Graviditetshormoner. Inget jag känner av sjukt mycket med pendlande humör eller ordentliga svängningar hela tiden. Tycker jag. Lite känsligare vissa dagar och så. Men när jag blir arg blir jag så fruktansvärt arg på ungefär noll sekunder. Jag och Kalle tjafsar ibland som vilket annat par som helst, men två gånger nu så har jag blivit så fruktansvärt arg att jag helt tappar kontrollen.

Första gången blev jag så arg så jag bad honom fara åt helvete, sen kastade jag mig i bilen och körde till jobbet. Jag ringde honom nästan direkt och bad om ursäkt för jag sagt så och sen hade jag dåligt samvete hela dagen och bad om ursäkt 100 gånger.

Andra gången jag fick ett vansinnesutbrott var i torsdags. Jag minns inte vad vi tjafsade om men helt plötsligt fick jag sånt jävla spel att jag ställde mig upp och tog alla saker som låg framför mig på bordet och kastade omkring mig. Det var min mobil, en planteringsspade och lite annat. Sen sprang jag upp på övervåningen och störtjöt.

Kalle är ju så fin och kommer efter och pratar lugnt och säger förlåt för att han bråkat om något dumt. Första gången när jag bad honom dra åt helvete så var det hans fel vi bråkade men denna gången var det mitt.

Stackars Kalle, han måste ju tycka jag är helt knäpp i huvudet och jag känner mig så dum när jag får sånna raseriutbrott. Inte alls kul. Men det har hänt två gånger och inte var och varannan dag så det är väl inte hela världen. Jag är inte sämre än att jag kan be om ursäkt iallafall och jag menar ju egentligen inte det jag säger eller gör. Vilken hemsk människa jag känner mig som när jag tänker på det.