattat själv att den är bäst!
ÄNTLIGEN!!!
Det är inte en dag för tidigt, som jag har väntat och längtat!
LINDA VIKER UT SIG IGEN!!!
Vilken kvinna!
Det måste vara underbart att vara tvåbarnsmor och det ena barnet inte vill veta av en pga. tv-sex, fylla och utvik och ändå ha styrkan att sätta det åt sidan och tänka på sig själv!
Underbart, HÄRLIGT!
Hon har gång på gång sagt att hon ska bli seriös, sluta vika ut sig och satsa på marknadsföring och politik men har kraften att slå sig fri för att göra popstjärnekarriär och posera naken i diverse tidningar. Det är så beundransvärt!
Det är så synd att Linda alltid ska bli påhoppad och aldrig ses som seriös.
Jag menar, vem som helst skulle väl vilja gå ut i tidningarna med varenda liten sak som händer i ens liv. Partnerbyte varje vecka, karriärbyte varannan vecka, aborter, bröllop hit, separationer dit.
Det kan inte vara lätt att vara LINDA ROSING.
LINDA VIKER UT SIG IGEN!!!
Vilken kvinna!
Det måste vara underbart att vara tvåbarnsmor och det ena barnet inte vill veta av en pga. tv-sex, fylla och utvik och ändå ha styrkan att sätta det åt sidan och tänka på sig själv!
Underbart, HÄRLIGT!
Hon har gång på gång sagt att hon ska bli seriös, sluta vika ut sig och satsa på marknadsföring och politik men har kraften att slå sig fri för att göra popstjärnekarriär och posera naken i diverse tidningar. Det är så beundransvärt!
Det är så synd att Linda alltid ska bli påhoppad och aldrig ses som seriös.
Jag menar, vem som helst skulle väl vilja gå ut i tidningarna med varenda liten sak som händer i ens liv. Partnerbyte varje vecka, karriärbyte varannan vecka, aborter, bröllop hit, separationer dit.
Det kan inte vara lätt att vara LINDA ROSING.
måndag, november 20, 2006
--------->
Dagen började dåligt men har blivit bättre.
Igår fuckade datorn ur sig igen. Startade om sig hela tiden och när jag ringde min farbror så gjorde Albins dator (som jag fick virus från) likadant.
Så det gjorde att jag blev lite uppgiven.
På natten drömde jag att jag skulle ut på transport på praktiken. Jag och min handledare åkte i en liten buss och höll på att bli prejade av en stor buss med en massa barn. Föraren var helt konstig och när jag vände mig om såg jag att bussen välte och barnen trillade ur och blev mosade eller överkörda. Överallt var det blod och en massa lemlästade, demolerade ungar.
Jag vaknade och mådde dåligt. Försökte tvinga i mig frukost men det gick inte.
På förmiddagen mådde jag illa. Jag trodde jag skulle behöva gå ut från häktesförhandlingarna för att spy. Jag mådde så illa och såklart kunde jag bara tänka på att äta råa ägg.
Så mycket bättre jag mådde då..
Fick inte i mig min lunch, resterna av soppan från igår. Det enda jag kunde peta i mig var en av Annas kvarlämnade potatisar och ett par clementiner och té.
På eftermiddagen började jag må bättre.
Var med löparen på häkte 2 och gick med folk till slussen, besök osv. Lite enformigt kanske men det hände spännande saker emellanåt som jag tyvärr inte kan dela med mig av. :)
Väldigt intressanta saker har jag fått reda på oxå. Jag känner mig som en nyfiken i en strut men frågar man inget får man inget veta. Mina öron har nog varit rätt stora idag.
Jag cyklade hem kl 16 och tänkte att jag skulle skita i träningen, igen. Men sen tog jag mig i kragen och gick på en timmes Body Combat. Jag var trött och orkade inte ta i jättemycket, dels pga. att jag gått hela eftermiddagen och dels för att jag inte ätit något. Hann bara ta ett äpple innan träningen.
Jag såg mig i spegeln på träningen och blev ledsen. Jag har gått upp i vikt, flera kilo på magen, runt midjan och ryggen och jag HATAR det.
Jag ser så ful ut och jag trivs inte med mig själv. Jag känner mig precis så som det ser ut när tjocka personer går. Dumt sätt att beskriva det på kanske men det känns så iallafall.
Jag måste gå ner i vikt!
Jag kan inte komma hem till jul och se ut så här. Jag vill inte att mina föräldrar och vänner ska se mig så!!!
Det är 5 veckor kvar och lite måste jag hinna förändras.
Idag lagade jag en en jävligt god, men ändå nyttig, lasagne from scratch. Jag blev så nöjd och den blev lyxig och krämig men ändå inte så fet. Det känns bra!
Jag ska ha tjejmiddag på lördag och då ska jag laga nyttig mat och inte servera en massa onyttiga chips. Får se vad jag hittar på istället..;)
Det ska bli jättekul. Jag ska ha min nya svarta klänning med turkost mönster och turkost smink och en massa glitter. Vi ska ju på Wonk sen och då måste man vara lite glammig!
Ikväll har jag sett på TV, Prison Break förstås och det ger mig magsår för jag blir så nervös!
Har även börjat måla på en ny tavla. Än så länge ser det ut som en barnteckning men med detaljer på plats brukar det bli bättre.
Min farbror ringde mig också ikväll för att berätta hemligheten hur man fixade datorn. Det var inte så svårt men jag hade aldrig kommit på det själv.
Så nu funkar min baby igen och det är en jävla tur.
Nu ska jag sova för jag ska upp 06.30 imorgon igen.
Det känns bra.
Igår fuckade datorn ur sig igen. Startade om sig hela tiden och när jag ringde min farbror så gjorde Albins dator (som jag fick virus från) likadant.
Så det gjorde att jag blev lite uppgiven.
På natten drömde jag att jag skulle ut på transport på praktiken. Jag och min handledare åkte i en liten buss och höll på att bli prejade av en stor buss med en massa barn. Föraren var helt konstig och när jag vände mig om såg jag att bussen välte och barnen trillade ur och blev mosade eller överkörda. Överallt var det blod och en massa lemlästade, demolerade ungar.
Jag vaknade och mådde dåligt. Försökte tvinga i mig frukost men det gick inte.
På förmiddagen mådde jag illa. Jag trodde jag skulle behöva gå ut från häktesförhandlingarna för att spy. Jag mådde så illa och såklart kunde jag bara tänka på att äta råa ägg.
Så mycket bättre jag mådde då..
Fick inte i mig min lunch, resterna av soppan från igår. Det enda jag kunde peta i mig var en av Annas kvarlämnade potatisar och ett par clementiner och té.
På eftermiddagen började jag må bättre.
Var med löparen på häkte 2 och gick med folk till slussen, besök osv. Lite enformigt kanske men det hände spännande saker emellanåt som jag tyvärr inte kan dela med mig av. :)
Väldigt intressanta saker har jag fått reda på oxå. Jag känner mig som en nyfiken i en strut men frågar man inget får man inget veta. Mina öron har nog varit rätt stora idag.
Jag cyklade hem kl 16 och tänkte att jag skulle skita i träningen, igen. Men sen tog jag mig i kragen och gick på en timmes Body Combat. Jag var trött och orkade inte ta i jättemycket, dels pga. att jag gått hela eftermiddagen och dels för att jag inte ätit något. Hann bara ta ett äpple innan träningen.
Jag såg mig i spegeln på träningen och blev ledsen. Jag har gått upp i vikt, flera kilo på magen, runt midjan och ryggen och jag HATAR det.
Jag ser så ful ut och jag trivs inte med mig själv. Jag känner mig precis så som det ser ut när tjocka personer går. Dumt sätt att beskriva det på kanske men det känns så iallafall.
Jag måste gå ner i vikt!
Jag kan inte komma hem till jul och se ut så här. Jag vill inte att mina föräldrar och vänner ska se mig så!!!
Det är 5 veckor kvar och lite måste jag hinna förändras.
Idag lagade jag en en jävligt god, men ändå nyttig, lasagne from scratch. Jag blev så nöjd och den blev lyxig och krämig men ändå inte så fet. Det känns bra!
Jag ska ha tjejmiddag på lördag och då ska jag laga nyttig mat och inte servera en massa onyttiga chips. Får se vad jag hittar på istället..;)
Det ska bli jättekul. Jag ska ha min nya svarta klänning med turkost mönster och turkost smink och en massa glitter. Vi ska ju på Wonk sen och då måste man vara lite glammig!
Ikväll har jag sett på TV, Prison Break förstås och det ger mig magsår för jag blir så nervös!
Har även börjat måla på en ny tavla. Än så länge ser det ut som en barnteckning men med detaljer på plats brukar det bli bättre.
Min farbror ringde mig också ikväll för att berätta hemligheten hur man fixade datorn. Det var inte så svårt men jag hade aldrig kommit på det själv.
Så nu funkar min baby igen och det är en jävla tur.
Nu ska jag sova för jag ska upp 06.30 imorgon igen.
Det känns bra.
Veckans PB-bild
söndag, november 19, 2006
Kom hem till mej
Idag har det promenerats järnet.
Sov länge, till 12 ungefär. Gick upp och städade lite smått. Kalle började hjälpa till med styrde sedan över städandet till att pyssla med terrariet. Smart drag! ;)
Sen gick vi till Ikea, handlade lite småsaker som krukväxter, diskborstar ljus och en salladsskål.
På väg hem gick vi till Willys och handlade massa frukt och annat nödvändigt. Jag hade varit duktig och kollat upp recept på en soppa, en lasagne och en paj som jag handlade ingredinser till.
Gjorde soppan idag, spansk bön- och tomatsoppa. Jättegod blev den, perfekt för en ruggig höstkväll som denna.
Jag är en sån sucker för erbjudanden.
På Willys fick man en ljudbok med Charles Dickens: En julsaga om man köpte 5 påsar Extra. Det gjorde jag givetvis så om någon vill ha tuggummi så har jag en del.
Imorgon ör det dags för praktik igen och äntligen ska vi få börja "jobba".
Jag ska på transport till en rättegång och förhoppningsvis så begär de inte lyckta dörrar för då blir det nog en väldigt långtråkig dag.
Nu ska jag och Kalle ta ett bad och göra ansiktsmask. Är frusen efter att ha varit ute så mycket idag.
Sov länge, till 12 ungefär. Gick upp och städade lite smått. Kalle började hjälpa till med styrde sedan över städandet till att pyssla med terrariet. Smart drag! ;)
Sen gick vi till Ikea, handlade lite småsaker som krukväxter, diskborstar ljus och en salladsskål.
På väg hem gick vi till Willys och handlade massa frukt och annat nödvändigt. Jag hade varit duktig och kollat upp recept på en soppa, en lasagne och en paj som jag handlade ingredinser till.
Gjorde soppan idag, spansk bön- och tomatsoppa. Jättegod blev den, perfekt för en ruggig höstkväll som denna.
Jag är en sån sucker för erbjudanden.
På Willys fick man en ljudbok med Charles Dickens: En julsaga om man köpte 5 påsar Extra. Det gjorde jag givetvis så om någon vill ha tuggummi så har jag en del.
Imorgon ör det dags för praktik igen och äntligen ska vi få börja "jobba".
Jag ska på transport till en rättegång och förhoppningsvis så begär de inte lyckta dörrar för då blir det nog en väldigt långtråkig dag.
Nu ska jag och Kalle ta ett bad och göra ansiktsmask. Är frusen efter att ha varit ute så mycket idag.
lördag, november 18, 2006
Madness!!!
Usch.
Jag känner mig tjock, ful, äcklig och sunkig.
Har ätit alldeles för mycket chips igår och idag.
VARFÖR är det så svårt att hålla sig ifrån det???
VARFÖR har jag inte styrkan att ge fan i det???
Det känns så jävla vidrigt att vara en sån som bara äter och äter och blir fetare och fetare. Det är ju ett äckligt jävla beteende.
Nu ska vi gå ut på en promenad. Har spelat tv-spel hela dagen och har nästan glömt hur frisk luft känns.
Igår kväll cyklade jag till Elin och David och drack lite vin.
Sen mötte jag bröderna hårdrock på Möllan och åt lite mat. Onyttig sådan givetvis.
Jag borde göra en sån där magsäcksoperation så att jag inte kan äta så mycket. Men jag skulle säkert lyckas töja ut den igen.
Imorgon blir det storhandling med massor av nyttigheter att fylla kylen med till veckan som kommer.
Och just ja.
Jag har släppt ut en ödla. Igen.
Och Kalle har köpt en till orm.
Det är vansinne.
Jag känner mig tjock, ful, äcklig och sunkig.
Har ätit alldeles för mycket chips igår och idag.
VARFÖR är det så svårt att hålla sig ifrån det???
VARFÖR har jag inte styrkan att ge fan i det???
Det känns så jävla vidrigt att vara en sån som bara äter och äter och blir fetare och fetare. Det är ju ett äckligt jävla beteende.
Nu ska vi gå ut på en promenad. Har spelat tv-spel hela dagen och har nästan glömt hur frisk luft känns.
Igår kväll cyklade jag till Elin och David och drack lite vin.
Sen mötte jag bröderna hårdrock på Möllan och åt lite mat. Onyttig sådan givetvis.
Jag borde göra en sån där magsäcksoperation så att jag inte kan äta så mycket. Men jag skulle säkert lyckas töja ut den igen.
Imorgon blir det storhandling med massor av nyttigheter att fylla kylen med till veckan som kommer.
Och just ja.
Jag har släppt ut en ödla. Igen.
Och Kalle har köpt en till orm.
Det är vansinne.
fredag, november 17, 2006
Lekkamrat sökes..
Är det någon som vill leka dricka vin, ha läppstift och gå ut och ta en öl eller något med mig ikväll???
Pretty please???
Pretty please???
torsdag, november 16, 2006
Inte för kärleks skull
Jag har kommit in i en Lars Winnerbäck-period igen.
Det gör jag med jämna mellanrum med början 1998 (Rusningstrafik) och senaste perioden var i våras (Resajkling).
Jag lyssnar på Winnerbäck när jag tänker mycket. När minnen kommer upp till ytan och gör sig påminda. Jobbiga minnen för det mesta. Svunna tider.
I våras började jag skriva på De dåliga minnena.
Jag kom av mig i somras men idag blossade ett minne från Halloween 1999 upp och jag var tvungen att skriva ner det.
Sen läste jag igenom det jag hittills fått ner och med det kom en massa andra minnen fram som jag antecknat och sen ska skriva ner.
Det hjälper mig att skriva ner det. Om de finns på papper (eller i datorn rättare sagt) så behöver de kanske inte snurra runt i mitt huvud? Det hjälper mig bearbeta allt och se ett sammanhang. Jag kan titta på det utifrån. Jag behöver inte gå in i mig själv för att se det.
Jag skulle jättegärna berätta och prata om tiden med N. Men jag skäms.
Det har gått 6 år sen jag kom ifrån helvetet men jag skäms fortfarande. Jag är rädd att om jag berättar om det så tänker folk att jag får skylla mig själv.
Det värsta är att jag själv kan tänka så ibland. Speciellt när jag läser om det för då ser jag ju hur det var, att jag hela tiden klistrade mig fast, vägrade ge upp och gå därifrån.
Det krävdes en flytt på 75 mil för att komma ifrån honom fysiskt och jag är stolt över att jag stannade här nere.
Psykiskt stannade han kvar. Ringde, hotade, förföljde. Men jag spjärnade emot och nu känner jag bara ett stort och grundlöst HAT och förakt mot honom.
Jag publicerar ett utdrag från De dåliga minnena. Varför är jag inte säker på. Kanske fortsättare jag med jämna mellanrum. Jag ska inte skämmas. Jag ska lära mig berätta.
Halloween 1999 skulle jag ha en liten fest hemma hos mina föräldrar för mina närmaste vänner.
Det var jag, Marika, Emma, Marina och Anna-Stina som samlades i mina föräldrars vardagsrum. Uppsminkade till tänderna med peruker, sår-tatueringar och andra accessoarer som hör högtiden till.
Jag hade dukat med svarta, guldiga och silvriga tyger, ljus, pumpagirlanger och så drack vi drinkar ur stora, jättefina glas som min mamma målat.
Vi hade jätteroligt, lyssnade på musik och drack sprit, hembränt antagligen, tog kort och pratade.
Telefonen ringde, jag svarade och det var N som ringde.
Jag var ganska full och när han presenterade sig som sin egen pappa så reagerade jag inte. De pratade båda malungsmål och brukade alltid vara lika fulla så det kunde lika gärna ha varit han.
Vi pratade en kort stund innan han avslöjade sig och skrattade åt mig för att jag gått på att det varit hans pappa som ringde.
N var på gott humör och om jag minns rätt så ville jag att han skulle komma förbi hemma hos mig och säga hej. Han sa att han skulle göra det, men det vågade jag inte riktigt lita på men tänkte inte närmare på det. Jag hade ju roligt med mina kompisar och vi skulle gå på fest på Underground senare.
Lite senare på kvällen kom N. Han ringde inte på dörren utan traskade rätt in i vardagsrummet helt plötsligt. Han var jättefull och blicken var hemsk.
Han tittade på oss där vi satt runt bordet.
– Vart fan är Linnéa? frågade han.
– Jag sitter ju här, sa jag. Känner du inte igen mig?
Jag hade en mycket långhårig peruk, svart med vita slingor, rött smink runt ögonen och svart sammetsklänning. Emma såg exakt likadan ut.
N gick fram till mig och tittade närmare.
– Fy fan, du ser ut som en jävla hora, sa han.
Stämningen sjönk direkt. Jag blev ledsen men sa ingenting och försökte att inte visa det.
Det gick nästan att känna hans aggressivitet i rummet och när han sa att han ville prata med mig och gick ner till mitt rum i källaren borde jag inte ha följt med honom.
När jag kom ner till mitt rum stod han där. Fly förbannad. För vad visste jag inte. Jag hade ju inte gjort någonting. Han hade ju varit på bra humör när vi pratade i telefon tidigare på kvällen.
Han tog tag i mig, slängde ner mig i sängen och skrek att jag såg ut som en jävla hora, ett satans luder.
Han satte sig över mig och höll fast mina axlar och tryckte ner mig i sängen medan han skrek vilken äcklig hora jag var.
Jag minns inte hur länge vi var nere i källaren eller hur jag kom därifrån.
Jag minns bara hur jag gråtande kom upp till mina vänner och berättade vad som hänt.
Emma och Marika tog en nyckel och låste dörren som gick till källaren, men N märkte det aldrig för han hade däckat i min säng.
Efter det är kvällen suddig.
Jag vet att jag bad dem låsa upp dörren för att N annars skulle slå sönder den om han vaknade.
Dörren låstes upp och vi gick ut på Underground. Jag hånglade med två av mina klasskamrater, Rasmus och Robin, och dagen efter tackade jag Gud för att N inte kommit dit och sett det.
Han hade antagligen haft ihjäl oss alla tre.
Det gör jag med jämna mellanrum med början 1998 (Rusningstrafik) och senaste perioden var i våras (Resajkling).
Jag lyssnar på Winnerbäck när jag tänker mycket. När minnen kommer upp till ytan och gör sig påminda. Jobbiga minnen för det mesta. Svunna tider.
I våras började jag skriva på De dåliga minnena.
Jag kom av mig i somras men idag blossade ett minne från Halloween 1999 upp och jag var tvungen att skriva ner det.
Sen läste jag igenom det jag hittills fått ner och med det kom en massa andra minnen fram som jag antecknat och sen ska skriva ner.
Det hjälper mig att skriva ner det. Om de finns på papper (eller i datorn rättare sagt) så behöver de kanske inte snurra runt i mitt huvud? Det hjälper mig bearbeta allt och se ett sammanhang. Jag kan titta på det utifrån. Jag behöver inte gå in i mig själv för att se det.
Jag skulle jättegärna berätta och prata om tiden med N. Men jag skäms.
Det har gått 6 år sen jag kom ifrån helvetet men jag skäms fortfarande. Jag är rädd att om jag berättar om det så tänker folk att jag får skylla mig själv.
Det värsta är att jag själv kan tänka så ibland. Speciellt när jag läser om det för då ser jag ju hur det var, att jag hela tiden klistrade mig fast, vägrade ge upp och gå därifrån.
Det krävdes en flytt på 75 mil för att komma ifrån honom fysiskt och jag är stolt över att jag stannade här nere.
Psykiskt stannade han kvar. Ringde, hotade, förföljde. Men jag spjärnade emot och nu känner jag bara ett stort och grundlöst HAT och förakt mot honom.
Jag publicerar ett utdrag från De dåliga minnena. Varför är jag inte säker på. Kanske fortsättare jag med jämna mellanrum. Jag ska inte skämmas. Jag ska lära mig berätta.
Halloween 1999
Halloween 1999 skulle jag ha en liten fest hemma hos mina föräldrar för mina närmaste vänner.
Det var jag, Marika, Emma, Marina och Anna-Stina som samlades i mina föräldrars vardagsrum. Uppsminkade till tänderna med peruker, sår-tatueringar och andra accessoarer som hör högtiden till.
Jag hade dukat med svarta, guldiga och silvriga tyger, ljus, pumpagirlanger och så drack vi drinkar ur stora, jättefina glas som min mamma målat.
Vi hade jätteroligt, lyssnade på musik och drack sprit, hembränt antagligen, tog kort och pratade.
Telefonen ringde, jag svarade och det var N som ringde.
Jag var ganska full och när han presenterade sig som sin egen pappa så reagerade jag inte. De pratade båda malungsmål och brukade alltid vara lika fulla så det kunde lika gärna ha varit han.
Vi pratade en kort stund innan han avslöjade sig och skrattade åt mig för att jag gått på att det varit hans pappa som ringde.
N var på gott humör och om jag minns rätt så ville jag att han skulle komma förbi hemma hos mig och säga hej. Han sa att han skulle göra det, men det vågade jag inte riktigt lita på men tänkte inte närmare på det. Jag hade ju roligt med mina kompisar och vi skulle gå på fest på Underground senare.
Lite senare på kvällen kom N. Han ringde inte på dörren utan traskade rätt in i vardagsrummet helt plötsligt. Han var jättefull och blicken var hemsk.
Han tittade på oss där vi satt runt bordet.
– Vart fan är Linnéa? frågade han.
– Jag sitter ju här, sa jag. Känner du inte igen mig?
Jag hade en mycket långhårig peruk, svart med vita slingor, rött smink runt ögonen och svart sammetsklänning. Emma såg exakt likadan ut.
N gick fram till mig och tittade närmare.
– Fy fan, du ser ut som en jävla hora, sa han.
Stämningen sjönk direkt. Jag blev ledsen men sa ingenting och försökte att inte visa det.
Det gick nästan att känna hans aggressivitet i rummet och när han sa att han ville prata med mig och gick ner till mitt rum i källaren borde jag inte ha följt med honom.
När jag kom ner till mitt rum stod han där. Fly förbannad. För vad visste jag inte. Jag hade ju inte gjort någonting. Han hade ju varit på bra humör när vi pratade i telefon tidigare på kvällen.
Han tog tag i mig, slängde ner mig i sängen och skrek att jag såg ut som en jävla hora, ett satans luder.
Han satte sig över mig och höll fast mina axlar och tryckte ner mig i sängen medan han skrek vilken äcklig hora jag var.
Jag minns inte hur länge vi var nere i källaren eller hur jag kom därifrån.
Jag minns bara hur jag gråtande kom upp till mina vänner och berättade vad som hänt.
Emma och Marika tog en nyckel och låste dörren som gick till källaren, men N märkte det aldrig för han hade däckat i min säng.
Efter det är kvällen suddig.
Jag vet att jag bad dem låsa upp dörren för att N annars skulle slå sönder den om han vaknade.
Dörren låstes upp och vi gick ut på Underground. Jag hånglade med två av mina klasskamrater, Rasmus och Robin, och dagen efter tackade jag Gud för att N inte kommit dit och sett det.
Han hade antagligen haft ihjäl oss alla tre.
-----------------------------------------------------
Den personen som jag var då ligger ljusår från vem jag är idag. Jag kan se tillbaks på de 2,5 åren och förundras över hur jag orkade. Men jag gjorde det och det är väl det som gjort mig till den jag är idag. På både gott och ont.
Halloween 1999
onsdag, november 15, 2006
Dagens röstning: TV-mammor
tisdag, november 14, 2006
Kirsebergsanstalten
Det har varit en otroligt spännande och givande dag. Vi har gått runt och tittat på alla avdelningar på anstalten och träffat en hel del intagna. De har varit jättetrevliga och tillmötesgående och verkat uppskatta att få träffa oss. Vill gärna visa sina rum och fråga vart vi kommer från osv.
Om jag tyckt jag blivit uttittad innan så var det inget emot hur synade vi blev idag. Från topp till tå, ohämmat. Men det är inte så konstigt och det kändes inte obehagligt alls. Många komplimanger fick vi iallafall..:)
Morgonen började inte så bra. Jag upptäckte att Kalles nyaste orm (och älskling) Saga hade rymt under natten. Jag vattnade henne igår kväll och när jag sätngde glasrutan följde den på andra sidan med utan att jag märkte det.
Det har varit ett väldigt ståhej, men tack vare mina UNDERBARA, SNÄLLA OCH HJÄLPSAMMA grannar så kom hon tillrätta ikväll.
Hon är skitförbannad och satt och glodde surt på mig ett bra tag men nu verkar hon ha funnit sig tillrätta.
Nu ska jag baka bröd och slappa resten av kvällen. Har inte hunnit äta middag för att Saga inte kunde hålla sig i sitt paradis.
Om jag tyckt jag blivit uttittad innan så var det inget emot hur synade vi blev idag. Från topp till tå, ohämmat. Men det är inte så konstigt och det kändes inte obehagligt alls. Många komplimanger fick vi iallafall..:)
Morgonen började inte så bra. Jag upptäckte att Kalles nyaste orm (och älskling) Saga hade rymt under natten. Jag vattnade henne igår kväll och när jag sätngde glasrutan följde den på andra sidan med utan att jag märkte det.
Det har varit ett väldigt ståhej, men tack vare mina UNDERBARA, SNÄLLA OCH HJÄLPSAMMA grannar så kom hon tillrätta ikväll.
Hon är skitförbannad och satt och glodde surt på mig ett bra tag men nu verkar hon ha funnit sig tillrätta.
Nu ska jag baka bröd och slappa resten av kvällen. Har inte hunnit äta middag för att Saga inte kunde hålla sig i sitt paradis.
måndag, november 13, 2006
Häktet
Första dagen på praktiken gick jättebra och var intressant. Vi hade rundvandring på häktet och jag kommer aldrig lära mig att hitta där inne. Jag har världens kanske sämsta lokalsinne så det kommer inte bli lätt.
De här 5 veckorna kommer verkligen bli en upplevelse eftersom det är en miljö jag aldrig vistats i tidigare. Det är spännande och nästan lite overkligt.
Imorgon ska vi på rundvandring på anstalten och vad jag har hört av den gruppen som var där idag så var det mycket visslande och skrikande efter dem.
Vi slutade vid 15.30 och eftersom jag åkte med Jonas imorse så promenerade jag hem. Och jävlar vad det regnade. Mina stackars all-stars var dyngsura när jag kom hem och byxorna var genomblöta upp till knäna. Jag hade smink i hela ansiktet och håret luktade blöt hund.
Men hellre det än att åka de äckliga stadsbussarna.
Jag är jättetrött nu, många nya intryck och information på en gång så huvudet är sprängfyllt. Och det är en sån lättnad att inte behöva plugga när man kommer hem. Herregud jag hade nästan glömt hur det kändes.
Men jag måste plugga till ett prov jag ska göra om innan jul. Jag körde rejält på psykologiprovet, vilket nästan hela klassen gjorde. 2 av 22 klarade det! Helt sjukt. Det säger lite mer om läraren än om oss tycker jag. Han är jättebra men.. ja jag vet inte vad jag ska säga.
Jag skrev rätt på alla frågor men skulle ha skrivit MYCKET mer för att få godkänt. Vi gick igenom provet och jag tycker jag svarat så pass bra och mycket att jag borde fått godkänt men det tyckte tydligen inte han och jag orkar inte tjafsa. Nu vet jag att jag måste memorera den satans boken och skriva typ en roman nästa gång.
Nu ska jag slappa lite till och invänta PRISON BREAK!
Veckans PB-bild ;)
De här 5 veckorna kommer verkligen bli en upplevelse eftersom det är en miljö jag aldrig vistats i tidigare. Det är spännande och nästan lite overkligt.
Imorgon ska vi på rundvandring på anstalten och vad jag har hört av den gruppen som var där idag så var det mycket visslande och skrikande efter dem.
Vi slutade vid 15.30 och eftersom jag åkte med Jonas imorse så promenerade jag hem. Och jävlar vad det regnade. Mina stackars all-stars var dyngsura när jag kom hem och byxorna var genomblöta upp till knäna. Jag hade smink i hela ansiktet och håret luktade blöt hund.
Men hellre det än att åka de äckliga stadsbussarna.
Jag är jättetrött nu, många nya intryck och information på en gång så huvudet är sprängfyllt. Och det är en sån lättnad att inte behöva plugga när man kommer hem. Herregud jag hade nästan glömt hur det kändes.
Men jag måste plugga till ett prov jag ska göra om innan jul. Jag körde rejält på psykologiprovet, vilket nästan hela klassen gjorde. 2 av 22 klarade det! Helt sjukt. Det säger lite mer om läraren än om oss tycker jag. Han är jättebra men.. ja jag vet inte vad jag ska säga.
Jag skrev rätt på alla frågor men skulle ha skrivit MYCKET mer för att få godkänt. Vi gick igenom provet och jag tycker jag svarat så pass bra och mycket att jag borde fått godkänt men det tyckte tydligen inte han och jag orkar inte tjafsa. Nu vet jag att jag måste memorera den satans boken och skriva typ en roman nästa gång.
Nu ska jag slappa lite till och invänta PRISON BREAK!
Veckans PB-bild ;)
lördag, november 11, 2006
Lördagkväll
Det har varit en mysig kväll hittills, även fast Kalle inte är hemma. Han är i Agusa och lagar bilen och det verkar dra ut på tiden. Vi som skulle äta mysig laxmiddag och allt..:(
Men jag har inte varit sysslolös eller ensam iallafall.
Jag var på stan tidigare idag och köpte lite pysselgrejer så jag kunde göra egna julkort. Jag har gjort framsidan på över 20 kort nu. Ska göra klart dem inuti strax. Alla ska få speciella kort med något som passar dem..:)
Lisa kom över vid 17-tiden. Vi åt falafel och popcrn och spelade Master of Movies, ett jätteroligt spel som jag fick i julklapp förra året av mamma och pappa. Ska önska mig Master of Television i år.
Men jag har inte varit sysslolös eller ensam iallafall.
Jag var på stan tidigare idag och köpte lite pysselgrejer så jag kunde göra egna julkort. Jag har gjort framsidan på över 20 kort nu. Ska göra klart dem inuti strax. Alla ska få speciella kort med något som passar dem..:)
Lisa kom över vid 17-tiden. Vi åt falafel och popcrn och spelade Master of Movies, ett jätteroligt spel som jag fick i julklapp förra året av mamma och pappa. Ska önska mig Master of Television i år.
---------------------------------------
Lilith och Lillan: Living on the edge
Lilith och Lillan: Living on the edge
I love TV-spel
Det har varit en lugn kväll men knappt det har jag orkat med.
Jag är helt förbi psykiskt och labil som som en hormonstinn tonåring.
Blev bjudna på jättegod middag men jag kände inte att jag direkt tillförde något vettigt. Snarare tvärtom.
Allt blir fel hela tiden. Jag vet inte vad det är. På något sätt snurrar allt ihop sig och bara blir bajs. Varför???
Jag måste varva ner nu...
Nu är det sängen som gäller. Det borde den gjort för länge sen men jag var bara tvungen att spela lite Super Mario.
Jag är helt förbi psykiskt och labil som som en hormonstinn tonåring.
Blev bjudna på jättegod middag men jag kände inte att jag direkt tillförde något vettigt. Snarare tvärtom.
Allt blir fel hela tiden. Jag vet inte vad det är. På något sätt snurrar allt ihop sig och bara blir bajs. Varför???
Jag måste varva ner nu...
Nu är det sängen som gäller. Det borde den gjort för länge sen men jag var bara tvungen att spela lite Super Mario.
torsdag, november 09, 2006
Näst sista dagen...
Imorse försov jag mig.
Jag vaknade 07.50 av att Mercedes ringde. Jag skulle hämtat upp henne 07.40.
Jag har aldrig i mitt liv försovit mig på det viset. Om jag ska upp en viss tid så är det som om jag har en spärr inom mig som inte tillåter mig att sova längre än 5-10 minuter över tiden jag skulle gått upp.
Men den mekanismen i min kropp är nu utslagen.
Jag är som tur är snabb som en blixt så efter 10 minuter var jag klar och kunde åka. Självklart prioriterade jag smink före frukost.
Vi kom 15-20 minuter försent och det var inte hela världen.
Imorgon är sista skoldagen för den här terminen och det borde firas med pompa och ståt.
Det ska bli så skönt med praktik. Tänk att få vara ledig när man kommer hem på kvällen. Jag minns knappt hur det kändes.
Nu ska jag hoppa in i duschen. Har varit på Body Combat och satte mig här en stund när jag kom hem för att svettas klart.
Ikväll ska jag virka och spela tv-spel. Gud så härligt.
Snälla Jeppe i 96:an har laddat in alla, och då menar jag ALLA, nintendo 8bitarsspel i min Xbox. Det är sjukt många. Det finns massor av versioner av Super Mario Bros (första), bla en där man är Alice Cooper.
Någon som vill komma och spela någon kväll?
Vi fick schemat för praktiken idag. Tiderna kändes bra och jag kommer vara på både anstalten och häktet.
Anna N som bor i Kristianstad är i samma grupp som mig och vissa dagar som är väldigt långa eller om vi jobbat kväll så ska hon sova hos mig och det ska bli supermysigt. Kul med sällskap!
Nej nu måste jag in i duschen. Jag luktar inte hallon.
Jag vaknade 07.50 av att Mercedes ringde. Jag skulle hämtat upp henne 07.40.
Jag har aldrig i mitt liv försovit mig på det viset. Om jag ska upp en viss tid så är det som om jag har en spärr inom mig som inte tillåter mig att sova längre än 5-10 minuter över tiden jag skulle gått upp.
Men den mekanismen i min kropp är nu utslagen.
Jag är som tur är snabb som en blixt så efter 10 minuter var jag klar och kunde åka. Självklart prioriterade jag smink före frukost.
Vi kom 15-20 minuter försent och det var inte hela världen.
Imorgon är sista skoldagen för den här terminen och det borde firas med pompa och ståt.
Det ska bli så skönt med praktik. Tänk att få vara ledig när man kommer hem på kvällen. Jag minns knappt hur det kändes.
Nu ska jag hoppa in i duschen. Har varit på Body Combat och satte mig här en stund när jag kom hem för att svettas klart.
Ikväll ska jag virka och spela tv-spel. Gud så härligt.
Snälla Jeppe i 96:an har laddat in alla, och då menar jag ALLA, nintendo 8bitarsspel i min Xbox. Det är sjukt många. Det finns massor av versioner av Super Mario Bros (första), bla en där man är Alice Cooper.
Någon som vill komma och spela någon kväll?
Vi fick schemat för praktiken idag. Tiderna kändes bra och jag kommer vara på både anstalten och häktet.
Anna N som bor i Kristianstad är i samma grupp som mig och vissa dagar som är väldigt långa eller om vi jobbat kväll så ska hon sova hos mig och det ska bli supermysigt. Kul med sällskap!
Nej nu måste jag in i duschen. Jag luktar inte hallon.
onsdag, november 08, 2006
Inte mycket kvar nu...
Jag har inte så mycket att skriva idagr, fick nog ur mig det mesta igår.
Känner att jag varit orättvis, men jag skyller på att jag är totalt slut.
Juridiken gick hyfsat bra idag, jag hoppas jag fått med allt eller iallafall det mesta. Jag behöver inte få toppresultat men jag blir jävligt besviken om jag inte blir godkänd.
Det sista som ska göras den här terminen i pluggväg är att läsa Knarkare och plitar tills imorgon.
Jag har va 120 sidor kvar, lättläst och stor text. Ska duscha nu och sen läsa fram till OC. Läser resten sen i sängen innan sovdags.
Jag längtar så jävla mycket till Kättbo, snö och minusgrader. Härliga minusgrader alltså, inte sånna som vi har här som blåser rätt igenom alla kläder och biter en i skinnet.
Känner att jag varit orättvis, men jag skyller på att jag är totalt slut.
Juridiken gick hyfsat bra idag, jag hoppas jag fått med allt eller iallafall det mesta. Jag behöver inte få toppresultat men jag blir jävligt besviken om jag inte blir godkänd.
Det sista som ska göras den här terminen i pluggväg är att läsa Knarkare och plitar tills imorgon.
Jag har va 120 sidor kvar, lättläst och stor text. Ska duscha nu och sen läsa fram till OC. Läser resten sen i sängen innan sovdags.
Jag längtar så jävla mycket till Kättbo, snö och minusgrader. Härliga minusgrader alltså, inte sånna som vi har här som blåser rätt igenom alla kläder och biter en i skinnet.
tisdag, november 07, 2006
Förlåt mig.......
Då får jag börja med att be om ursäkt för mitt utbott om att ingen svarat på mitt sms om tjejmiddag.
Jag skrev inget OSA-datum, men det är väl mest för att jag själv inte tycker man ska behöva skriva ens det. Personligen tycker jag att ett relativt snabbt svar är en självklarhet och om man inte vet så kan man ju höra av sig och skriva det iallafall.
Men alla tänker ju inte som jag, och tur är väl det. Jag tänkte inte så långt.
Jag känner mig gråtfärdig av utmattning och ensamhet.
Jag är konstig och förvirrad i huvudet. All energi går åt till att vara i skolan, vara trevlig och effektiv och sen plugga när jag kommer hem. Och det känns tungt just nu. Fruktansvärt tungt.
Det är sista veckan nu och det kommer vara en lättnad när den är över. Speciellt morgondagen eftersom vi har vår juridiktenta då.
Jag är en elak människa. Väldigt dum och nedrig. Min stubin glöder hela tiden och jag skulle kunna få ett raseriutbott på det mesta.
Sömnen fungerar inte heller. Förra veckan kunde jag inte somna på kvällarna. Inatt och igår natt har jag drömt mardrömmar.
Igår natt var jag tillfångatagen och blev torterad. Jag försökte rymma och få hjälp men alla bara ignorerade mig. De som höll mig fången hällde kokande vatten över mina lår och jag var helt mörbultad.
Inatt var drömmarna jobbigt verkliga. I drömmen blev jag varnad för att jag skulle se små gubbar, eller skuggfigurer som skulle kunna göra mig illa om jag inte stirrade bort dom.
Jag vaknade av att jag satte mig rakt upp i sängen, genomsvettig och såg fortfarande små gubbar dansande i mörkret.
Håller jag på att bli totalt knäpp?
Jag känner mig så ensam när Kalle är borta. Han jobbar så mycket och det känns som om han inte har tid och ork att lyssna på mig. Jag vet att han skulle göra det men jag vill inte pressa honom.
När vi blev tillsammans gick jag fortfarande på antidepressiva och då var han så mån om att hela tiden försäkra sig om att jag mådde bra och inte var dyster.
Sådana små detaljer kan jag sakna när man varit tillsammans ett tag, för de försvinner ofta.
Men som tur är så får man ju så mycket andra saker man saknade i början.
Jag orkar inte med något krävande. Jag orkar inte göra en massa planer just nu. Jag vill bara att bra saker ska hända. Att någon annan kunde planera dem för mig.
Vad är det jag håller på att svamla om?
Jag känner mig helt störd och dum i huvudet som inte uppskattar det jag har.
Just nu vill jag bara att någon ska komma hem till mig, bara för att vara och prata litegrann. Inte om jobbiga allvarliga saker. Kanske titta på lite foton och pyssla.
Det finns väl fortfarande?
Det ultimata vore att få åka bort, men det finns ingen tid till det.
6 veckor kvar.
Jag skrev inget OSA-datum, men det är väl mest för att jag själv inte tycker man ska behöva skriva ens det. Personligen tycker jag att ett relativt snabbt svar är en självklarhet och om man inte vet så kan man ju höra av sig och skriva det iallafall.
Men alla tänker ju inte som jag, och tur är väl det. Jag tänkte inte så långt.
Jag känner mig gråtfärdig av utmattning och ensamhet.
Jag är konstig och förvirrad i huvudet. All energi går åt till att vara i skolan, vara trevlig och effektiv och sen plugga när jag kommer hem. Och det känns tungt just nu. Fruktansvärt tungt.
Det är sista veckan nu och det kommer vara en lättnad när den är över. Speciellt morgondagen eftersom vi har vår juridiktenta då.
Jag är en elak människa. Väldigt dum och nedrig. Min stubin glöder hela tiden och jag skulle kunna få ett raseriutbott på det mesta.
Sömnen fungerar inte heller. Förra veckan kunde jag inte somna på kvällarna. Inatt och igår natt har jag drömt mardrömmar.
Igår natt var jag tillfångatagen och blev torterad. Jag försökte rymma och få hjälp men alla bara ignorerade mig. De som höll mig fången hällde kokande vatten över mina lår och jag var helt mörbultad.
Inatt var drömmarna jobbigt verkliga. I drömmen blev jag varnad för att jag skulle se små gubbar, eller skuggfigurer som skulle kunna göra mig illa om jag inte stirrade bort dom.
Jag vaknade av att jag satte mig rakt upp i sängen, genomsvettig och såg fortfarande små gubbar dansande i mörkret.
Håller jag på att bli totalt knäpp?
Jag känner mig så ensam när Kalle är borta. Han jobbar så mycket och det känns som om han inte har tid och ork att lyssna på mig. Jag vet att han skulle göra det men jag vill inte pressa honom.
När vi blev tillsammans gick jag fortfarande på antidepressiva och då var han så mån om att hela tiden försäkra sig om att jag mådde bra och inte var dyster.
Sådana små detaljer kan jag sakna när man varit tillsammans ett tag, för de försvinner ofta.
Men som tur är så får man ju så mycket andra saker man saknade i början.
Jag orkar inte med något krävande. Jag orkar inte göra en massa planer just nu. Jag vill bara att bra saker ska hända. Att någon annan kunde planera dem för mig.
Vad är det jag håller på att svamla om?
Jag känner mig helt störd och dum i huvudet som inte uppskattar det jag har.
Just nu vill jag bara att någon ska komma hem till mig, bara för att vara och prata litegrann. Inte om jobbiga allvarliga saker. Kanske titta på lite foton och pyssla.
Det finns väl fortfarande?
Det ultimata vore att få åka bort, men det finns ingen tid till det.
6 veckor kvar.
Hem ljuva hem
Ett hem är någonstans där man känner sig välkommen och omtyckt.
Ett hem är någonstans där man känner sig trygg och bekväm.
Ett hem är INTE någonstans där man känner sig hatad och hånad. Där man måste vara i en försvarsposition hela tiden och där det snackas skit om en.
Hem behöver inte vara platsen man växt upp på och gått i skolan.
Så nästa gång någon frågar:
Ska du HEM till MALUNG i jul/till midsommar/påsk?
Så får den personen fan i mig en fet smäll på käften.
När jag är i Malmö åker jag HEM till Kättbo, och när jag är i Kättbo åker jag HEM till Malmö.
Malung finns inte. Det är en skithåla, en helvetisk plats som ger mig mer och mer ångest för varje år som går.
Så om du använder HEM och MALUNG i samma mening till mig så ansvarar jag inte för följderna.
Och när jag ändå är irriterad och kräker ur mig:
Hur jävla svårt kan det vara att svara på ett sms om en festinbjudan? För en vecka sen skickade jag ut sms om en tjejmiddag till 10 personer. 3 har svarat varav 2 kan inte komma.
De andra har inte ens behagat att meddela om de kan, inte kan, eller inte vet än.
Kanske väntar de på att något roligare ska dyka upp, vad vet jag, men just nu har jag god lust att skita i alltihop.
Just nu är jag så trött på allt. Allt är samma, det man gör är samma, alla personer är samma.
Kan vi inte göra något nytt. Det är samma ramar vi går efter när vi träffas.
Just nu känner fy fan och helvete till allt sånt. Imorgon kommer jag antagligen tycka något annat.
Jag vill ha mer SPONTANITET!!! Allt måste inte planeras en månad i förväg.
Kan ingen dra igång något roligt som inte är en repris som gått hundra gånger om???
Jo jag vet att jag själv kan göra det, men folk svarar ju inte ens på sms om man försöker.
Och om det någon gång händer något som är annorlunda så är det fan oftast jag som dragit igång det.
Amen.
Ett hem är någonstans där man känner sig trygg och bekväm.
Ett hem är INTE någonstans där man känner sig hatad och hånad. Där man måste vara i en försvarsposition hela tiden och där det snackas skit om en.
Hem behöver inte vara platsen man växt upp på och gått i skolan.
Så nästa gång någon frågar:
Ska du HEM till MALUNG i jul/till midsommar/påsk?
Så får den personen fan i mig en fet smäll på käften.
När jag är i Malmö åker jag HEM till Kättbo, och när jag är i Kättbo åker jag HEM till Malmö.
Malung finns inte. Det är en skithåla, en helvetisk plats som ger mig mer och mer ångest för varje år som går.
Så om du använder HEM och MALUNG i samma mening till mig så ansvarar jag inte för följderna.
Och när jag ändå är irriterad och kräker ur mig:
Hur jävla svårt kan det vara att svara på ett sms om en festinbjudan? För en vecka sen skickade jag ut sms om en tjejmiddag till 10 personer. 3 har svarat varav 2 kan inte komma.
De andra har inte ens behagat att meddela om de kan, inte kan, eller inte vet än.
Kanske väntar de på att något roligare ska dyka upp, vad vet jag, men just nu har jag god lust att skita i alltihop.
Just nu är jag så trött på allt. Allt är samma, det man gör är samma, alla personer är samma.
Kan vi inte göra något nytt. Det är samma ramar vi går efter när vi träffas.
Just nu känner fy fan och helvete till allt sånt. Imorgon kommer jag antagligen tycka något annat.
Jag vill ha mer SPONTANITET!!! Allt måste inte planeras en månad i förväg.
Kan ingen dra igång något roligt som inte är en repris som gått hundra gånger om???
Jo jag vet att jag själv kan göra det, men folk svarar ju inte ens på sms om man försöker.
Och om det någon gång händer något som är annorlunda så är det fan oftast jag som dragit igång det.
Amen.
måndag, november 06, 2006
Måndag=pluggdag
Jag har ont i halsen.
Jävla skit.
Jag FÅR inte bli sjuk nu!
Lina har varit här hela dagen och vi har pluggat juridik. För att göra allt lite roligare så bytte vi ut namnen i övningarna till Scofield, Burrows, T-bag, Tweener, C-note, Pope, Bellick, Hoffa och Hamid.
Det blev roligare, och lite enklare att tänka sig in i Prison Break-grejer i straffrätten. :)
På tal om Prison Break så var avsnittet idag sjuuukt spännande! Hur ska det gå???
Nej Bena jag vill inte veta!
Nu ska jag lägga mig och läsa Social pedagogik, och sen är jag förhoppningsvis trött så jag kan sova. Annars får jag fortsätta med knarkare och plitar.
Puss och kram och klapp på stjärten!
Jävla skit.
Jag FÅR inte bli sjuk nu!
Lina har varit här hela dagen och vi har pluggat juridik. För att göra allt lite roligare så bytte vi ut namnen i övningarna till Scofield, Burrows, T-bag, Tweener, C-note, Pope, Bellick, Hoffa och Hamid.
Det blev roligare, och lite enklare att tänka sig in i Prison Break-grejer i straffrätten. :)
På tal om Prison Break så var avsnittet idag sjuuukt spännande! Hur ska det gå???
Nej Bena jag vill inte veta!
Nu ska jag lägga mig och läsa Social pedagogik, och sen är jag förhoppningsvis trött så jag kan sova. Annars får jag fortsätta med knarkare och plitar.
Puss och kram och klapp på stjärten!
söndag, november 05, 2006
Dagens röstning: TV-serier
Vilken är din favoritserie och vem är den seriens bästa karaktär?
1. The O.C
2. Prison Break
3. Greys anatomy
4. CSI
5. Desperate Housewifes
lördag, november 04, 2006
Jag längtar hem..
Såg en bild i en blogg där det var helt vitt ute och snön var så tjock och fin.
Då började jag längta hem ännu mer.
Vill till Kättbo. Hem till mamma och pappa. Ebba och Elvis. Marie och Ellinor. Ljusen och snön. Sparken och skridskorna. Kylan och doften. Pyssel och matlagning.
Jag börjar alltid längta hem vid den här tiden på året. Och det känns alltid som en evighet innan julen kommer så jag får sätta mig på ett tåg och 10 timmar senare kliva av på stationen i Mora där pappa står och väntar. Kramar om mig, säger välkommen hem och tar min väska till bilen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)